Hantera motgång med framgång

Då och då kikar jag tillbaka på mitt studiematerial från Mental Rådgivareutbildningen.

 Även om syftet med utbildningen var att hjälpa och coacha andra så var de där kurserna ett fenomenalt bra sätt att lära känna mig själv lite bättre. 

På frågan ”Vad tror du hindrar dig från att prestera ditt bästa i olika situationer?” har jag svarat: ”Jag är dålig på att ta motgångar och rädd för känslan av besvikelse! Därför vågar jag inte alltid satsa fullt ut! Jag är inte nöjd om det inte känns ”perfekt”.

Det är drygt femton år sedan jag gick utbildningen och mycket har hänt sedan dess. Så det  kändes ganska befriande att läsa de där raderna eftersom jag i dag har lärt mig sååå mycket mer när det gäller att hantera bakslag och motgångar.

Jag tror att en viktig egenskap som skiljer de som lyckas nå sina drömmar och visioner, kontra de som inte gör det, är förmågan att hantera misslyckanden och bakslag på ett konstruktivt sätt. 

Men hur gör man det, rent konkret?

En av flera saker som hjälpte mig mycket var att ta del av andras misslyckanden och bakslag – speciellt idrottspersoner som jag på ett eller annat sätt beundrade. För även om jag logiskt sätt visste att framgång aldrig är en rak väg framåt&uppåt så var det på något sätt befriande att läsa om och lyssna på andra som bekräftade att misslyckanden, bakslag, dåliga träningar och tävlingar är en del av konceptet. 

Jag minns bl a att jag lyssnade på en intervju med Malin Baryard där hon berättade att hon under en period nästan alltid rev sista hindret. Golfproffset Helen Alfredsson berättade om hur hon körde fast i sitt golfspel och var nära att lägga av innan hon till slut hittade tillbaka genom mental träning eftersom – som hon sa – ”det satt i huvudet”. 

Vetskapen om att dippar drabbar alla, och det i stället handlar om hur man hanterar dem, var till stor hjälp för mig. För även om man vet det innerst inne så behöver man få höra det, gång på gång. 

Sociala medier är fantastiska på många sätt, men förödande på andra. 

Jag har träffat personer som på fullt allvar tror att riktigt skickliga och framgångsrika hundtränare sällan eller aldrig har dåliga träningar, hundar som alltid springer i racerfart och aldrig skulle drömma om att flytta någon tass i en fjärrdirigering. 

För det är så det ser ut på sociala medier.  

Och även om mottagaren logiskt sätt fattar att det inte är v e r k l i g h e t e n man ser, så är det som att hjärnan vägrar inse den logiken. Man påverkas utan att förstå riktigt hur och varför och får en lite skev verklighetsuppfattning. 

Men hur vi tar emot och uppfattar saker kan inte andra ta ansvar för, det måste vi göra själva. Jag har föreslagit en och annan som kommit hit och varit bedrövad över hur sociala medier påverkar dem negativt, att avstå från att gå in och titta. Svårare än så behöver det ju inte vara (men det kan vara svårt nog!) 😉 

Jag tror vi på ett eller annat sätt måste lära oss att hantera all information vi matas med. Hur vi gör det är förmodligen väldigt individuellt. Själv försöker jag på olika sätt sålla och väljer gärna sådant jag inspireras av, vilket är en hel del. 🙂

Jag har också (trots att många tycker det är superkorkat) valt att inte ha fler sociala medier än Facebook. Mina vänner har förmodligen rätt i att det är superkorkat – speciellt ur företagssynpunkt – men det är mitt val och jag än så länge har jag överlevt. 😉 

Mellan varven åker jag också iväg utan min telefon. Hua!! Jag känner mig helt naken och tycker det är skitläskigt!! Men vad som verkligen är läskigt är att så fort jag har en liten paus börjar jag per automatik leta efter min telefon. DET är faktiskt det som skrämmer mig mest.