Jag säger bara en sak… Röstmemo På Iphone!!! 🙂
Att jag inte upptäckt den tidigare?! Såå perfekt att använda på kvällen innan man lägger sig för att påminna sig om vad man inte får glömma nästa dag. Och en gudagåva att ha i hundträningen. Direkt efter träningen medan jag har allt i färskt minne, sätter jag mig och pratar in vad jag ska tänka på i nästa pass. Och innan jag påbörjar mitt nästa pass spelar jag upp gårdagens meddelande. Perfekt! Och superenkelt!
Särskilt användbart är det när jag tränar helhet och program för där har jag svårt att komma i håg små tendenser till feltänk hos Tarzan (lite snett sättande vid ingången med dirigeringsapporten, tendens till tjuvsatart vid rutkonen, svårt att hitta riktningen med blicken framåt när jag förbereder konen etc). De stora missarna är det lättare att minnas (springer mot fel apport och griper fel vittringspinne…). 😉
Det är också i helhetsträningen jag verkligen får facit på vad vi behöver träna mera. Ett halvtaskigt uppsitt är mindre betydelsefullt i helheten där det i stället gäller att kunna prestera många moment i följd utan att tappa fokus och uppgiftstänk. Inte desto mindre vill jag lägga det där halvtaskiga uppsittet på minnet för att på sikt försöka få det bra även då fjärren ligger sist av tio moment.
Det där med att få till en hållbar helhet, att kunna lägga upp sina träningspass så att det funkar på tävling och att hålla sig kvar på en jämn nivå är något vi ska få hjälp med under året. Jag och Tarzan kommer tillsammans med några andra ekiapge få coaching av Lillemor Edström med fokus på att utveckla var och en utifrån våra egna förutsättningar och mål. Det ska bli väldigt kul!
Jag har också varit i kontakt med en duktig tjej som kommer fungera som ett ”mentalt bollplank” och hjälpa mig hitta bra mentala strategier både i träning och tävling. Hon är egentligen inte utbildad mental coach, men jag har vid flera tillfällen imponerats av hennes mentala styrka, självtillit och förmåga att fokusera på rätt saker och jag vet att hon jobbat med mental träning för egen del. Och genom att hon själv tävlar hund på hög nivå har hon lätt att förstå och relatera till mina tankar.
För mig finns det inget som är så förödande som när jag börjar tänka för mycket prestation i träningen. Eftersom jag lärt känna mig själv ganska bra vid det här laget har jag också lärt mig undvika de situationer där det finns risk att jag hamnar i den tanken. Jag har också lärt mig vilken känsla/tillstånd jag ska ha i träningen för att vara bästa partnern till min hund. Ett tillstånd som gör att jag är klartänkt, tajmad, har tålamod och förståelse för att min hund är en unik individ, har förmåga att se saker ur hundens synvinkel och – inte minst – har humorn på lut och glimten i ögat. Det sistnämnda är väldigt viktigt i mitt fall för annars tappar hundträningen mycket av sin charm tycker jag. Och jag i min tur tappar glädjen och lusten att träna.
Men vi är alla olika, och någon annan behöver en helt annan känsla för att plocka fram sin bästa jag. En duktig instruktör/coach har förmågan att se till föraren lika mycket som till hunden. Många fokuserar väldigt mycket på vad hunden gör och tänker och ger råd och tips utifrån hur de själva skulle hantera det hela. Men hundens förare kanske är en helt annan personlighetstyp med helt andra referensramar och erfarenheter i bagaget och då kommer det förmodligen inte att hålla fullt ut. Även om råden är bra och vettiga i sig. Hundträning är så mycket mer än hund och teknik, det handlar minst lika mycket om psykologi och människokännedom. Och att läsa människor är lika viktigt som att kunna läsa hund. 🙂
När jag lyssnade på Jenny Wibäcks föreläsning i mental träning sa hon (bland mycket annat klokt) ” Hundträning är ett häftigt verktyg för personlig utveckling”. Och precis så är det tycker jag! Så mycket jag lärt mig om mig själv sedan jag började träna hund. Saker jag har nytta och glädje av i livet, som har gjort mig mer tolerant, tryggare och mer tålmodig (även om jag behöver jobba ännu mer på den sista punkten).
En liknande sak brukar en av mina filosofiska träningskompisar säga ”Man får den hund man behöver för att utvecklas själv”. Jag brukar tänka på det när träningen strular och tankar som ”Men herregud! Det här har vi ju tränat massor!!” Då får jag träna vidare på t å l a m o d e t och inse att – ja, vi har visserligen tränat på det massor…men tydligen inte tillräckligt mycket. Eller tillräckligt bra. Och i det läget är det väldigt gott att ha humorn till hands. 🙂