Det är mycket känslor inblandade i hundträning.
Vi är väldigt uppmärksamma på hur hunden svarar och uppfattar träningen tillsammans med oss, och registrerar minsta tecken på att den tycker det är jobbigt eller svårt. Jag brukar kalla det ”positivitetsstress”.
I grund och botten är det bra och ett tecken på att vi är måna om att hunden ska trivas, må bra och uppfatta träningen positivt.
Men i bland kan jag uppleva att vår strävan efter ”en bra känsla” nästan får motsatt effekt. Vi går långa omvägar och vågar inte riktigt blotta problemet varken för oss – än mindre hunden. Och jag undrar om det många gånger inte är vi själva som blir mer obekväma av situationen än hunden. Däremot tror jag den lätt kan smittas av vår positivitetsstress.
Det här gör också att vi inte vågar vara tydliga (tydlig verkar dessutom ofta vara synonymt med obehaglig) och förklara vad vi egentligen menar. Vi hamnar i den berömda gråzonen (jodå, jag har själv varit där många gånger) där saker varken är rätt eller fel. Åtminstone blir skillnaden för hunden obefintlig.
Ofta tar vi dessutom till belöningarna ” i förebyggande syfte” och belönar oss ifrån problemet så att det aldrig behöver blottas. Och om vi bara vill träna, och inte tänker tävla, så funkar det ju alldeles utmärkt. Då går det att lägga upp träningen så vi aldrig behöver uppleva dom här jobbiga situationerna och känslorna. Men är målet tävling blir det annorlunda.
På tävling kommer det alltid dyka upp oväntade och jobbiga situationer som vi inte alltid kan styra över. Jag vill inte att min hund bara ska få uppleva dom situationerna på tävling, utan även på träning. Och lära sig att det inte är farligt bara för att det är svårt, och man ger inte upp bara för att det känns lite jobbigt.
Jag vet att det här är lättare sagt än gjort. Hundar är, precis som vi, olika till sin personlighet och lär sig på olika sätt. Vissa är känsliga, andra tuffare och några är hyfsat obekymrade om det mesta. Men oavsett personlighet tror jag alla blir trygga av att få saker förklarat tydligt. Jag tror också hundens självförtroende växer om den får uppleva alla situationer i träningen – även dom svåra och jobbiga – och med vår vägledning lär sig hantera dom.
Men om vi själva tycker det är skitjobbigt att se att hunden tycker något är lite svårt … Ja, då blir det knepigt att vara den trygga och starka länken i vårt hundtränarteam.
Hej,så lärorikt och intressant att läsa om dina erfarenheter och tankar??
Hej! Himla kul att du tycke så. Det peppar ju att skriva när man vet att det uppskattas. Tack!
Nästan som om du skrivit direkt till mig ?
Kram
He he, det är nog många som känner igen sig (inkl jag själv). Men om man är medveten om det så är det ju lättare att inte hamna i fällan.
Kram på dig!
Ler igenkännande åt ditt inlägg för precis så är det.
Jag har aldrig kunnat sätta ord riktigt på det men du beskriver det så bra och jag är säker på att det är jag och inte min hund som tycker det är jobbigast när det är svårt. Inte så konstigt om han blir låg när jag skickar ut fel signaler till honom. Ska verkligen tänka på det här. Är så tacksam för att du skriver och delar med dig av dina tankar och kunskaper. Guld värt för mig och säkert många andra också.
Kram
Vilka fina ord, tack!
Ja, min tanke är aldrig att ge svar på något, däremot att väcka lite tankar. Man kan tänka på så många olika sätt ,och vad som är rätt måste man känna själv. Men bara det ATT man börjar fundera – kanske ibland i nya banor – gör det hela så mycket roligare och mer spännande.
Tack än en gång för din kommentar!
Kram Heléne
Följer din blogg med stor behållning och älskar ditt positiva ödmjuka sätt att se på saker. Om man får önska skulle jag bli glad att läsa ett inlägg om hur man kommer igen efter många misslyckanden och dålig känsla på tävling. Jag har hamnat i en ond cirkel och har ibland tänkt lägga ner allt som har med lydnad och tävling att göra. Men jag vill innerst inne fortsätta och inte ge upp. Har du några råd? Du känner inte mig och min hund så jag förstår att det är svårt att råda men du kanske bara kan skriva lite allmänt om hur man kan tänka och göra för att få motovationen tillbaka. Tack för en kanonbra blogg!
Superkul! Tack! 🙂
Och roligt att du kommer med förslag på bloggämne. Inte alls omöjligt att det blir ett ”hur-man-kan-komma-igen-efter-en svacka-inlägg” framöver.
Ha det gott! 🙂