Tror ni saker och ting händer av en slump? Eller tror ni det finns någon slags mening med att de sker just där och då?
Själv vacklar jag lite i min tro. I bland är jag fatalist, ibland inte. Men oftast inte… Jag vill så himla gärna tro att jag kan påverka mitt liv i den riktning jag vill – inte att ödet bestämmer allt och jag snällt måste foga mig (fast så är det förvisso i bland…).
Vad jag däremot bestämt tror är att man vissa perioder är mera öppen för nya vägar, nya tankesätt och nya insikter. Möjligheterna kanske finns där runt omkring oss hela tiden, fast helt plötsligt upptäcker vi dom och tror att dom uppenbarats av en särskild anledning. Medan sanningen är att dom funnits där länge fast vi inte givit oss tid att se dom, eller ansett oss ha behov att ta dom till oss.
Tjohoo vad det blev djupsinnigt nu då! Men jag är inne i en lite djupsinnig period rent allmänt för tillfället. Kanske behöver man med jämna mellanrum stanna upp, reflektera lite extra kring vissa saker och gå in i sig själv en smula. Förmodligen är det kroppens sätt att säga ”Stopp nu lite människa! Samla i hop dina tankar, varva ner och känn efter”. Och det är antagligen det jag gör just nu.
Min omgivning märker det nog mest på att jag har ett lite långsammare tempo än vanligt. Vilket säkert inte märks så mycket för dom som inte känner mig så väl, eftersom jag i vanliga fall är en högtempomänniska.
Det där med tempo är ganska intressant. Det är min fulla övertygelse att vi klickar bäst tillsammans med individer som har samma tempo och rytm som vi själva. Det är då man kan hitta ett bra flow tillsammans när man pratar och umgås. Själv kan jag bli ganska stressad över personer som pratar väldigt långsamt, dröjer med sina svar, rör sig makligt, måste fundera länge osv.
Men jag kan också bli stressad över hypade människor som aldrig andas när dom pratar, far fram och tillbaka, inte kan vara tysta, aldrig slutför något och inte kan lyssna på andra. På en skala mellan 1-10 (där 1 är vääääligt säääävlig och 10 superspeedad) så ligger jag nog på en 6,5. Eller möjligtvis en 7:a. Min man är en typisk 6:a och båda mina söner ligger någonstans där också. Dom är tonåringar och därför ganska ”svårbedömda”.
Då det gäller hundarna är Mick är en 6:a, Tiger en 5:a och Tarzan en 7,5-8.
Själv funkar jag bäst med individer som ligger mellan 5 och 7 (ja, Tarzan är väl undantaget då…). Jag har några bekanta som är typiska 4:or. Ofta har jag en tendens att fylla i meningarna åt dom när dom inte får fram orden snabbt nog och avslutar gärna deras meningar åt dom. I värsta fall svarar jag även själv på de frågor jag ställer till dom. Inte särskilt artigt, och jag brukar försöka lägga band på mig. 🙂
Hur som helst, lite kul är det att rytm och tempo kan påverka så mycket. Fundera över vilken siffra du själv är!
Bilden överst visar 5:a i en – för honom – ganska ovanlig situation eftersom han inte gärna vill bli blöt om lilla magen. 😉
Ha ha ha vilken rolig blogg. Jag är nog en 5, ganska lugn men kan få fart då det behövs. Rätt vanlig och normal alltså. 🙂
ha ha ha jag är nog snäppet värre än dig,en 8a tror jag! Mina barn är nog 9 or o sambon en tvåa,ha ha ha kan lätt bli konflikter;)
Fyra, typisk norrlänning………
Spontant skulle jag vilja säga en 7, men om jag jämför med dig så är jag kanske bara en 6. 🙂
Så jättefin bild på Tiger i vattnet. Jag tror han försöker imponera på bc-killarna. 🙂
Jag skulle nog tippa på att jag är en 5, medan min käre make är en 7. Jag hänger inte riktigt med i hans svängar alla gånger, behöver lite mera tid och är mera eftertänksam. Men det fungerar bra ändå. 🙂
Pomme är nog en 6. Lite mera fart i än jag och aningen lugnare än Roland.
Häftig Blogg!
Jag ligger nog rätt ofta runt 7-8. Min gubbe ligger runt 3.Jag blir superstressad på honom ibland. Du kan tänka dig hur lätt jag kan gå i spinn. Uzze ligger runt 7 han med. Jaiko låg runt 9 i sina bästa dagar. Jag hade fullt skägg att hänga med. Himla intressant att börja reflektera i dessa banor. Det där med att fylla i svar åt andra,ha, ha… Känner igen mig lite där.
