Lydnadsträning i naturen

Tarzans ”rehab” består just nu av hälften lydnadsträning och hälften fysträning. 

Varannan dag lägger jag in fys under våra promenader, och har hittat en bra runda med omväxlande övningar. Den är ca 4 km lång och börjar med en stunds skritt i koppel med viktmanchetter på bakbenen. Därefter blir det lösspring ca 10-15 minuter och då Tarzan springer väldigt mycket och fort av egen maskin då han är lös får han upp flåset rätt ordentligt. Eftersom han inte ska överansträngas blir det en stunds skritt i koppel efter det, och vid det här laget har vi kommit in i tallskogen där det finns massor av lingonris och ganska ojämn terräng som gör att han får använda hela sin kropp på ett bra sätt. 

Efter en stund kommer vi fram till sandtaget och där börjar vi med att gå upp och ner några gånger. Det är långt, brant, tungt och jäkligt jobbigt – speciellt för matte. Därefter åker kopplet av och det blir intervallträning i full fart uppför några gånger.  

Om jag är riktigt hurtig själv kopplar jag Tarzan vid midjebätet och så joggar vi sista kilometrarna hem i trav. Är jag mindre hurtig så går jag och han får springa lös. 🙂

Vissa dagar byter vi ut denna promenad mot cykling i trav i ca 5 km. Tarzan har haft svårt att hitta en jämn bra rytm i trav och vill gärna kasta sig iväg i galopp så fort han känner minsta motstånd, men numera är han hyfsat styr- och bromsbar, och efter en stund brukar han hitta en fin rytm i trav där han verkligen jobbar genom hela kroppen. Värre var det i början då varje cykeltur var förenlig med livsfara och jag gjorde ett antal vurpor då han kastade sig i väg i 180… herregud!

I samband med promenaderna har jag passat på att lägga in lite lydnadsträning. Tävlingsmässiga inkallningar på raksträckorna, fjärrdirigering i både lätt upp- och nedförsbacke, fotgående mellan trädstammar, vittringsprov bland grankottar, framåtskick på stigen, stadgeträning medan jag kallar in de andra hundarna och leker med dom mm mm. Många delar av lydnadsträningen går faktiskt att göra i skogen, stigarna och vallarna man passerar. Det som är extra spännande och utmanande med den typen av träning är att hunden inte har några som helst förutfattade tankar om vad som komma skall. Klarar min hund att snabbt koppla på rätt tanke då jag säger min momentrutin inför fjärren eller vittringen mellan granarna i skogen? Och fixar han att snabbt söka sidan och börja tänka fot då jag helt plötsligt börjar ”gå tävlingsmässigt” på stigen? Och ännu svårare, fixar han att göra ett snyggt ställande i nerförsbacken efter krönet på kullen?

Det det gäller träningen på lydnadsplanen har jag ännu inte kört igenom ett helt Class 3-program utan pauser. Han blir fortfarande mer andfådd än normalt, men jag hoppas det kommer bli bättre med tiden och med hjälp av bra upplagd och varierad träning. Om ett par veckor ska vi skicka in nya prover och efter ytterligare några veckor blir det ny lungröntgen. Tillsvidare försöker jag bygga upp honom efter bästa förmåga.

Hans humör och vilja är det dock inte det mista fel på. Han är lycklig som en lärka då han får träna, svansen viftande som en plym på ryggen, fullt tryck och full fokus. Och jag älskar varje kvadratcentimeter av den hunden. 🙂

 

I veckan som kommer väntar kurs i Göteborg och på lördag ska vi åka och hämta Smiley. Spännande värre! 🙂