Nu följer en period med många roliga träningsträffar tillsammans med goda vänner.
Det känns kul och väldigt inspirerande, och efter en period då jag valt att träna mycket ensam känner jag mig nu redo för att kasta mig in träningsgemenskapen igen.
Ibland behöver man få ”stöta och blöta” på egen hand, för att hitta rätt och hitta sig själv tillsammans med hunden. Jag har förmånen att få träna med många otroligt skickliga hundtränare, vilket jag är mycket tacksam över och det utvecklar mig så klart massor. Givetvis lyssnar jag och tar till mig av alla goda, välmenande råd och tankar – korkad vore jag ju annars. Men ibland kan jag i dessa lägen tappa bort mig själv en smula, och då vågar jag inte alltid lita på min egen magkänsla.
Jag tror det är viktigt att man får göra sina egna misstag och i bland få färdas på lite virriga omvägar för att på sikt lära sig hitta rätt väg snabbare och snabbare. Men nu har jag grottat färdigt i min ensamhet och känner mig väldigt sugen på att få fortsätta grottandet med mina träningskamrater.
Förra veckan var jag hos Ditte tillsammans med Diana och Lillemor. Tyvärr kunde jag inte vara med hela tiden då jag dels jobbade på kliniken på måndagen och hade kurs här hemma på tisdagen, men några timmar på måndagkvällen blev det. Och så passade jag på att sova över på vandrarhemmet tillsammans med Lillemor och Diana, så det blev många timmars träningsprat och roliga diskussioner. Och i helgen som kommer vi fortsätta där vi slutade för då ska vi ses i Kyrkekvarn – jag, Lillemor, Diana, Sofia Edlind och Karin Daun.
Och i helgen som gått var jag i Stockholm för träning hos Anne Dahlin och Sofia. Anne och jag sågs på lördageftermiddag för att göra upp en 6-veckors träningsplan för Tarzan. Vilken lyx att under tre timmar oavbrutet få prata om sin egen träning. 😉 Anne gav mig sina kloka tankar om rätt aktivitetsnivå och momenttransporter och så kikade hon på vårt fria följ, apporteringen och vittringen. Hon har inte sett Tarzan sedan i somras och tyckte glädjande nog att det hänt lite sedan dess. ”Han har gått från orkan till storm” var hennes kommentar, och vi konstaterade att någon lätt bris kommer nog aldrig infinna sig då det gäller den hunden, utan jag får ha styv kuling som målbild. 🙂
Efter träningen hos Anne kom Sofia och vi fortsatte träna en stund till innan vi for hem till Soifa och hennes Albert för en trevlig kväll med mat och vin. Sofia visade sig vara en fena i köket (något som hon lyckats dölja väl för sina vänner tidigare) och vi mumasde på Teriyakilax och ljuvlig bärdessert med glass.
På söndagen blev det ytterligare några timmars träning på Hundudden. Sofias lilla Lix går från klarhet till klarhet, och det är så roligt att följa sina vänner i träningen. Vi avslutade dagen med lunch på Hunduddens fina café, och jag kan varmt rekommendera både deras mat och bakverk!
Många och bra tankar fick jag med mig från helgen och dessa håller jag som bäst på att prova ut. Jag har tidigare jobbat en massa med att gå från aktivitet till stadga och tillbaka till aktivitet igen, något som Tarzan blivit ganska duktig på. Men Anne tyckte jag skulle tänka ett steg längre, då Tarzan ”tänker aktivitet” även i stadgan. Hon tyckte att jag från en stadgeposition skulle låta honom hamna i en lugn tanke, så inte allt stadga innebär en ny aktiv handling.
I praktiken kan det se ut så här:
Lekövning eller fartmoment – avslut/stadga – transport vid sidan en liten bit – passivitet/lugn – stadga – ny aktivitet
På detta sätt är tanken att jag ska kunna få ner hans förväntan ett snäpp genom att ”jobba ner honom” från aktivitet till stadga till lugn. I samband med detta lägger jag på en ”fras” som han förknippar med en cool och lugn känsla i vardagen.