Kram Maria och grabbarna.
Du e så jäkla underbar vännen. Världens bästa 7! <3
kram Suss
Passar på att lämna ett tassavtryck när jag nu hittade hit.
Gäller det svampsök så är jag absolut en 10 för då sliter jag hårt som tusan.
Matte har börjat planera för de kurser jag ska hålla under sommaren för att utbilda fler svamphundar.
Jag är en sexa. Du är en nia Helene! 😉
intressanta inlägg, precis som vanligt! 🙂 är nog med lite fatalist, men vacklar ibland i min ”tro”. bara för att vara extra motsägelsefull nu…. naturvetare som jag är så behöver jag nog kriterier för de olika aktivetsnivåerna, men att ha mycket att göra är ett slags signum för mig är jag rädd för.
TACK för grattiset ang Izzies höfter! Alltid så skönt när det är över och resultet blir positivt 🙂
Haha, underbar läsning som vanligt! Har nog svårt att sätta någon exakt siffra men skulle tippa på en 7a..
Mitt stora problem är att jag gör så många olika saker samtidigt för jag tror det går fortare.. Problemet är då att jag glömmer vad det var jag egentligen höll på med..
Pratade med en kund härom dagen i telefon, han var sååå långsam! Höll på att bli tokig! När han svarade på mitt hejdå, med sitt hejdå, höll jag redan på att lägga på. För att inte nämna om jag går säg i en matvaruaffär bakom två personer och de går såå långsamt och samtidigt tar de upp typ hela varu gången… Vilket gör det svårt att gå förbi.. Priset är när de helt plötsligt bara tvär stannar, gah!!!!
Mitt grundtempo ligger snäpet över andras grundtempo helt klart!
Ha ha Lotta, det där känner jag igen. Mina kriterier för tempo grundar sig inte nödvändigtvis på hur mycket man får gjort och hur aktiv man är som person,utan mer på vilket tempo man har i sig själv. Det finns 2:or som får mycket gjort i sin takt, och nior som inte får något gjort alls.
Men Lotta beskriver det bra ovan! Att vara en 7:a och hamna i en saktgående kö – eller prata med en norrlänning 😉 – kan vara en prövning! :-)))
Reflekterande blogg *me like* Jag tror på karma, eller ödet men jag tror också att vi själv kan påverka utgången för det som sker. Lite som du själv skriver Helenè.
Jag har nog varit en 7-8 en gång i tiden, men ligger numera på 5 skulle jag tro. Har lagt ner massor med tid på balans, fick göra det när jag blev sjuk och nu både jobbar jag igen och tränar hund. Fantastiskt med tanke på att jag inte ens kunde gå ett tag. Utgången av min sjuka kunde ha blivit helt annorlunda, där menar jag att jag själv med stöd av mitt nätverk har påverkat det.
Jag har lätt för att fylla i andra människors meningar, men försöker verkligen låta bli. Jag får nämligen så dåligt samvete sen och känner det som jag kört över dem med en asfaltsmaskin 😛
Ha det bäst!
Intressanta tankar och funderingar…Hmmm jag tror att jag varierar väldigt i på vilken ”nivå” jag befinner mig… berorende på situation (jobb, hemma, hundträning mm). Sen vete katten om andra uppfattar mig som jag själv gör… Är rädd för att jag för folk som känner mig väl framstår som mer spedad än jag vill ibland… medan jag vet att flera på jobbet tycker jag är otroligt lugn och tålmodig.;)
vad gäller mina hundar är ju Tim mer ”reflekterande” och Ina mer ”speedad” och impulsiv. Jag har alltid förr sagt att jag har lättare att träna med med Tim som inte har samma tempo som Ina men har sakta börjat inse att det kanske inte är så… För min del tror jag att det handlar om kunskap, ju mer jag ”lär mig” ju bättre trivs jag med mer ”fartiga” hundar. Sen spelar ju individen i sig stor roll.
Att man är mer öppen för förändingar eller att se möjligheter i perioder tror jag verkligen på, märker bara på mig själv hur olika jag hanterar saker i perioder. Sen finns det väl alltid saker som är svåra att påverka, som man inte räknat med och man kan fundera på om det är förutbestämt och därför svårpåverkat.
Hmmm, ingen aning vad jag är för siffra, 5a, 6a kanske, men vet säkert att sen jag skaffa Veto har jag fått skruva upp mej nåt snäpp 😉