Funderingar kl 02.00…

 

Jag är en blockoman.

Överallt i vårt hus ligger det block och förhoppningsvis också en penna bredvid (det är i alla fall tanken). I bilen har jag block, på jobbet har jag block, i handväskan har jag block och givetvis även i träningsväskan – förutom träningsdagboken som också oftast åker med på träningspassen. På blocken skriver jag ner alla idéer, tankar och ”att-göra-saker” som dyker upp i skallen.

Många idéer blir det. En del hyfsat kreativa och bra (som jag försöker förverkliga), andra tämligen kassa (som jag snabbt förkastar). Att skriva ner saker är ett sätt för mig att sluta tänka på dom, i alla fall tillfälligt. Ett sätt att rensa hjärnan kan man säga.

Har jag vid något enstaka tillfälle inte block och penna i närheten, så har jag röstmemo på iphonen att ta till. Det funkar också, fast jag är i grund och botten ett stort fan av papper och penna. Känns mer hantverksmässigt och genuint. 😉

Hundträningen tillhör en av de många saker jag funderar över. Hur ska jag göra för att förbättra x utan att  y blir sämre? Är det värt att börja peta i en viss detalj med risk för att det hela ”muterar”? (Min vän Sharon har myntat det uttrycket, och jag tycker det är så klockrent!) Har Tarzan verkligen förstått sin uppgift eller är det själva situationen som avgör om det blir rätt eller ej?

En specifik sak som jag funderat  en hel del på senaste tiden är rutan. Den har varit rätt svajig på våra tävlingar. Två nollor och ett antal omdirigeringar som visserligen givit betyg, men bara på en enda (av åtta!) elittävlingar har vi haft 10 på rutan. Och det retar mig lite… Så något måste göras för att få till det hela mera säkert och stabilt.

Jag har en plan. Och efter att ha bollat tankar med två av mina träningsvänner har jag kommit fram till en strategi som på sikt förhoppningsvis ska få Tarzan att tänka stopp mycket tidigare i rutan än vad han tänker just nu.

”Hur svårt kan det vara” undrar säkert någon. Och det kan man ju fråga sig… Men med Tarzan – där tanken på att springa ofta tar över allt annat i hans värld – så är det faktiskt ganska svårt.

I förrgår natt vaknade jag vid 2-tiden av att Tiger med ett belåtet grymtande borrade in sin varma terrierkropp vid min hals med huvudet på mitt bröst. Mysigt på ett sätt, men grymt varmt efter några minuter. Och med ens var jag klarvaken och började fundera över en hel massa saker – de flesta kul och trevliga grejer som är på gång, och så en och annan jobbig grej som jag måste ta itu med. Och så började jag fundera över rutan också…

Så jag tände lampan (och hoppades Leffe skulle fortsätta sova för jag var inte helt säker på att han skulle förstå hur viktigt det var att just där och då få skriva ner mina funderingar beträffande detta moment kl 02.20 på natten).

Jag har nämligen kommit fram till en strategi – men med två olika taktiker. Så det var dessa taktiker jag ville försöka bena ut. Det blev en klassisk ”fördelar&nackdelar” variant med två kolumner där jag skrev ner fördelar och nackdelar med respektive taktik. Och helt plötsligt – sådär kl. 02.40 – kom jag på hur jag skulle göra. Eller åtminstone prova att göra!!

Jag lovar återkomma med lite mer info i ämnet ifall det nu är fler som har en hund som funkar lite som Tarzan i träningen, och som springer först och (eventuellt) tänker se´n. Måste bara testa först och se om min idé håller.

Vad jag vill säga med detta blogginlägg är att mycket av träningen faktiskt sker utanför träningsplanen, t o m i sängen.   Alla funkar säkert inte som jag (som måste skriva ner för att få struktur) utan har andra sätt att hitta rätt nycklar i träningen.

Jag gillar att göra saker på känsla, och om jag tänkt till innan så funkar det mycket bättre för mig att koppla på autopiloten och inte tänka så mycket just under själva träningspasset.

Men som sagt… det är ju jag. Och alla fungerar inte som jag. Fast det kan gå bra ändå. 🙂