SM-kval, kurser, jobb…och avkoppling!

En händelserik vecka går mot sitt slut.

Förra helgen tävlade vi i Norrköping. Min förhoppning var att det skulle bli vår sista tävling för året eftersom jag nu vill börja lägga mer fokus på den ”nya” elitklassen och ett av mina mål är såklart SM 2017 i Jönköping.

Tarzan gjorde en fin runda. Jag är extra glad över hans fria följ där jag tyckte han höll sin position fint utan att trycka på alltför mycket framåt eller ligga på mot mitt ben. Z kändes också fint med distinkta skiften och stadiga tassar. Ett litet islag på hindret men i ö inga stora missar, så jag var glad och nöjd när vi avslutat fjärren och skulle kliva av planen. 

Ända tills domaren stoppade mig med kommentaren ”Det var ju väldigt synd på nollan i Z!” Jag begrep ingenting… Vaddå nollan i Z?? 

Det visade sig att jag förväxlat ordningen på två skiften, vilket i sin tur innebar två felaktiga skiften. Betyg 0! Surt som tusan!! Speciellt som det inte är första gången jag själv nollar just detta moment… Skärpning Lindström!

Poängen blev 268,5 och jag insåg att det nog inte skulle räcka för en säker kvalplats, trots att vi hade två ganska höga resultat i botten. Så det blev att snabbt efteranmäla till gårdagens tävling i Boxholm. Tack till Boxholms BK för att det gick att ordna!

Denna gång gick det bättre och jag klarade av att säga skiftena rätt – och gå rätt väg  – i Z. (Jag menar…hur svårt kan det va´? Andra förare fixar det ju!!) Tarzan kändes snäppet ännu bättre denna tävling. Han var som vanligt på hugget, men ändå samlad och väntade på mina instruktioner. Ett aningen mer hetsigt fritt följ denna gång och ett lite svajigt Z med de flesta andra moment gjorde han precis så bra som han kan och med ett fint uppgiftstänk. Vi fick en omdirigering på vänsterapporten som syntes lite dåligt, men han tog dirigeringen klockrent. Poängen blev 297,5 och i och med det har vi ett snitt på 304,5 till SM. Det måste ju räcka. 

Nu kommer jag lägga all fokus på de nya momenten och plocka ner och försöka höja kvalitén några snäpp på vissa av de övriga. Jag ska också bli lite noggrannare med fyskontroller och förebyggande fysträning. Det sistnämnda får jag hjälp med av duktiga Marie Söderström på Dynamic Rehab.

Förutom två tävlingar har vi hunnit med en tvådagarskurs här hemma för landslagscoach Heidi Billkvam. Åtta entusiastiska ekipage och ett antal åhörare fick ta del av Heidis tänk och många fick verkliga aha-upplevelser, speciellt då det gäller sättet att belöna (och inte belöna) sina hundar.  Med många vallhundar som har lätt att få låsningar får man tänka både en och två gånger var, hur och när man belönar. Heidi är noga med att hunden verkligen ska tänka på sin uppgift och inte på sin belöning, och bara genom att justera sitt sätt att ge belöningen blev det en väldigt stor skillnad på flera hundars sätt att jobba. Kul att se!

Men veckan har bestått av annat än hundar och hundträning. Jobb på kliniken, privat träningar här på Talludden och en hel del jobb framför datorn.

Livet består dock inte bara av jobb. Leffe och jag tog oss några timmar ”ledigt” och for iväg till vår strand vid Vättern. Jag skriver ”vår” för när vi precis hade träffats tog Leffe med mig till just den stranden och jag minns att jag blev alldeles betagen av hur vackert det var. En helt öde vit sandstrand vid fantastiska Vättern… Det var nästan overkligt.

Vi har varit där många gånger sedan dess och ibland är det några fler människor där, men ofta har vi varit ensamma. Och så även denna gång. Vattnet var varmt och vi badade, käkade lunch och bara kopplade av några timmar innan vi for hemåt igen. Snacka om att ladda batterierna!