Sociala medier. För- och nackdelar?

Jag tror helt ärligt att det skulle behövas en speciell kurs i ämnet ”Lär dig hantera sociala medier”. Eller om man vill gå mer åt det hälsomässiga hållet  ”Så mår du bra med sociala medier!”. 

En drog?

I bland upplever jag att Facebook, Twitter och Instagram är som en drog. I början tycker de flesta det är trevligt att vara delaktiga, men ganska snart börjar de negativa effekterna slå igenom. Men då är det för sent för många att dra sig ur, därför att man redan är fast i det sociala nätverket. Och tanken på att stå utanför, vara ”osynlig” och kanske missa vissa saker, gör att man väljer att vara kvar trots att man många gånger mår dåligt.

Varför mår man dåligt?

Det är en intressant  fråga som säkert har flera svar. Men generellt verkar det som att många tror att den värld som framställs på sociala medier är den verkliga tillvaron för de flesta av oss. Och ska man gå på den linjen så har flertalet människor antingen 1. ett helt perfekt liv eller 2. lever i fullständigt kaos och elände… för det är dessa ytterligheter som oftast framställs. Så finns kategorin 3. ”onödig info” där bilder på dagens lunch, klargörande av att ”nu går man och lägger sig för klockan är 10.30” eller den nya retuscherade profilbilden visas upp. 

Men över till frågan varför man mår dåligt. Enligt många jag pratat med beror det på att man känner sig otillräcklig i förhållandet till kategori 1, d v s de som lever ”ett perfekt liv”.

I hundvärlden är detta att likställa med personer som alltid lyckas på tävling, eller åtminstone alltid har en underbar känsla oavsett resultat. Det tycks handla om personer som alltid visar upp helt briljanta fria följ på film, har ”valpar” som är färdiga för Class 3 innan de fyllt femton månader eller som aldrig någonsin verkar misslyckas med något de företar sig. Den kategorin känns för många ouppnåelig och betraktas med en kombination av beundran och avund. Jag tror ingen människa gillar att vara avundsjuk och därför är det lätt att ge dessa ”perfekta människor”  skulden för att man mår dåligt. Men är det egentligen deras fel?

Kanske man borde rannsaka sig själv lite istället. Dessutom behöver man förmodligen inte vara Einstein för att begripa att ingen är perfekt, och att det som läggs ut på sociala medier är en bråkdel av personernas liv. 

Hur gör då man för att sluta må dåligt?

För egen del har jag valt att ta bort mitt privata konto från fb och inte gå med i varken Instagram eller på Twitter. Anledningen till det är inte att jag mått dåligt över att läsa om andras framgång, för jag tycker (nästan) alltid det är trevligt när människor lyckas med det de kämpat för. Anledningen var att jag upplevde att fb under en period tog alldeles för mycket tid av min vardag. Så fort jag hade en stund över åkte mobilen fram och jag skrållande senaste flödet. Inte för att jag egentligen var så himla intresserad utan för att det var lättillgängligt. Jag blev plötsligt slav under Facebook! Jag – som brukade njuta av naturen omkring mig på promenaden – upptäckte vid ett flertal tillfällen att jag gick och stirrade ner i min telefon, helt omedveten om dofter, porlande bäckar och grönskande ängar. 

Om man har ett företag finns det en fördel i att synas på sociala medier, och därför valde jag att ha High5 som företagskonto och administrera det genom Leifs privata konto (man måste nämligen ha en privat person bakom företagskontot). Numera då jag går in på fb för att skriva något på High5 så dyker det upp 90% racerbilar i flödet… plus en och annan hundrelaterad logg som tillhör någon av mina hundvänner, som i sin tur är fb-vän med Leffe. Jag missar säkert en del intressanta inlägg från mina hundbekanta, men jag är övertygad om att det som är riktigt viktigt får jag ändå reda på förr eller senare. 

Finns det andra sätt att hantera sina negativa känslor?

Om ens behov av sociala medier är starkare än vad man tycker sig må bra av, så måste man ju göra ett aktivt val. Jag har vänner som kikar in på lite fb någon gång i veckan för att se om världen förändrats. De har verkliga liv utanför den virtuella världen och behöver inte mer cyberspaceinfo än så. Strongt tycker jag, och jag önskar att jag själv kunde tillhöra den kategorin. Dessvärre gör jag inte det, och därför har jag valt en annan strategi för att hantera det hela.

Att ta bort apparna på telefonen kan vara ett bra första steg. Ett annat steg kan vara att omge sig med färre ”vänner” och välja vänner som man vet man mår bra av – precis som IRL.

Men sociala medier är ju framtidens sätt att kommunicera! Eller?

Ja, förmodligen är det så. Och jag gillar egentligen själva konceptet men jag tror att vi måste lära oss hantera det på ett sätt som gör att vi får ut bra saker ur det. Saker vi har nytta av, som gör oss klokare, gladare och gör våra liv mer innehållsrika. Och det är upp till var och en att se till att det blir så.

Det kräver stor självinsikt och förmåga att väga för- och nackdelar. Om man inte mår bra av något är det upp till en själv att försöka ändra på det. Det kan vara väldigt svårt i vissa fall, men just i det här fallet är det egentligen inte vara så svårt eftersom varje människa har ett eget val. Det finns ingen annan part att ta hänsyn till och därför borde det vara lätt att välja ett förhållningssätt som just du mår bra av.