Träningsdag hos Kenth Svartberg

En träningsdag hos Kenth Svartberg tillsammans med goa, duktiga vänner, fint väder och glada  hundar. Nästan för bra för att vara sant kan man tycka…

Att Kenth är en otroligt duktig instruktör och pedagog som ”ser hela ekipaget” råder ingen tvekan om. Och jag tror att alla vi som var där (Lillemor Edström, Sofia Edlind, Helene Pettersson, Ditte och jag) i första hand var ute efter att få Kenths ögon på oss vad gäller samarbetet med våra hundar, tänk kring detta med kedjor och (uteblivna) belöningar samt olika känslolägen hos hunden. Och det fick vi också.

Denna givande dag beror ju självklart på Kenths stora kompetens som hundtränare och instruktör, men även det faktum att jag fick möjlighet att se fyra mycket duktiga förare i träning tillsammans med sina hundar. Plus Kenths tankar och synpunkter kring min och Tarzans träning.

Vad sa han då? Fick jag den feed back jag hoppats och förväntat?

Jag kan inte svara på det eftersom jag försöker ”nollställa mig” inför sådana här träningstillfällen, inte ha några förväntningar på this or that utan bara visa hur jag brukar tänka/träna (och försöka motivera varför) samt vara öppen för  nya idéer och tankar. Och dessa levererade Kenth, som vanligt, på ett vänligt och positivt sätt.

Jag valde att i första passet jobba med lite uppvärmning såsom  ingångar till sidan, korta sträckor fritt följ, impulskontroll i form av att kunna välja bort en het belöning och ta en annan, mm. Därefter länkade jag ett hopp, en kort fritt följ och en inkallning helt tävlingsmässigt. Min plan var att belöna honom efter ingången på inkallningen, men eftersom den inte blev riktigt som jag tänkt så fick han gå vidare i en momentövergång mot nästa startpunkt och jag belönade i stället hans fina fokus i transporten. Med detta lilla pass ville jag ha Kenths tankar kring vårt samarbete i största allmänhet och vår länk i synnerhet.

Kenth sa att han tyckte att vår träning såg trevlig ut. Att Tarzan har lätt att hitta ett spektrum av olika känslolägen – allt i från en lugn, harmonisk känsla till en het, intensiv sådan, och att jag måste jobba på att få honom behålla olika känslolägen trots påverkan av diverse slag. Han tyckte jag skulle vara lite försiktig med tänka ”länk och kedja” för mycket  då Tarzan inte riktigt är mogen för det. ”Du vill ju inte ha med ett mindre bra beteende, såsom en viss oro i lämnandet med en tassförflyttningsom följd”, sa han, och tyckte jag skulle stärka upp Tarzan i dylika situationer innan jag började tänka länkning.

Kenth tyckte även att jag skulle vara lite restriktiv med boll och kampbelöningar, då Tarzan har rätt mycket hetta, men att jag kunde använda mig av dom i vissa lägen. ”Han känns ännu lite omogen” var hans kommentar, vilket jag tycker är en helt riktig reflektion.

I kommande pass jobbade vi med Tarzans eget ansvar i olika situationer. Till exempel att inte springa före mig ut på planen full av förväntan, utan att självmant söka upp och vara kvar vid min sida i väntan på information. Jag visade också lite apportering, där jag fick försöka minska hans fokus på själva apporten och stärka upp hans snabba vändande in mot mig. Kenth tyckte även att Tarzan var lite för ”häftig” i sitt gripande av apporten vid min sida, och att jag ska jobba med att få ett aningen mjukare gripande.

För att göra en lång historia kort så fick jag många nya tankar med mig hem, blev stärkt i min uppfattning om att jag i vissa fall ska fortsätta jobba vidare på min tidigare strategi och fick fräscha infallsvinkar på flera olika bitar i träningen. Kenth tyckte jag har ett bra träningstänk, men att jag inte får ha för bråttom. Hrm, har jag hört det förut..?!

Jag tycker lille Trasan Knasan skött sig fint under dessa dagar. Han är inte van att resa, bo borta och dela rum med andra hundar (även om han känner Abby och Timjan vid det här laget) och heller inte van att jobba på nya plaster med nya människor och olika hundar. Och dessutom kunna jobba fint och fokuserat. Men han växer med sina uppgifter och jag märker att han utvecklas lite för varje vecka som går.

För mig gäller det att ha lite is i magen, se till att göra honom helt säker, trygg och harmonisk i många olika situationer och med diverse typer av störningar. Arbetsglädje, fart och attityd har han gott om, och det är jag mån om att förvalta väl. Så nu jobbar vi vidare med att få till en trygghet, lugn förväntan och fin stadga. Och inte glömma bort att ha grymt kul på vägen! Men jag har lätt att få en glad, lättsam känsla av flow och samarbete med Tarzan. Den känslan är GULD för mig och minst lika värdefull som en 10-mässig inkallning eller tekniskt korrekt fjärr!

Bilden på mig och Tarzan på träning hos Kenth är tagen av Sofia Edlind.