Det blev mycket tävlingsmässig träning och en del nya utmaningar för oss förare i L E Team när vi nyligen hade vår första träff hos Lillemor Edström i Kristinehamn.
Själv har jag haft en liten period där träningen stått stilla eller till och med gått bakåt på några punkter. Det har uppstått fel som jag inte riktigt kunnat förklara och jag har i vissa fall haft svårt att förstå hur Tarzan tänker. Vanligtvis har jag inga större problem med att hantera svårigheter och bakslag för jag vet att det ingår konceptet, men det är svårt när jag inte hittar någon rimlig förklaring till varför utfallet blir si eller så.
Men…är det något jag lärt mig genom åren så är det att framgångar och motgångar ofta går hand i hand och att inget av tillstånden är konstant. 🙂 Efter dessa två dagar i Kristinehamn har vi i gänget – tillsammans med Lillemor – försökt plocka fram det allra bästa hos varandra. Det som gör att vi känner oss starka, trygga och fulla av motivation att ta tag i såväl svårigheter som att göra våra styrkor ännu starkare.
Vi utmanade oss alla på olika sätt under dessa dagar och tränade mentalt genom att både våga lyckas och misslyckas, bli bättre på helheter och tävlingsmässighet utan att ”fega ur” och att fokusera på allt bra vi gjorde! Våra brister är vi oftast redan väldigt metvetna om.
För egen del flöt torsdagen på ”bra”. Bra så tillvida att vi hade många lyckanden, mycket flow, tekniskt fina bitar och en go känsla i såväl tävlingsmässiga kedjor som delar och detaljer.
Fredagen såg lite annorlunda ut. Vi började med ett pass på fem moment där vi inte hade en aning om vad vi skulle få göra inne på planen, utan fick veta efterhand. Inga problem för mig för jag trodde jag, eftersom jag är ganska bra på att vara kvar i min bubbla och snabbt kunna anpassa mig efter nya situationer. Tarzan och jag fick Z, rutan, inkallning, vittring och hopp/apport. Däremellan transporter av olika längd.
Denna gång var det mycket som inte fungerade. Ingen bra känsla hos mig, flera missar och bristande fokus hos både mig och Tarzan.
Jag fick väldigt bra, konstruktiv kritik och feedback från både Lillemor och mina teamkamrater. Dessutom finns det hela på film så jag kan se att dom hade rätt när dom tyckte jag var ovanligt otydlig, dåligt fokuserad och ”flamsig”. 😉
Efter att ha tänkt till valde jag att göra om samma tävlingsmässiga kedja i vårt nästa pass. Då visste jag i och för sig vilka moment det var och i vilken ordning, och jag hade en åtgärdsplan. Den här gången var jag var mycket bättre förberedd, fokuserad och tydlig. Och det gav resultat genom att vi hade en betydligt bättre runda. Oj vilka bra tankeställare jag fick på dessa pass!
Har man dessutom så duktiga teamkamrater som jag (Ingela Karlsson, Sofia Edlind och Susan Wastensson) så får man många aha-upplevelser genom att ta del av deras träningar. Samtliga imponerade mycket på mig genom att mentalt reda ut svårigheter på ett skickligt sätt och inte vara rädda för att våga testa gränser. Det är ju faktiskt många gånger genom det man utvecklas. Jag fick många fina målbilder i olika situationer som jag tar med mig och översätter till mig och Tarzan.
Vi hade grymt kul, det var högt i tak och jag tror vi alla kände oss trygga nog att visa upp även våra svaga bitar. Det sistnämnda tror jag är en förutsättning för att man ska kunna utvecklas tillsammans i en grupp, och det var också det jag pratade lite om då jag hade ett ”mini-föredrag” på kvällen. Om man känner att träningsvännerna vill ens bästa (i både med- och motgång!) så vågar man ofta ta fram alla sina sidor – inte bara plussidan.
Innan vi for hemåt gick Lillemor igenom det hon tyckte vi skulle fokusera mest på inför nästa träningsträff. Jag hoppas att även Annica Wiberg – som tyvärr fick förhinder – är med då. Det känns så himla bra att träna hos Lillemor. Hon är inte bara duktig, ärlig och otroligt ödmjuk – hon är en riktig tävlingsmänniska och vet hur hon ska förmedla sina erfarenheter och kunskaper på ett härligt sätt.
Jag tror vi har närmare 300 bilder från dessa dagar. (Så blir det när två duktiga fotografer är med i gänget). 😉 Om det är Sofia eller Ingela som tagit dessa vågar jag tyvärr inte säga. 😉 Tack tjejer – och bästa Lillemor Edström – för en grymt bra träff!!!
Två helt underbara dagar. Jag har verkligen fått se att min Skoja kan mer, och har kapacitet för mer än jag velat inse!
Ett stort tack till Lillemor och er andra, men lite extra till dig Helene som tillfrågade mig om platsen!
Och jag är så glad jag gav Skoja chansen, och inte tog mitt säkra kort, Viska! Detta är så rätt för mig och Skoja tillsammans!!!
Och alla var grymma!!!!
Ja herregud, ni imponerade verkligen. Tänk vad lite träning kan göra Ingela! 😉 😉 😉
Ni är ett härligt gäng att få jobba med, suveräna på att våga…. visste inte att ni inte gjort en del saker jag planerat för er! Men ingen av er backade ur, helt suveränt. Ser fram mot nästa träff! Kram på er
Eller hur Lillemor! Vissa har tuffat till sig rejält! 😉
Kram