Förra året hade jag förmånen av att ha min ”Hjärnkollskollega” Jenny Wibäck med som coach på Lydnads-SM i Norrtälje. Jenny och Pingu var reserver på det SM:et och in i det sista såg det ut som att de faktiskt skulle få starta. Men så blev det inte, och Jenny växlade blixtsnabbt om från tanken på egen start till att bli en supercoach till mig och Tarzan. Inte en helt lätt uppgift att växla fokus, och jag är inte säker på att jag klarat det lika bra om rollerna varit ombytta. Men Jenny är en mentalt stark tjej med stor professionalism i allt hon åtar sig. Och bakom den väna, blonda fasaden döljer sig massa skön humor, en knivskarp tunga och ett skarpt intellekt. En ulv i fårakläder… fast en oerhört trevlig ulv. 🙂
I år är rollerna ombytta och det är jag och Tarzan som kommer stå vid sidan om och heja på Jenny och mina andra duktiga vänner. Det var inte vad jag räknat med såklart, men det känns ändå helt okej.
Här följer en intervju med Jenny. Tjejen som är mån om att göra ”sin grej” i både träning och tävling, som är mer intresserad av ”hur” än ”att” och hela tiden ser till att trivas och växa i det hon och hunden gör tillsammans.
1. Hur laddar du inför detta SM (som visserligen inte är ditt första, men Pingus)?
Rent långsiktigt har vi laddat sedan förra SM:et då vi var reserver och in i det sista var taggade till tusen på att få vara med. Nu när SM:et närmar sig så ligger vår utmaning i att inte ladda något extra, utan att göra som vi brukar.
Pingu och jag har tävlat en hel del tillsammans – om än inte på dessa regler – och på merparten av starterna har vi haft en riktigt härlig känsla, även om det ibland blir stolpe ut rent tekniskt, då det ofta går snabbt och ibland kan bli lite extraeffekter. Jag har arbetat med mig själv mentalt för att hålla fast i denna känsla även på SM. Efter lite grunnande har jag insett att jag mycket hellre gör vår grej utifrån ”bära eller brista”, än att försöka få till säkrare men tråkigare utföranden. Jag har därför bestämt mig för att utmaningen ligger i att se hur långt ”vår lydnad” räcker. Jag är så väldigt mycket mer intresserad av ”hur” än ”att” – kanske ligger det mig i fatet rent resultatmässigt – men jag vinner på det på ett djupare plan och jag tror också att det skapar mer livskvalitet för min hund.
En konkret del i träningen har varit att passat på att träna lite extra de dagar då det plötsligt blivit väldigt varmt, då jag tycker väderomslagen kan ha stor inverkan på träningsläget och här behöver jag träna mig själv på hur jag bäst för henne. I vanliga fall ska jag värma upp mycket och försöka vara lugn och samlad då Pingu ofta är on the edge, men i värmen blir det annorlunda och då kan det vara viktigt att jag vågar spara krafterna i uppvärmningen och tagga henne mer på banan.
En annan uppladdning har varit att träna för vår start i lägre spår som vi genomförde för ett par veckor sedan. Den självständiga delen i spårarbetet har varit svår för Pingu och just därför ville jag ta chansen att stärka den delen i hennes personlighet, samtidigt som vi fick vara i nybörjarkänslan, träna stegvis mot små delmål och känna oss duktiga. Jag tror vi blir bättre av det än att nära SM lägga för mycket fokus på bristerna i SM-programmet. Vi blir bättre av att känna att vi kan! En kul bonus blev att spårsatsningen dessutom renderade i full pott på spåret och uppflytting till högre spår, så nu känner vi oss grymma! 😉
2. Vad är viktigast för dig i tävlandet med hunden?
Att vi hela vägen från valpstadie till drömmål tränar och tävlar på ett sätt så att vi båda trivs och växer av det vi gör. Jag påminner mig också om att även om det här är vårt första SM så skulle det också kunna vara vårt sista. Man vet aldrig. Därför känner jag stor tacksamhet över att överhuvudtaget få uppleva detta, och alla andra roliga utflykter och äventyr, tillsammans med min bästa vän Pingu.
3. Hur planerar du en typsik träningsvecka med sikte på tävling?
Jag försöker vara noggrann med att ha koll på vilka tankar jag behöver stärka hos Pingu rent tekniskt i respektive moment. Den här hunden är lite som en finstämd fiol, så det gäller att förstärka olika delar lagom och ha koll på vad jag gör. Generellt gillar jag att träna på riktigt svåra upplägg, men nära tävling undviker jag att experimentera för att istället säkra muskelminne och skapa en känsla av att det vi gör är väldigt lätt. Jag har sedan länge accepterat att de nya momenten är ju just nya och det är ju lika för alla.
4. Vad är dina värdegrunder/träningsfilosofi?
Att se och bemöta hunden som en medspelare som alltid gör sitt bästa. Jag skulle aldrig kunna känna stolthet över en merit eller placering som jag uppnått genom att min hund gjorde som jag sa för att den inte vågade annat. Tävlingslydnad är inte allvarligt och det är aldrig viktigare än hur vi mår. Antingen gör vi det tillsammans utifrån ren och skär arbetsglädje och lyckas vi inte stanna i den känslan, så låter vi bli. Jag vill träna på ett sätt så att hunden verkligen gillar de uppgifter den får och att varje kommando på tävling möts av ett ”YES!” från hundens sida.
5. Vad vill du kunna säga till dig själv efter detta SM?
Jag är tacksam och stolt över att vi förvaltade vår plats genom att göra vår grej!