För ett tag sedan hittade jag ett antal olika personlighetstester som vi gjorde på Bosön.
En av dom handlade om hur väl vi kände oss själva. Vissa frågor var jobbiga att besvara. Det kan vara tufft att vara 100% ärlig när man skriver ner egenskaper som man verkligen inte gillar hos sig själv. Att erkänna att man är disträ, har taskigt lokalsinne eller är kass på växter går väl an. Men att skriva om saker som egna rädslor och egoism är betydligt värre. För det är saker man helst inte vill veta om sig själv.
Vi fick vända ut och in lite på oss själva den dagen och samtidigt inse att alla har sidor som vi inte är ett dugg stolta över. Och förmodligen har vi också någongång gjort saker och haft tankar som vi inte vill kännas vid.
På samma sätt kan det vara svårt att skriva bra saker om sig själv – utan förbehåll. Att som jag skriva ”Jag är ganska kreativ. Eller ”Jag har ofta lätt för att tänka i nya banor” He he, gissa vilka ord jag fick ta bort? Just precis…ganska och ofta. Det är garderingsord, precis som ”relativt, efter omständigheterna, förhållandevis” vilka alla är ord jag brukar lägga till när jag ska beskriva något jag gjort ganska bra. 😉
Men det som var allra mest intressant den här dagen var att samtliga mina kurskamrater hade satt en hög siffra på auktoritär när de beskrev hur de uppfattade mig. Jag hade själv satt siffran 4,5 på hur jag själv uppfattade min auktoritet, och en 4 på hur jag trodde andra uppfattar mig. Genomsnittet på hur övriga uppfattade mig låg på på 6,9!
Det här var väldigt överraskande eftersom jag inte uppfattar mig som auktoritär och definitivt inte trodde andra gjorde det. Dessutom vet jag inte om jag tycker det är en bra eller halvtaskig egenskap, men det var heller inte meningen att vi skulle lägga några värderingar i våra bedömningar. I efterhand har jag funderat över vad de grundade sina siffror på. Det hade varit väldigt intressant att få veta. Likaså skulle jag velat veta om de som satt höga siffror själva tyckte det var positivt eller negativt. Auktoritet för mig kan pendla mellan pondus och kapacitet (bra egenskaper) till myndighet och maktutövare (inte så bra). Hrm…jag lär aldrig få veta det.
Är det viktigt hur andra uppfattar oss? Eller spelar det ingen roll så länge vi trivs med oss själva? Fundera på den.
Vidare så känns kopplingen med sociala medier inte så långt borta.
Vad skriver vi på dessa medier, och varför skriver vi det vi gör? Var går gränsen mellan att vara personlig och privat?
Jag har gjort en liten undersökning bland några av mina vänner. Högst ovetenskaplig ska tilläggas. Jag väljer att lägga ut några slumpmäsigt valda svar.
På frågan vad man helst skriver blev svaren:
Löpande händelser under dagen. Träningsstatus. Delar mest från andra statusar. Tankar som dyker upp spontant. Saker som irriterar. Glädjeämnen. Peppande saker.
På frågan varför man skriver dessa saker blev svaren:
Genom att dela min vardag är jag en del av andras. Vill dela med mig av min träning och få feedback på den. Vill sprida klokheter jag läser som andra skrivit. Få feedback och bekräftelse. Skriva av mig ilska och irritation. Peppa andra och få folk att må bra.
På frågan var gränsen går mellan personlig och privat växlade svaren mellan: Olika för olika personer. Spelar ingen roll så länge man inte lämnar ut någon annan. Finns ingen gräns, men det är tråkigt när folk bara skriver om opersonliga saker som inte berör. Opersonligt att bara läsa om lycka och framgång – kan få mig att kräkas!
Jag frågade även om de påverkas mycket av att läsa om andras liv. På det svarade de flesta ja. Några svarade till viss del och ibland. Och en liten del skrev att de aldrig påverkas av vad andra skriver.
Vad svarar jag själv på frågorna då…
Vad skriver jag? Saker jag tror kan intressera någon annan och som jag själv skulle kunna tänka mig att läsa. Fast jag skriver en hel del totalt ointressant dynga också.
Varför skriver jag om detta? För att dela med mig av saker jag funderar över, tycker är roliga och intressanta. För att få andas åsikt. Eller för att jag inte har så mycket annat vettigt att göra just då.
Var går gränsen mellan personlig och privat? Går inte att säga. Det som är personligt för en, är privat för en annan.