En momenttransport inte behöver inte alltid betyda ny aktivitet direkt, utan kan leda till en lugn paus. På sikt ska jag kunna gå direkt från aktivitet till lugn, men stadgepositionen (där hunden så ska var helt stilla) kommer än så länge som ett mellanled och som en hjälp. På det lilla jag hunnit testa so far tycker jag han svarat bra. Han känns öppen i skallen och mottaglig för information. Och är han i rätt sinnesstämning och mottaglig för info så är ju resten av träningen så mycket lättare. 🙂
Väldigt sant Helene och jag håller med dig om att man mellan varven mår bra av att få prova sig fram på egen hand. Tror vi alla känner så ibland. Desto roligare att träffa träningskompisarna igen, lyckliga dig som får träna med dom bästa… Men dom är säkert lika glada att få träna med dig är jag säker på! 🙂
kram
Tack Hanna! 🙂
Det är verkligen helt fantastiskt att ha härliga, duktiga träningskompisar att följa, glädjas åt och styra upp sig själv med hjälp av dem :)! Och som du säger, efter perioder med mycket ensamträning är det väldigt roligt att få till lite träningsgemenskap igen :).
Älskar att läsa om din och Tarzans träning!
Håller med dig Mia!
Roligt att du gillar läsa om oss – det inspirerar såklart! 🙂
Alltså…..jag menar alltså inte att du skulle vara sämre. Uttryckte mig lite illa såg jag. 😉 Tycker du är en av de absolut bästa också och en stor inspirationskälla för mig! 🙂
Hade inte en tanke på det Hanna… 😉
Som vanligt blir jag träningssugen när jag läser din blogg. Håller med Mia ovan, det är jättekul att läsa om dig och Tarzan. Älskar dina filmer…gärna ännu mera träningsfilmer om man får ha en önskan. 😉
Tack! Fler filmer kommer. 🙂
Klart det är utvecklande att träna med riktigt duktiga förare med lång erfarenhet från landslag och stora internationella mästerskap, men som någon skrev tror jag dom är lika glada att få träna med dig även om du inte varit med i landslaget (ännu bäst att tillägga) 😉 Du är både duktig och ödmjuk och sprider massa positiv energi och jag är grymt glad över att få träna med dig ska du veta.
Kram
Gulle dig – det är ömsesidigt!
Kram H.
Roligt att du fått så mycket bra träningstips från Anne. Hon är verkligen duktig! 🙂
Anne är duktig och väldigt trevlig! 🙂
Klok som en bok! Tränar mycket själv just nu och det behövs, inser det ännu tydligare nu när jag läst det du skrivit 🙂
Kram
Ska bli roligt att träffa er snart igen och se era fina framsteg!
Kram H.
Tack, Helene att du delar med dig av stadga-lugn. Härligt jag trorb att jag faktiskt gör så ibland på vår väntstation. Ibland ett aktivt moment efter väntstationen med kontakt, lek/bus och ibland bara fortsätta att ligga där lugnt. Därefter sitt upp lugnt och förflytta sig en bit. Jag har tänkt så här, nu måste vi ner i puls. Jag har inget bra namn på det.
Kyrkekvarn, åh, jag är ju där tisdagar och torsdagar och tränar Uzze. Bara 2,5 mil från oss.Vi ska dit i morgon och träna ensamma. Tänk om vi hade kunnat fått titta förbi på lördag.
Klart ni får titta förbi Mia! Visste inte att ni bor så nära. 🙂
Tack, Helene!
Då gör vi det på lördag.Vad trevligt!!
Du är duktig med din hund. Får jag fråga vem du själv tycker är den allra bästa hundtränaren och instruktören i Sverige?
Tack Nathalie! Jag varken kan eller vill svara på din fråga – det finns ju så många duktiga hundtränare. Sedan behöver det ju inte nödvändigtvis innebära att man automatiskt är en duktig instruktör, och vice versa. 😉
Ha det så kul med dina vänner i helgen. Jag hoppas på rapport nästa vecka.
kram Suss
Tack! You bet… 😉
Kram H.
Skulle gärna vilja se film på Mick i både vallningen och lydnaden också. 😉