Ingen vanlig hund…

Lugnet har infunnit sig här på Nydala denna onsdagförmiddag.

Tarzan ligger i hoprullad som en liten svartvit boll på en av kuddarna i kökssoffan, Tigge snarkar på typiskt terriervis nerborrad bland fleecefiltar och kuddar bredvid honom och Mick ligger vid mina fötter. Det är alldeles tyst i huset – underbart!

Jag åkte i väg till skogen hyfsat tidigt i morse – kom för sent på att älgjakten börjat – men chansade på att dom inte vaknat än (jägarna alltså). Jag har en speciell skog några kilometer  härifrån som jag älskar att gå i. Ni vet en sådan där med höga träd där solen kan bryta igenom, mjuk mossa på marken och små upptrampade stigar. Det är som att vandra genom en stor sal mitt i naturen, och i morse låg dimman kvar medan solen lyste ner genom trädtopparna. Magiskt!

Hundarna spang lösa hela tiden, fast jag hade koll då det är mycket vilt. Upp och ner, över stock och sten sprang dom och jag blev alldeles lycklig själv när jag såg deras glädje över att få springa så mycket man orkar, leka med grenar, kasta upp kottar i luften och bara vara hund.

Efter promenaden fick alla tre ett uppletande. Tarzan och Mick fick leta efter två ganska små föremål som jag gömt väl på en yta av ca 15×30 meter och Tiger fick leta efter sin favoritgris som han enträget vägrar släppa när han väl hittat den. 🙂

Väl hemma blev det frukost för oss och nu väntar lite jobb vid datorn innan jag åker in och jobbar på Laser & Hudvårdskliniken. Jag uppskattar verkligen de här ”vanliga” dagarna där inget särskilt händer. Där det mest njutbara kanske är skogspromenaden i morgondimman, espresson vid datorn och hundarnas rofyllda andetag bredvid mig i köket. Livet består ju trots allt mest av ”vanliga” dagar. Eller är det kanske som Leffe säger…”Ingen dag är längre vanlig efter att Tarzan flyttat in!” 🙂