Hett om öronen!

Lite långt mellan uppdateringarna här på sidan, men nu följer en aningen lugnare period och då hoppas jag hinna vara lite mer aktiv på bloggen.

Senaste tiden har jag haft en hel del kurser på olika ställen i landet och även en par helgkurser här på hemmaplan. Kul och inspirerande att ha förmånen att möta många olika ekipage och få vara en liten del av deras träningsresa.

För några veckor sedan sprang Tarzan med full fart in i ett träd och fick en rejäl smäll. Galenpanna! Han blev halt vilket innebar träningsvila och koppelpromenader. När vi sedan satte igång träningen igen hade vi fått lite bakslag på vissa delar, b l a dirigeringsapporteringen där han hade väldigt svårt att hålla kvar sin linje om han inte direkt så sin apport då han vände från konen. Och så var det stadgan som kändes lite svajigare än vanligt, och som vi alltid måste jobba på i varenda träningspass. Så förutom stadgan blev det stor kampanj på linjer att antal pass.

I slutet av denna veckan fick vi trevligt besök av Hanna Scarf och Susy Tvärstedt. Träning och italiensk mat&dryck stod på agendan och vi hade ett antal riktigt kul och bra träningspass – och en väldigt trevlig kväll med Italien som inspirationskälla. Kan aldrig bli fel!

Jag hade inte sett varken Hannas Opie eller Susys Yolo tidigare och blev väldigt imponerad av båda hundarna och den fina träning de visade upp. Inspirerande! Även Ditte kom en sväng på torsdagen och tränade lite gruppmoment med sin Magic.

I dag var det dags för tävling för mig och Tarzan. Varmt och gott väder och jag drog sista startnumret i eliten så det var tryckande hett på planen då vi gick in. Men heter man Tarzan gillar man ju djungelvärme! 😉

Jag tycker killen kändes jättefin genom hela programmet och han krigar på utan att förlora varken entusiasm eller tempo. Jag gläds åt många fina moment, och tar till mig de små missar som blev (han reste sig innan mitt kommando på inkallningen och hade ett islag i hindret) som information om vad vi ska lägga lite extra krut på framöver. Jag fick även avdrag för långt handtecken i dirigeringsapporteringen, något som Ditte tjatat på mig om ett otal gånger men som visst ändå inte gått in i min tjocka skalle… Men linjen ut till apporten var superfin!

Jag tyckte Tarzans fria följ kändes bra. Han studsar alltid – mer eller mindre – då han går vid sidan, något som jag valt att inte lägga allt för mycket energi på. Han har gått så från första början och jag har fått en del tips – allt ifrån att försöka dämpa honom (det har jag inte lyckats med) till att ”trycka till” honom (det är jag inte minsta intresserad av) och har därför valt två kriterier i fria följet. Nummer 1: var tyst (det är han!) och nummer 2: håll din position utan att komma för långt fram. Och efter mycket träning har han köpt det och är numera rätt duktig på att hålla positionen trots att hela han liksom spritter fram. Domarna dömer vårt fria följ ganska skiftande, alltifrån en sexa till en nia och det får jag nog leva med.

Hur som helst, dagens runda gav 288 poäng och jag gick av planen med en riktigt fin känsla av att vi presterat en väl synkad och stabil runda med bra tryck&energi samt många fina moment. I mitt hjärta kändes det som en 300-runda <3 och vi tränar vidare med gott mod.

Inför årets SM ligger vi som 5:e reserv med ett snitt på 296 poäng. Jag kommer åka dit med Tarzan även om jag tror att våra chanser att få en plats är ganska små. Men ibland har man ju tur… 🙂