I dag var jag på återbesök hos veterinären med Mick.
Jag var skapligt nervös över det faktum att vi kunde få ytterligare vila ordinerat, då senskador kan vara långdragna. Men bästa veterinär Arne på Norsholms Djursjukhus konstaterade att senan kändes finfin, och att det hela läkt väldigt bra. Och jag blev lycklig som en lärka när han sa att jag fick sätta i gång Micken försiktigt igen. Fina, älskade Mick, vad jag har saknat att få jobba tillsammans med honom under dessa långa veckor.
Jag ska ha böjsenan lindad då han börjar jobba lite hårdare med träning och vallning, samt även ha Back om Track skydden under, och efter varje pass ska senorna kylas ner ordentligt. Precis som man gör med hästarna. Roligt var också att trots att Mick vilat i nästan åtta veckor veckor, så hade han bara tappat 2 hg i vikt. I början av juni vägde han 23,8 och nu 23,6, och det kan vi tacka simträningen för. Mick har simmat 3-4 gånger i veckan mellan 350 och 500 m varje gång, och killen fick mycket beröm över sin fina, välmusklade kropp – något som han såg väldigt nöjd ut över att få höra. Han är rätt fåfäng, min Mick. 😉
Jag passade på att väga Tarzan när jag var på Norsholm och han vägde 19,2 kg. En ökning med 2 kg sedan jag fick hem honom. Han var inte på något sätt tunn eller i dålig kondition då han kom, men hade inte hunnit sätta så mycket muskler. Så de två kilo som han ökat i vikt är goa, fina muskler på rumpan, ryggen och även lite framme vid bogen. Marie Söderström påpekade senast hon kände igenom honom att han har ruggigt kraftiga gluteus maximus – dvs sätesmuskler som skjuter på framåt då han tar i och springer fort. Och jag är väl inte speciellt förvånad över detta… 😉
Över till lydnadsträningen. Jag konstaterar ett redan känt faktum – hundar är olika. Vissa man pratar med tycker att deras hundar är mer eller mindre intelligenta, om de råkar ha flera att jämföra mellan. Hur mycket intelligensen spelar in låter jag vara osagt. Jag tror dessutom att det är svårt att riktigt avgöra vad som är intelligens (hur man nu definierar det) och vad som är andra påverkande faktorer (förmåga att fokusera, generalisera, sortera tankar och känslor mm).
Det här med känslor är intressant, och dessutom ett ämne jag gillar skarpt! Om jag tar Tarzan som exempel – vilket jag gärna gör – så är hans sätt att hantera känslor både det jag tycker är roligast med honom, och samtidigt det svåraste. Han är impulsiv och jag upplever allt som ofta en storm av känslor i hans lilla kropp. Känslor som han behöver hjälp att sortera.Trygghet, tydlighet och tålamod är tre nyckelord i hans träning. Ju mer vi lär känna varandra, ju mera inser jag att han inte ska ha speciellt många alternativ att välja mellan – helt enkelt för att han inte klarar av att välja. I synnerhet inte då känslostormarna sätter in.
Jag måste ha supertydliga kriterier. Vilket ställer stora krav på mig då det gäller upplägg av övningarna, eftersom jag är väldigt restriktiv med att bryta hunden för fel. I vissa specifika fall gör det, men de fallen är noga genomtänkta. Problem som bristande stadga, koncentration och i viss mån följsamhet känns som bitar som tränas bäst i vardagen. Alltså inte på appellplanen. Då det gäller den biten har jag verkligen tagit till mig många saker från min (tränings)kompis Ditte, som är otroligt duktig då det gäller att integrera vardagslydnad och tävlingslydnad.
Beträffande Tarzans kontroll av sina känslor, krävs det mycket brainstorming av mig. Hur gör jag för att han ska förstå vad jag vill, utan att det kommer ett för högt känsloläge, frustration eller ett tredje beteende med i bilden? Och inte minst – hur hanterar jag mina egna känslor då jag försöker forma eller omforma hans..? 😉
Plättlätt? Not!
Utvecklande och otroligt lärorikt? Yes!
Bilden på Tarzan och mig är tagen av superduktiga fotografen Lena Kerje.
By the way…Något som är starkt förknippat med känslor är musik. Jag kan inte rå för att jag är barnsligt förtjust i Ivy Adamous trallvänliga ” La la love” som jag känner stämmer väl med min och Tarzans relation. En annan låt som jag ofta spelar innan jag ger mig ut och tränar med honom låten nedan. Jag gillar James Brown och just denna låt får mig ofta att komma i rätt stämning för Tarzanträning. Lagom cool, lite laid back men med glimten i ögat. 😉
Otroligt fin bild på ett snyggt ekipage! 😉 Så skönt att Mick fick börja sättas igång igen, jag förstår att du är väldigt glad över det. Nu håller vi tummarna att han får vara skadefri.
Kram, trevlig helg från Frida
Tack! 🙂
Åh va skönt att höra att Mick är på bättringsvägen !!
Må så gott!!
Kram
Tack snälla du! 🙂
Härlig läsning, mycket att fundera på när det gäller olika tränings upplägg för olika hundar, alla är ju så olika! Viktigt att lära känna sin hunds personlighet & reaktioner i olika situationer för att kunna utvecklas tillsammans i träningen, kan allt vara svårt ibland att hänga med i hundens utveckling! Tur att ni trivs ihop och lär varandra massa nya grejor hela tiden 🙂 Gött att du kan köra igång träningen så smått med Mick ! Ha en härlig helg !
Visst är det så Marika – och det är ju det som är kul i alla relationer. Inte bara med hundarna! 🙂
Gillar överskriften – Viktig på alla ”typer” av hundar 😉 Härligt att Mick är på G igen! Allt gott till dig & hundar!
Tack! Ja nu måste han bara få vara frisk och skadefri!!! 🙂
Klok som en bok och lätt för att sätta ord på tankar. Din blogg är ett träningspepp och jag blir alltid sugen på att träna när jag läst. Även om våra hundar nog inte är så lika kan jag ta till mig mycket av det du skriver.
Fantastisk bild som har DET!
Så kul att läsa! Tack!
Det du skriver är det allra svåraste i träningen. Att lära hunden göra momenten är inte hälften så svårt som att få den göra det i rätt känsloläge. Jag tycker ofta det är där det blir fel både på träningen och tävlingen. Stress,för hög aktivtetsnivå, oengagemang, bristande kontakt, tankarna på annat håll..allt det är sånt som förstör själva momentet och då spelar det ingen roll att hunden ”kan”.
Sant. Och det är nog något man får klura på hela tiden! 😉