Just hemkommen från några pass i fårhagen hos Lena Martens.
Hos Ingela har vi jobbat stenhårt med att få Mick gå saktare rakt mot djuren, och det går bättre och bättre. I dag tog Lena honom första passet och jag inser (återigen) hur mycket föraren betyder för resultatet. Mick skötte sig exemplariskt och Lena behövde bara påminna honom vid några tillfällen genom att ”humma lite” då han tryckte på aningen för mycket i drivningen. Mjuka, kattlika rörelser och stor koncentration. Och trots att han är en ganska mjuk hund har han mycket pondus i sitt sätt att jobba med fåren, det gillar jag! Men å andra sidan gillar jag ju nästan allting som har anknytning med Mick. Han är min prins!
Om Mick är min prins så är Tarzan min clown. Jösses vad jag skrattar åt – och med – den hunden. I vardagen. I träningen. På promenaderna. Han gör tillvaron minst sagt spännande, men har en makalös humor och en aldrig sinande energi.
Just nu har jag kampanj på entréer på nya planer. En bit som för mig känns väldigt viktig. Jag vill ha en bra känsla då jag och hunden går in på planen, både då det gäller träning och inte minst tävling. Jag vill att vovven ska vara genomtränad på att gå in på nya planer och börja prestera direkt – trots olika typer av störningar. Den ska kännas ”på” och gärna vara förväntansfull, men måste kunna vänta på mig både fysiskt och mentalt.
Under hemresan från fåren stannade jag till på fyra olika plaster med varierande störningar, gjorde en kort uppvärmning på ca 1 minut, la honom och pausade, tog upp honom på ett frikommando och i det läget vill jag att han frivilligt väljer att sluta upp vid min sida – oavsett vad som finns runt omkring. I bland belönar jag för rätt tanke och val, men i bland blir belöningen att vi går vidare in på planen. Han får titta sig omkring men inte springa före mig och inte släppa ”det mentala bandet” mellan oss. När vi sedan ställer upp vill jag däremot att han har fullt fokus på mig. Ofta bryter jag och belönar ganska omgående, men försöker variera så vi i bland går ett kort fritt följ eller gör någon annan övning, innan vi avslutar.
Jag försöker även jobba mycket med tävlingsmässiga belöningar vilket i Tarzans fall betyder att han 1.ska sitta kvar vid sidan medan jag berömmer honom efter avslutat moment 2.får resa sig först på mitt ”slut” 3.jag gör tummen upp och då får han studsa och hoppa lite runt mig innan jag samlar upp honom till sidan och vi går vidare mot nästa punkt
Han har hittills svarat kanonbra på denna typ av belöning/bekräftelse och jag har vid några tillfällen länkat upp till sex moment helt tävlingsmässigt. Tarzan är ingen hund som ”går ner sig” utan han går snarare ”upp sig” ju längre vi länkar. Men det verkar som att han gillar att bli belönad på detta sätt och det känns viktigt att han får studsa av sig och pysa ur lite mellan momenten för att därefter snabbt samla i hop sig och fortsätta.
Vid sidan av denna momentträning lägger jag mycket tid på övningar typ ”av/på/av”, kunna välja rätt tanke trots mycket hetta, stadga, ordförståelse (lära sig lyssna och tänka till) och dessutom en hel massa vardagsträning. Det är så himla kul och Tarzan är verkligen en typ av lydnadshund som passar mig som handen i handsken. Jag är så glad att han är min!
När jag såg hur du tränade detta så fick jag mig många tankeställare. Speciellt att inte behöva tjata på hunden att den ska vara med som jag så ofta måste göra både då vi går in och mellan momenten. Problemet för mig är att Thena inte riktigt svarar på samma sätt som Tarzan när jag berömmer och belönar med att klappa händerna. Hon tycker nog inte det är så häftigt utan väntar på sin boll eller köttbulle. Om jag kunde få henne att ta lite studs och snurr som belöning så hade det varit lättare. Vi får prata mer om det när vi ses.
Kul att Mick går så fint i vallningen!
Kan du berätta mer utförligt hur du gör om du går mellan punkt a och b… tycker detta är intressant.
Hej! Jättesvårt att beskriva utförligare än jag redan gjort i texten ovan. Jag tror man får prova sig fram och se vad som passar den egna hunden (och dig själv!). Och belöna det man vill förstärka. 🙂
Lycka till!
Hej Helene! Jag var på din kurs i Mjölby och då pratade vi om det här, minns du? Jag har en flat som beter sig som flattar brukar 🙂 och jag övade mycket på att ha mental kontroll. Tycker det gick bra då och även hemma när vi tränat och på nya platser också. Men på tävling (har tävlat en gång sen kursen) så tappar jag henne när redan när vi gick in på planen och mellan momenten var hon inte alls med…. Har du några tips på hur jag ska göra? Kanske du har tid för privat träning nästa vecka? Vi har en ny tävling om några veckor och jag vill gärna ha en bättre känsla och mental kontroll då.
mvh Sofie
Hej! Du kan maila mig på helenlindstrom6@hotmail.com 🙂
Ha det gott!
Heléne
Nu längtar jag ännu mer till Juni? Kan vi boka en heldag denna gång så tar jag med lunch istället för fika denna gång!!
Lotta, jag har bokat heldag lördag den 16 juni. Ni är varmt välkomna!!
Kram H.
Har sagt det förut men säger det igen, Tarzan och du har en speciellt sorts kemi. Det gnistrar om er och även den som inte kan hund ser att ni har massa glädje i ert sätt att jobba tillsammans. Rolle sa det när han träffade er i Borensberg, -Dom där två (du och Tarzan) ser ut att ha en kul hemlis som dom går omkring och bär på! Jag tycker det var en så bra beskrivning av er och kan bara hålla med honom. Ni är ett så härligt team! Kram Eva
Vilken underbar replik Eva! En kul hemlis…tja, det är kanske det vi har. I alla fall ger det mig en go känsla av samhörighet att tänka den tanken. Hälsa Rolle och säg att han är en fena på att läsa hund – och människa!! 🙂
Kram H.
Du är för himla duktig <3 Det finns många ytor att göra entré på i Stockholm…