Det är lätt att falla in i mönster och rutiner.
Att göra som andra. Att göra som man gjort tidigare. Att inte behöva tänka utan låta kroppsminnet bestämma.
Ibland kan det vara en fördel att göra vissa saker sker per automatik utan att man behöver tänka till innan, men i andra fall kan det vara en nackdel.
Jag fascineras av människor som tänker lite utanför ramarna. Som tar saker ett steg längre och banar väg för nya insikter.
Som ryttarbröderna Peder och Jens Fredriksson till exempel. Två mycket framgångsrika hoppfantomer med otaliga meriter på hög nivå, som lägger in mycket filosofiska tankar kring sin ridning. Det handlar om så mycket mer än att ta sig runt en bana felfritt. Det handlar om ömsesidig respekt, förståelse och ödmjukhet inför hästen där tankens kraft och vårt eget sinne ligger till grund för prestationerna på banan.
Jag – som verkligen älskar både dressyr med häst och tävlingslydnad med hund – kan ibland sakna lite av den filosofiska tanken. Det är väldigt lätt att hästen eller hunden – säkert helt omedvetet – formas till en programmerad robot som ska utföra sina uppgifter tekniskt korrekt, felfritt, likriktat och utan några extra inslag av ”personliga tolkningar”. Och det är kanske inte så himla konstigt för det är ju det sporten går ut på. Men allt får inte bara handla om teknik. Det måste finnas utrymme för lite själ och personlighet också.
Kanske ligger en stor del hos oss som tränare, att våga tänka lite annorlunda. Att plocka in mer av både oss själva och vår hund i träningen. Inte snöa in på Does&Don´ts utan gå lite mer på magkänsla för vad som känns rätt just för oss. Våga tänka lite annorlunda helt enkelt.
Det här blev ett rätt flummigt inlägg märker jag, men jag känner mig lite småflummig denna torsdagmorgon, dagen innan midsommarafton. Kanske någon av er fattar lite av vad jag menar. Och till er som inte gör det – eller som inte alls håller med – utlovas ett mer konkret och handfast blogginlägg nästa gång. 🙂
Nu ska Trasan och jag gå ut och flumma lite kring rutan och fjärren. Det återstår att se hur många personliga tolkningar vi får till i dag. 😉
Trevlig midsommar på er alla!
http://www.hippson.se/blogs/JensFredricson/positive-reinforcement.htm
Jag förstår exakt vad su menar. Det är lite därför jag valt bort lydnad och satsar på bruks i stället där hunden mer får komma till sin rätt och jobba efter sin personlighet mycket mer. Tycker det är trist att lydnadssporten inte ger större utrymme för mångfald. Det sägs att det ska tas hänsyn till individ men jag tycker det verkar vara ovanligt att man verkligen gör det. Kram
Kanske är det lite upp till oss som tävlar lydnad att faktiskt se till att skapa det utrymmet. Jag hade nyss en duktig tjej med sin häftiga ridgeback här på kurs. Hunden jobbade med fint engagemang och attityd, men hon fick ständigt avdrag för att den reagerade så snabbt på ligg/sitt/stå kommandon.
Man undrar om alla vi människor har samma snabba reaktionsförmåga? Vissa av oss kanske vill jättemycket utan att ha ”explosiva” personlighet?!
F ö tycker jag absolut att ni ska tävla lydnad parallellt med brukset. Ni är riktigt samspelta och har en fin utstrålning tillsammans. 🙂
Kram H.
Den INTE reagerade så snabbt…ska det stå. 🙂