Lydnad är livet!

I söndags hade High5 och Morrhåret Hundsport ”Lydnad för Livet” här på Talludden. En eftermiddag med förmån för ett liv utan cancer…

Vi sålde träninsgpass, fika och lite hundprylar och alla pengar vi fick in gick oavkortat till Cancerfonden. Mellan kl 13 och 17 hade man möjlighet att boka tjugo minuter långa träningspass för 100 kr och de tiderna blev snabbt fullbokade. Några som var tvungna att lämna återbud betalade ändå in pengar, och flera som redan från början visste att de inte kunde komma den dagen satte även de in en slant. Stort tack!

Vi planerar in flera liknande tillfällen framöver. Det finns så många olika organisationer man skulle vilja stödja, men tyvärr kan man inte ge bidrag till alla. Men Cancerfonden känns väldigt viktig för mig, och säkert flera andra som kanske förlorat någon nära i cancer eller drabbats själva.

Och om man ska se det positiva i det hela så har det ju gjorts enorma framsteg då det gäller att diagnostisera och hitta bra botemedel för många olika cancertyper i dag. Och kan man bara bidra med en del – om än aldrig så liten – så känns det väldigt värdefullt.

För övrigt har det varit full rulle hela veckan. Det är lite omorganisering på Laser&Hudvårdskliniken vilket tar en del tid, och framförallt tankeverksamhet. Förhoppningsvis blir allt till det bättre. Vi är ett litet trevligt team som funkar väldigt bra tillsammans, och det brukar vara en bra grund då det gäller utveckling.

I veckan har jag också haft två nya träningsgäng som bokat in ett antal träningar under hösten och våren. Att coacha träningsgrupper regelbundet tycker jag är den allra roligaste biten som tränare/mental coach, för att man får möjlighet att följa dom under en längre tid. Och så blir det ofta väldigt bra dynamik i en grupp som känner varandra väl från början. Att tillsammans lägga upp en plan och sätta upp mål för var och en, är dessutom himla utvecklande även för egen del. Man tvingas tänka till lite extra, utgå från varje individs förutsättningar och sätta sig in i andras sätt att tänka. Nyttigt!

Jag har även hunnit en del egen träning med Trasan. Efter SM har jag tänkt om lite på träningsupplägget och har gått tillbaka till mer träning på de delar som behöver stärkas upp, plus mer fokus på de nya elitmomenten som kommer nästa år.

Jag hade planer på att åka och tävla kommande helgs rankingtävlingar i Forserum men känner att vi behöver mer träning på den nya momenten först. Det sitter inte på träning ännu, och då är chansen att det ska sitta på tävling väldigt liten.

Det svåraste för Trasans del kommer bli framåtskicket innan rutan. Det är superviktigt att man får hunden att springa spikrakt, något som Trasan inte har helt lätt för. Inte så att han bågar men han vill gärna dra sig åt sidan lite eftersom han helt plötsligt inte har något konkret mål att springa mot, och vips! är han utanför konringen.

Jag tycker också det är svinsvårt att se markeringen runt ringen. Inte inomhus men när man är ute på gräs. Och då är det också väldigt svårt att avgöra om hunden är innanför. Men men… vi ska nog få till även detta moment med lite mer (eller ganska mycket!) träning.

I går förmiddag var vi i Fylligarum. Det var väldigt länge sedan jag träffade Ingela och hennes vovvar och vi hade mycket prat att ta igen. Och så passade vi på att fira hennes fina debut förra helgen med ”valpen” Smickra (som precis hunnit fylla 10 månader) och debuterade klass 1 med ett strålande fint resultat.

Ingela plockade fram kameran och tog lite bilder på Trasan in action. Killen älskar när kameran kommer fram för det innebär ofta att han får göra massa fartiga saker efter varandra.

Denna gång blev det ett antal dirigeringsapporteringar. Vilket också påminde mig om att vi behöver fortsätta träna linjer även där. Tempot och engagemanget är det däremot inga problem med… 🙂 Trasan Apansson tycker Lydnad för Livet är självklart. Lydnad ÄR ju livet liksom!! <3

Tarzans fina halsband i skinn kommer från Morrhåret Hundsport.