Lydnadsträning med den lilla hunden

 

IMG_7214_2

Det finns vissa skillnader i sättet att träna lydnad med en liten hund kontra en stor hund – allt från belöningsplaceringar till upplägg av träningen utrifrån den lilla hundens perspektiv. I den här bloggen kommer jag bjuda er på lite värdefulla tips och tankar från två duktiga hundförare som båda tävlar på hög nivå. Det är Jenny Mellåker som är på gång att starta elit med sin bostonterrier Zeb och Malin Siverstedt som redan tävlar elit med sin dvärgschnauzer Nova.

Är någon intresserad att gå kurs med sin blivande lilla lydnadsstjärna så finns det 2 platser kvar på ”Tävlingslydnadskurs för den lilla hunden” 2-3 maj här på Talludden utanför Mjölby. Är du intresserad så kika under Kurser/Tävlingslydnad.

 

Jenny skriver:

Jag tycker överlag inte att det varit något speciellt som utmärkt sig på grund av att Zeb är liten, men jag tror det är viktigt när man tränar att man utgår från hundens perspektiv och faktiskt någon gång går ner på hundens nivå och ser vad hunden ser…typ bara massa gräs Just efter det sen får man lägga upp en plan för moment som görs på långt håll som rutan och dirigeringsapportering så att hunden kan springa mot något den inte ser. Jag tycker också jag ser många som vill ha ögonkontakt i fotet med en liten hund men det är omöjligt om hunden ska gå i rätt position. Många sitter också för långt fram i halterna för att man vill se hunden.

Det problemet jag stött på under tävling är att apporterna kan var väldigt konstiga. Antingen super smala mellan klossarna vilket inte funkar för en liten trubbnos eller så är klossarna små men pinnen mellan tjock vilket också är svårt. Sen är det såklart platsliggningen som är jobbig om man har två stora hundar vid sidan men det kanske mest är jobbigt för matte eller husse. Skulle det hända något blir det ganska mycket skador om det skiljer 35 kg mellan hundarna

Mina bästa tips för träning med liten hund är att:

  • Ha leksaker med låååånga snören så man inte får ryggskott.
  • Tänka på att ändra sin position i inlärning så man inte alltid sitter på huk vilket är lätt gjort.
  • Små hundar mognar oftast fortare än stora så man inte behandlar en trotsig tonåring som en valp, bara för att den är liten
  • Lära in fotet genom att backa så du ser hunden utan att du behöver gå som en krokig banan
  • Små hundar är ofta ganska rappa i sina rörelser vilket är grymt för fjärren men inte lika bra vid stadga så lägg mycket tid på att kunna vara stilla

Fördelar med att ha liten hund:

  • Rutans yta är ENORM om man jämför med hunden
  • Oavsett hur det går tycker folk att det är så himla gulligt med en liten hund 🙂
  • Rappa rörelser från start

jenny&zebban

http://www.finvovve.se/

 

Malin skriver:

Var tvungen att fundera på vad jag tycker har varit svårast med moment så är det apporteringsdirrigering och rutan. Många gånger när det gäller rutan så har det inte alltid känts så lätt att visa henne var rutan finns pga av högt gräs mm. Samma sak när det varit dirigering. Det har många gånger blivit ett sökmoment då hon inte sett apporten hon ska till. Till rutan har hon inte gått rakt alla gånger.

Även om man tränade på grusplaner och riktigt kortklippta gräsmattor så har det ju inte alltid varit så när man tävlat. Nova har haft en naturlig fallenhet för typ vittring så där har det inte gjort något om gräs varit högt. Tvärtom.

I Novas fall har jag mest fått kämpa på yttre miljö. Blöta och kyla. I vissa fall värmen. Nova ville inte ens gå ut när det regnade. Idag kan vi gå ut och träna. Kyla, kalla underlag gör att hon inte lägger sig eller halvsitter…Det kämpar jag fortfarande med och t e x idag kan jag få henne att lägga sig snabbt och bra men inte för många gånger…

Det är en stor skillnad i att träna en stor hund mot en liten. Men egentligen kan de göra samma sak. Det gäller att läsa och göra rätt. Jag måste utvecklas och verkligen tänka på vad jag tränar hur jag tränar och belönar.

malin&nova

https://goldenspicypeppers1.wordpress.com

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

jacke pokal

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

 

Bilderna på jack russellterriern Jackson är tagna av Yvonne Öster och Sandra Kagevik. Jacke kom till vår familj 2002 och det var tack vare den lilla terriern som jag började bli intresserad av att träna/tävla hund. En underbart härlig, snabbtänkt och energisk hund – med massa humor – som gav mig enormt mycket glädje och en hel massa nya erfarenheter.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Scroll to Top