Träning hos Anne

I tisdags for vi upp till  Anne Dahlin i Haninge för träning.

Fokus låg på vänstersvängarna i fria följet där Tarzan lätt hamnar lite för långt fram och blir tight. Tränar jag dom separat funkar dom i regel bra och han jobbar fint med bakdelen och behåller sin position vid min sida. Men då jag lägger in dom i ett längre fritt följ tenderar han att bli lite het, och då han blir het blir han spänd i sin kropp och ”glömmer” liksom bort att han har en bakdel.

Jag fick lite tips av Anne att ändra mitt sätt att gå i svängen och det har jag fortsatt utveckla sedan jag kom hem. I dag jobbade han med mig riktigt fint i svängarna, och bara på några pass tycker jag hans position i vinklingen blivit betydligt bättre. Anne påpekade också att han måste vara helt rak innan jag börjar gå framåt igen och det försöker jag ha järnkoll på (skulle behöva speglar överallt på appellplanen!).

Jag jobbade också med omtag på vittringen (alltså att få bort dom…). Dels direkt efter gripandet då han gärna lägger den tillrätta, men även då han påbörjar ingången till sidan. Omtag på apporten har jag nästan fått bort helt genom att öka förväntan och fokus in till mig, men då det gäller vittringen är jag lite återhållsam med för alltför ”heta” återgångar.

Anne tyckte jag skulle lägga in massa koncentrations och stadgeövningar separat med pinnen (låta honom gå vid sidan, sätta sig, lägga sig, droppa godis på marken, jobba med lugnt motstånd osv) och det kommer jag fortsätta med. Jag tror även jag ska återuppta tanken som jag hade från början att lära in ett ”håll stilla-kommando”. Det mesta går väldigt fort då det gäller Tarzan och min öppna och slutna hand (belöningschans/icke belöningschans) hinner inte riktigt tajma hans snabba omtag.

Vi kikade också på återhopp från sneda vinkar. Jag kastar uselt, och har dessutom dragit på heta belöningar för blixtsnabba gripanden, vilket gör att han i bland har så bråttom tillbaka att han tar snabbaste vägen, dvs förbi hindret. Så nu har jag fått en ruggigt svår läxa av Anne där jag ska kunna sätta honom vid ena hinderstödet och ställa mig själv vid det andra och lära honom att i alla lägen söka hindret för att sedan söka min sida. Vi får väl se hur det går. Men kan agilityfolket så kan väl jag, eller…

Det blev en del bra diskussioner också. Bl a om back up-system till rutan då hunden hamnar fel. På Mick har jag lärt ett ord+en liten handrörelse då han hamnar vid sidan av rutan. Men oftast då han hamnar fel blir det för långt bak, och då har jag ”fram/ligg”, och blir han för grund säger jag ”acka-ligg”.

Anne kör en annan variant där hon lär in ett kommando för ”titta på rutan” där hunden bara ska söka rutan med blicken utan att springa dit. Det kommandot använder hon på olika ställen runt rutan och då hunden fryser med blicken på rutan så säger hon sitt ”rutan-kommando” och låter hunden gå in. Själv har jag inte riktigt bestämt mig för vad jag ska använda på Tarzan, men det är nog läge att bestämma sig snart. Mick har varit väldigt lätt att dirigera, men jag är lite mer tveksam i Turbo-Tarzans fall. Inte för att han skulle vara mindre intelligent utan mer det faktum att benen ofta har en tendens att vara snabbare än hjärnan.

Anne hade också vissa synpunkter på mina belöningar. 😉 Hon tyckte t e x att jag under en period inte skulle belöna alls i fria följet. ”Inte ens en liten hård matkula?”, frågade jag med huvudet på sned. ”Näpp! Men du kan få belöna med att annat moment, sa Anne. ”Hrm”, sa jag…

 

När jag kom hem satte jag mig och skrev ner en plan för vår fortsatta träning. Denna veckas fokus ligger på:

Sitt i grupp. Ingång bakifrån – från full fart till fotpostion. Hålla vittringspinnen stilla i munnen. Fritt följ med fokus på vänstersvängar och stegförflyttningar. Transporter mellan moment. Sista delen på inkallningen efter ställandet.

Innan våra två tävlingsstarter nu i mars tränade jag nästan uteslutande helhet. Nu blir det mest fokus på delar och detaljer samt en del nyinlärning. En liten kedja försöker jag ändå få med i varje pass, mest för att få träna övergångar och momentrutiner.

I helgen som kommer har Ditte och jag vår Top Six-kurs så då blir det sparsamt med egen hundträning. Jag är väldigt träningspepp nu när snö och is börjar smälta bort och man kan träna på gröna (nåja) gräsmattor. Tror aldrig jag längtat så mycket efter våren som detta år!