Vi blickar framåt

Det är ju gängse praxis att summera sitt år så här mot slutet av december.

Jag ger aldrig mig själv några nyårslöften. Däremot sätter jag upp målbilder – både på det personliga planet, då det gäller jobbet och även i hundträningen.

På det personliga planet handlar det ofta om sidor hos mig själv som jag vill förändra eller förbättra. När jag tittar tillbaka på de föresatser jag hade inför 2014 så inser jag att jag uppnått en del av dessa, men inte alla. Men som helhet (och helheten är ju viktig!) har jag utvecklats åt det håll jag vill, och jag fortsätter jobba på de bitar som släpar efter.

Då det gäller jobbet har det varit ett turbulent år. För er som inte vet jobbar jag halvtid som hud/laserterapeut och halvtid med kurser och föreläsningar i tävlingslydnad och mental träning. En perfekt kombination för min del även om det är stora kontraster mellan jobben. Men det är också det som lockar mig.

Då det gäller kurserna och föreläsningarna har det rullat på bra och jag har haft ”lagom” mycket jobb som har inneburit några fortlöpande kurser och även helgkurser på hemmaplan och därtill en del externa kurser och föreläsningar. Det som har varit extra roligt är att jag fått en hel del träningsgrupper som kommer regelbundet och tränar alltifrån en halvdag till en hel helg och där vi jobbar både tekniskt/praktiskt men minst lika mycket med den mentala biten hos föraren. Vi filmar mycket och går igenom filmerna tillsammans för att se vad som kan förbättras både som detalj och helhet.

Jobbet som hudterapeut har däremot varit lite turbulent under året då kliniken jag jobbar på legat ute till försäljning. I dagsläget ser det ut som att den kommer fortsätta i samma regi som tidigare ett tag till men det hela känns ganska osäkert. Vi får se vad som händer.

En rolig sak som hänt på jobbfronten är att jag blivit erbjuden ett jobb som skribent/reporter för ett större modeföretag. Tanken är att jag ska sköta deras fb-sida samt åka ut och göra kortare filmreportage i deras butiker. Det är ett jobb som jag till stor del kommer kunna sköta hemifrån (ja inte filmreportagen då) några timmar per vecka, och det känns som ett väldigt roligt och spännande komplement till övriga jobb.

Till sist har vi hundträningen. Med Mick har det tyvärr inte blivit så mycket vallning som jag hoppats i och med att han inte håller rent fysiskt för det. Hans gamla bogskada ger sig till känna och jag fick till och med avbryta den sista kursen för Karin Söderberg då han haltade efter några pass bland fåren. Det känns jättetråkigt – inte minst för Micks del såklart. Men även för mig då jag verkligen skulle vilja utvecklas och bli bättre inom vallningen.

Desto roligare att han – peppar peppar – verkar hålla för agilityn – åtminstone på den nivån vi befinner oss på nu.  Vi är verkligen nybörjare och jag känner att det är så himla mycket vi måste lära oss, men det är roligt och vi kommer fortsätta gå kurs hos Barbro Ekenberg under nästa år.

Tarzan då. Vi debuterade elitklass i april i år. En bra debut med härlig känsla och fina poäng. Det har sammanlagt blivit åtta starter för Tarzan under året. Sex av dom har jag varit väldigt nöjd med, även om vi haft en retlig nolla på några tävlingar. Två av tävlingarna har jag inte varit nöjd med, och det beror uteslutande på att jag själv varit kass (ofokuserad, omotiverad, glömde mina uppgifter…) på dessa. På övriga sex har jag varit nöjd både med mig själv och inte minst med Tarzan som – trots att han är en väldigt het och explosiv hund – har klarat av att hålla ihop sig själv och tänka rätt i många svåra lägen.

Jag valde medvetet att tävla lite mer under året än vad jag gjort tidigare, mycket för att lära mig hantera Tarzan i tävlingsmiljö, och med facit i hand är det ingen större skillnad på honom på träning och i tävling. Han är ungefär samma hund och beter sig på samma sätt. Jag vet  vad vi måste förbättra och stärka upp, och det kommer vi jobba vidare på under kommande år. För närvarande har vi ett snitt på 290,5 poäng inför nästa års SM. Vi får se om vi kan höja det under våren, men jag kommer inte åka land och rike runt för att jaga SM-poäng. Fixar vi det inte denna gång så kommer vi förhoppningsvis fixa det nästa. Värre än så är det inte.

Målbilderna inför 2015 ser ungefär likadana ut som de gjorde inför 2014. ”Men det är väl en rätt kass strategi om man inte höjer ribban lite för varje år” kanske någon tycker. Och det är ju sant. Men mycket av min livsfilosofi går ut på att göra det bästa möjliga av varje enskild situation, varje träningspass, varje dag på jobbet, bland mina vänner och min familj… Om jag tänker så i stället för att ha ett visst resultatmål att fokusera mot, så har jag lättare att leva i nuet och inte hela tiden ligga före i tanken. Det gör också att jag blir lugnare, gladare och mer harmonisk och i den känslan är jag ofta som bäst – oavsett om det är på jobbet, hemma eller då jag tränar mina hundar.

Några av årets höjdpunkter har inte varit hundrelaterade – tro det eller ej. 😉 Joachim som dansade bal och tog studenten i våras. Niclas som körde både snyggt och snabbt på racerbanan under året, och slutligen stod som total vinnare i Ginetta G40 då finalen gick på Mantorp Park oktober.

Resan till Bornholm tillsammans med Leffe. Den var visserligen hundrelaterad såtillvida att jag var inbjuden att hålla kurs där (vilket var en mycket trevlig upplevelse i sig!) men den gav också tillfälle till lite avkoppling och bara vara och umgås.

Jag har också lärt känna nya människor under året, personer som snabbt blivit vänner och som jag har mycket utbyte med på olika sätt och på olika plan. Det finns inget bättre sätt för mig att få inspiration och energi än att få möta kreativa, positiva och generösa människor. Det ska möjligtvis vara ett träningspass med Tarzan då… 🙂