Påverkas jag mycket av att läsa om andra? Det gör jag nog – fast oftast positivt. Jag tror alla påverkas mer eller mindre. Fast om jag kände att jag påverkades mycket negativt av att läsa vad andra gör och inte gör skulle jag definitivt sluta läsa.
Fundera lite över vilken bild ni har av er själva. Och jämför med den bild ni skulle vilja ha. Är det stor skillnad? Eller (nästan) ingen alls? 🙂
Intressant!
Jag tror att gränsen vad vi uppfattar som personligt eller privat ligger i hur utlämnade vi känner oss, hur sårbara vi blir. Det innebär (för mig) att det är mycket lättare att dela en positiv privat grej än en negativ. Framför allt om den negativa privata saken gör att folk kan få lägre tankar om mig.
En negativ sak som inte är direkt personlig men som får mig att må dåligt (som t ex att en anhörig har dött) är enkel att dela medan en negativ personlig sak om MIG själv är svår. Ett exempel är att dela med sig av sin personliga ångest. Hur ofta läser vi att någon mår så dåligt att personen på allvar funderade på att hoppa utför ett stup för att ta ett radikalt exempel? Eller att någon blev så arg på sin hund att hen slog hunden kvällen före? Det händer inte så ofta att man läser det, av förståeliga skäl.
Däremot positiva händelser som är privata är lättare att dela. Att man är kär, ska ha barn eller att man bara mår så himla bra just nu pga det och det, eller har haft en riktigt romantisk kväll med älsklingen.
Jag tror att vi helt enkelt är väldigt måna om att inte lämna ut saker som får oss att framstå i en dålig dager. Sånt säger vi nog bara till de som står oss allra närmast, och kanske inte ens då.
Tack för jättebra feedback Hedvig! 🙂
Jag har precis som du mycket lättare att dela positiva saker än negativa i synnerhet om de sistnämnda bygger på ”dåliga” egenskaper hos mig. Men precis som Ida Kucera skrev på min fb logg… bara för att man kan bete sig egoistiskt i bland, agera girigt eller bli arg för sådant man inte borde hetsa upp sig över, så innebär det ju inte att man är en egoistisk, girig eller argsint person. Samma sak gäller ju egentligen ångest och depression. Och så kan man ju fråga sig…skriver jag för min egen del (i terapisyfte, för att få råd etc) eller skriver jag för att andra ska kunna känna igen sig.
Intressant ämne är det i alla fall som är nyttigt att fundera över mellan varven. 🙂
Ha en bra helg!
Hej Heléne! Har nyss haft utvecklingssamtal (det årliga) med min chef. Första utvsamtalet med honom. Sammanträffande att du tar upp det här på din blogg. Min självbild stämde inte helt överens med hur han uppfattade mej. Han ville beskriva mej som: Rak och säger direkt – kan uppfattas auktoritär, har pondus och talar alltid utifrån väl underbyggd fakta. Nu pratar vi inte om fikarummet;) Kan inte påstå att jag tog det hela odelat positivt. Varför inte? Auktoritär? Rak i kommunikation? Njae…jag är ju den där spralliga o roliga…som gärna använder garderingsord…eller? Har funderat kring det de sista dagarna, det är kanske så att då du brinner för något och har kunskap – då blir du någon. Då kommer adjektiv som:auktoritär. Det får bli upp till mej att välja om det är positivt eller negativt. Ser det som en fördel att få veta det, då kan jag jobba med mej själv utifrån det ”nya” perspektivet. Tack för en intressant fråga=) Kram på dej och ha en bra helg/ Vendela
Gud så trevligt du formulerar det Vendela! Helt plötsligt känns det gött att bli uppfattad som auktoritär. ;))))
För övrigt upplever jag nog dig och mig ungefär lika auktoritära… 😉 Skulle jag välja ett enda adjektiv som passar in på mig skulle det vara flexibel. Nicke slog huvudet på spiken i julas när vi spelade spel som gick ut på att beskriva varandra. Han sa: ”Mamma, du är snabb på att anpassa dig till omständigheterna i stället för att försöka anpassa omständigheterna efter dig. Du köper hellre extra skrivbordslampor och snor pappas läsglasögon än hittar rätt knapp på skärmen för att öka ljusstyrkan.”
Han är grymt klartänkt min son. Undrar vem han ärvt det från??
Ha en bra helg själv! Och tänk på att inte utöva för mycket av din auktoritet på Johan och barnen. 🙂