Tempot kommer då hunden vet vad den ska göra… Eller?

 

Något man ofta hör hundtränare säga är att tempo alltid kommer då hunden väl förstått vad den ska göra.

I en del fall stämmer det definitivt. Det har jag sett flera exempel på, både bland kurshundar och träningskamraters hundar. I dessa fall har det ofta handlat om hundar som  gärna vill göra rätt, ofta blir frågande och av naturen är lite eftertänksamma. När dom väl fattat konceptet har farten kommit på köpet.

Men påståendet stämmer inte alltid. En del hundar lär sig att det är helt okej att springa sådär lite lagom, bara man springer… Och så ”fastnar” dom liksom i det tempot även då dom lärt sig momentet ordentligt. 

Hur vet man då vilken typ av hund man har? Kommer den att ta i mer när den blivit säkrare, eller kommer den alltid springa långsamt? 

Ja, det vet man ju inte. Men man kan ju alltid gissa.

Själv tittar jag mycket på hur hunden agerar naturligt i vardagen och på promenaderna. Har jag en hund som springer fort av sig självt, har snabba reaktioner och gärna tar i lite extra, ja då ökar oddsen för att den kommer ha samma beteende i träningen. Men det är ingen garanti. En kompis till mig har en riktig fartdåre på promenaderna som springer som en galning. Trots det har hon fått jobba mycket tempo med hunden i lydnadsträningen.

Därför skulle jag inte våga chansa, utan redan från början försöka få hunden att ta i. Därmed inte sagt att min unga hund skulle få springa järnet, oavsett om det gällde träning eller promenader. Men jag tänker – med vissa undantag –  tidigt lära den att bli kvick i tassarna, genom att träna snabbhet i reaktionerna. Och mycket på&av. Med den heta hunden, fokus på ”av”. Med den lite lugnare, mycket belöning för ”på”. 

Vissa saker försöker jag tänka på lite extra. En av dom är att hunden alltid ska ta i när den springer mot mig, även då den kommer mot mig med en leksak. Ingen gungstolsgalopp utan målmedvetet och energiskt.

Rent allmänt förstärker jag vilja och engagemang hos den unga hunden. Dock skiljer jag på energi och engagemang, för det är inte nödvändigtvis samma sak. Det finns hundar som har en massa spring i benen och energi, men inte nödvändigtvis så högt engagemang för sina uppgifter. 

Lydnadsträning handlar mycket om vilja. Ingen hund är född till lydnadshund, eller avlad att springa till rutan, utföra fjärrdirigeringar med låsta tassar eller gå fritt följ i en korrekt position med engagemang och kontakt. Det är något vi tränare måste övertyga dom om är det absolut roligaste man kan göra på fyra ben. 😉 Inte helt lätt alla gånger, men en kul utmaning. 

Och när man lyckas ger det verkligen lön för all tid och allt jobb man lagt ner. När hunden tänker samma tankar, vill samma saker och gör det med lite extra glädje och glöd. Då är det lätt att le!! 🙂