Liten film om positionsträningen i fria följet

Jag har fått frågan om jag kan skriva mina blogginlägg även på engelska, och det kommer jag göra med vissa – dock inte alla. Men längre ner på sidan under filmen finns en översättning på den svenska texten.

I have been asked to write my blog in English, and I will do so with some – but not all. Further down the page below the film is a translation of the Swedish text.

När Tarzan kom till oss var han två år och sjövild.

Om jag säger att han var överallt – samtidigt – så är det ingen överdrift. När jag så smått började jobba med honom på träningsplanen insåg jag ganska snabbt att det här inte var någon lätt hund att träna. Men det uppvägdes av hans enorma arbetsvilja och stora entusiasm över att få ta sig an olika uppgifter. Och inte minst det faktum vi älskade varandra från första stund. Det var VI TVÅ.

Att han var en hund som tog till benen innan han kopplade på hjärnan upptäckte jag snabbt. Likaså att han hade relativt lätt att skifta tanke (från stadga till fart – från följsamhet till att jobba bort från mig) men desto svårare att vara kvar i en och samma tanke länge. Och då i synnerhet då det gällde att kunna koncentrera sig på samma uppgift under en längre tid. Typ fritt följ.

Jag försökte tänka mig in i hans situation. Om man är en väldigt energisk hundvarelse som ska försöka hålla en viss position, och i den utföra diverse tekniska grejor i olika tempon och med jämn bibehållen kontakt – då blir det svårt. Energin kommer pysa ut någonstans – uppåt, framåt, tryckandes mot mitt ben eller (i sämsta fall) genom munnen i form av ljud.

Om ni visste hur många goda råd jag fått av duktiga hundtränare, träningskompisar och instruktörer. Råd som förmodligen funkar alldeles utmärkt på många andra hundar. Det har varit allt från att inte låta honom jobba förrän han har en lugn aktivitetsnivå (vilket i princip innebär att han aldrig skulle få jobba). Att bryta honom direkt då han börjar överarbeta (vilket bara gör honom ännu mera på hugget). Att säga till honom att ta det lugnt (vilket jag provat men inte fått någon vidare förståelse för). Och så vidare…

Jag tror det är väldigt svårt för många heta hundar att förstå vilka kriterier som gäller i ett  fritt följ. I alla fall då det gäller aktivitetsnivå och känsla. Och inte är det mindre svårt som förare att försöka förklara detta på ett sätt så att min hund tänker ”Aha! Hon vill att jag ska koncentrera mig på att gå lugnt och avspänt vid sidan med huvudet exakt ”där”, vara rak i kroppen, sätta mig snabbt,  se alert ut med glad svans- men ändå på ett sansat  och samlat sätt.”  Typ.

Min kloka vän Karin Daun, som har Tarzans bror Snikke, sa till mig en gång: ”Att försöka lugna en het hund kan skapa en stress i sig självt.” Och det är väldigt sant. Så jag har kommit fram till beslutet att ge Tarzan andra kriterier i fria följet som för honom är tydligare än ”du måste gå lugnt och avspänt vid sidan”. Det viktigaste kriteriet för honom är i stället ”du ska hålla din position vid sidan och inte söka dig framåt”. Som en annan klok vän – Susann Wastenson – brukar säga ”Placera hunden i rätt låda”. Om han där blir lite oregelbunden och ”trippig”  så köper jag det.

Man måste välja sina krig i bland. Jag är medveten om att vi kanske inte kommer få de allra högsta betygen i just fria följet. Men å andra sidan är det ju inte alla förunnat att ligga på 9:or och 10:or i detta moment. Och för egen del känner jag att det är värdefullt att kunna gå ett fritt följ på ett avspänt sätt, med ett litet leende på läpparna och känna att min hund och jag jobbar tillsammans – inte mot varandra och i frustration.

Efter mitt förra blogginlägg har jag fått frågor om hur jag jobbar för att få honom förstå att hålla sin position och inte hamna längre och längre fram. Just detta har vi kampanj på under vintern och kommer förmodligen få kampanja det under lång tid framåt.

Jag använder min hand som hjälp. Eftersom Tarzan är bekant med omvänt lockande och att dra sig bort från handen så har jag provat att använda mig av den i fria följet. Tanken är att handen framför nosen ska jobbas bort på sikt och bara användas som påminnelse. Blicken ska inte söka mitt ansikte utan ligga strax ovanför min midja. Där ska han bli trygg att jobba och vara, även då han är het och på tårna. I rätt ”låda” för att använda Susanns liknelse.

Här är en liten filmsnutt för att illustrera hur jag tänker. Det hörs kanske inte på filmen men jag säger alltid mitt belöningsord innan han får ta sin belöning. Och belöningen kommer omväxlande från vänster hand (långt bak) och från höger (bakom min rygg).

When Tarzan came to us he was two years old, wild and crazy.

He were everywhere – at the same time. When I began to work with him, I realized pretty quickly that this was not an easy dog to train. But that was offset by his enormous willingness to work and great enthusiasm for taking on different tasks. And not least the fact that we loved each other from the first moment.

I discovered quickly that he was the type of dog whose legs started to work before he switched on his brain. He could relatively easy shift the view (from stillness to speed – from working near me to be working away from me) but had difficult to concentrate on the same task for a long time. Type heelwork.

I tried to imagine myself in his situation. If one is a very energetic dog who will try to keep a certain position, and carrying out various technical things in different tempos and with even maintaining contact – then it becomes difficult. The energy will leak out somewhere – upward, forward, against my leg, or (in worst case) by mouth.

I recieved good advices given to me by skilled dogtrainers, friends and instructors. Advices that probably  works just fine on many other dogs. Everything from not allowing him to work until he has a calm activity level (which basically means that he would never work at all). To break him directly when he begins to get overenthusiastic (which just makes him even more hot). To tell him to take it easy (which I tried but have not received any further understanding). And so on …

I think it is very difficult for many hot dogs to understand the criteria that apply in heelwork. And also difficult as a trainer trying to explain this in a way so that my dog thinks ”Aha! She wants me to concentrate on going calm and relaxed at the side and hold my head exactly ” there ”, be straight in the body, look alert with happy tail yet in a sober and calm manner.” Hrm…

My wise friend Karin Daun, who has Tarzan’s brother Snikke, told me once: ”To try to calm a hot dog can create stress in itself.” And it is very true. So I have come to the decision to give Tarzan other criteria in heelwork than ”you have to go calm and relaxed at side.”  The main criteria for him is instead ”you must hold your position and not come forward.” As another wise friend – Susann Wastenson – use to say ”Put the dog in the right box”. If he in that position will be a bit irregular and ”trippy”, it´s ok for me.

One has to choose ones battles. I am aware that we might not get the highest grades in the heelwork. But on the other hand, it is not all privileged to get 9’s and 10’s in this part. And for me I feel it is valuable to be able to move in a relaxed manner, with a smile on my face and feel that me and my dog work together – not against each other in frustration.

After my last blog post, I have received questions about how I work to get him to understand his position and not fall further and further ahead.

I use my hand to help. As Tarzan is familiar with ”omvänt lockande” (I don´t know the English word) and pulling away from the hand, I have tried to use these tools in the heelwork. The idea is that my hand in front of his nose should me removed eventually, and used only as a reminder. He should not seek my face, but look just above my waist. There he will be safe to work and remain, even when he is hot and energetic. In the right ”box” to use Susann’s words.

Here’s a short video to illustrate how I’m working. You may not hear it, but I always say my ”yes” or ”okey” before he gets to take his reward. And the reward is given from the left hand (far back) and right (behind my back).