Någon frågade varför det var så ”låga” poäng på lydnads-VM och varför världens bästa ekipage bara hade dryga 280 poäng. Jag tycker Mads Möllers kommentar på mitt tidigare inlägg ”Lydnadsdomare-ingen lätt uppgift” bringar lite klarhet i detta samt ger tillfälle till eftertanke. För att ni inte ska missa vad han skriver så publicerar jag hans kommentar medan.
”Inte lätt at vära lydnadsdommar! Kanske därför at många svenska dommara väljer den lätta vägen och ger höga betyg! At nummer 60 på SM-listen kan ha 292 i snitt på tre tävlinger är vannsinigt. Kanske 2-3 i Danmark har detta höga snitt på tre tävlinger. Om man vill bli best, då måsta äntigen dommaran dra poeng för värje lite mistag som ekvipagen gör eller då måsta man vära ambitiös och träna tilsammans med folk som har landslagserfaring förr at dom kan säga om vilka fel man kommar dra för på landlagsniveau.
Dom som bara tittar på poeng och låtar det bestemma om man är nöjd kommar aldrig bliva best! Dommaran bestemmer sällan om jag har haft en bra dag på en lydnadstävling.”
Håller med Mads Möller till fullo. Detta är ett dilemma som borde diskuteras mera på domarkonferenserna.
Kan inte annat än hålla med i det han skriver. Tyvärr tror jag man skulle tappa många av dom som tävlar lydnad lite för skojs skull om bedömningen blev hårdare. Men å andra sidan skulle man få en mycket bättre kvalité på dom ekipage som verkligen satsar för att nå toppen. Det är en svår avvägning.
Oh yes! Det här har jag väl påtalat vid flera tillfällen… För att ha en chans att få till återväxten med både topp och bredd måste vi få domare som har en mer internationell bedömning, annars kommer vi halka efter. Det finns fortfarande för få utbildade lydnadsdomare för att nivån ska kunna höjas rent allmänt.
Hur är det i dom andra nordiska länderna som Finland och Norge, är dom hårdare där också än i Sverige?
Norge er i hvertfall hardere enn Sverige, stort sett (med få unntak). Jeg tror fremdeles Norge har noe å gå på og kunne blitt enda strengere. Hvis man begynner å plukke på alle små detaljer som kan bli bedre, er det svært få som noen gang fortjener å være i nærheten av 300 poeng.
Det här är ett dilemma som vi har på våra klubbar. När vi tar in domare som dömer ekipagen lite tuffare så tappar vi hälften av startfälten. Folk vet att det är svårt att få sm poäng och åker hellre till de domare som delar ut tiorna till höger och vänster. Allt för att ta sig till sm. Men jag tror det blir ett uppvaknande för många som kommer dit och helt plötsligt ligger på 255 i ställer för över 300 för en liknande prestation. Förstår om man vill bli ”snällt” bedömd i klass 1 och 2 men dom som verkligen vill till toppen borde väl tänka lite annorlunda.
Viktigt att man själv vet vad som är bra och inte och inte tror allt är perfekt bara för att domaren inte drar för saker man borde dra för. I brukset är det inte så noga och de flesta som dömer lydnad är utbildade från brukset. Skillnaden mellan bruks och lydnadsdomare är rätt stor i bedömningen.
Framförallt tycker jag det döms ojämt. Många domare tycks ha en bcmall att gå efter och vi som har lite större tyngre hundar som inte rör sig lika kvickt kommer ohjälpligt långt efter. Jag tycker reglerna borde vara tydligare att det ska bedömmas efter varje individs fysiska förmåga.
Bra blogg du skriver. Jag är ofta här inne och det finns alltid något nytt och intressant att läsa om.
Roligt med många åsikter och olika tankar kring detta. Besöksrekord på bloggen med 665 besökare på ett dygn! 🙂