Fritt följ och Formel 1

Kan man jämföra hundträning med bilracing?

Tydligen kan man det. Åtminstone då det gäller aerodynamik påstår min man Leffe (som inte är det minsta insatt i hundträning men desto mer insatt i racing).

Jag brukar väldigt sällan prata hundträning med familjen här hemma. Dels för att dom tycker det är tämligen ointressant och dels för att jag brukar få det behovet tillfredsställt tillsammans med mina träningskompisar. Men undantag finns.

Som häromdagen när jag satt i bilen tillsammans med Leffe på väg in till jobbet. På förmiddagen innan hade jag tränat fritt följ med Tarzan och konstaterat att hans vänster svängar ser olika ut. Vissa är fina, medan han överjobbar en del (bakdelen åker in bakom mina ben) och tvärtom på vissa andra (bakdelen hänger inte med).

Då jag går lite längre sträckor har jag märkt en tendens till att han i de första vänstersvängarna oftast jobbar lite för mycket med rumpan. Och ju längre jag går, desto mindre jobbar in bakdelen.

Det har känts lite motsägelsefullt i min mänskliga värld eftersom Tarzan inte är någon lat hund.  Dessutom blir han ofta mer energisk och på tårna ju längre jag går. Och då tycker jag att hans bakbensaktivitet borde följa det mönstret. Men det gör det sällan, och jag har klurat en del på varför.

Nu har jag kommit fram till den troliga förklaringen att ju mer gasad han blir, desto mer spänner han sin kropp och ju mer tyngd lägger han bak, medan framdelen blir lätt. Med följden att rumpan inte riktigt hänger med.  Medan den, då han är lite mer lös i kroppen, gärna jobbar lite för mycket.

Det var det jag satt och funderade på i bilen. Leffe pratade på i vanliga ordning men tyckte väl inte han fick några ordentliga svar av mig, varvid han nog snabbt insåg att jag tänkte på annat (läs hundträning). 🙂

– ”Vad har han gjort nu då”, frågade min käre man. ”Han” är alltid Tarzan, för Mick och Tiger gör sällan saker som får min panna att lägga sig i djupa veck. Jag började lite lagom oengagerat förklara att han inte riktigt rör sig som jag önskar då vi svänger i fria följet…och hörde samtidigt hur oerhört fånigt det  lät. Snacka om I-landsproblem.

-”Du menar att han över- och understyr? Då måste du ju ändra inställningarna på honom”, sa Leffe. Jag kvicknade genast till då Leffe började dra paralleller med motorsporten och bilens inställningar på banan. Då bilen överstyr är det för lite grepp bak, och tvärtom. Då det gäller racerbilar kan man med hjälp av olika inställningar och vingar ställa in så man får ett lagom grepp för just den typ av bana man ska tävla på.

Nu går det självklart inte att likställa en bil med en hund, men lite bra tankar fick jag allt med mig från Leffe. Och framförallt känns det som att mina tidigare funderingar om att det är Tarzans spänningsnivå i kroppen som påverkar svängarna stämmer rätt bra.

Så nu klurar jag vidare på inställningarna. Tyvärr går det ju varken att sätta vingar (det har han ju redan!!) eller skruva, och på så sätt justera grepp och väghållning på grabben. Men liknelsen gör att jag lättare hittar lösningar, det märker jag redan nu. Mycket påverkar jag genom mitt eget sätt att gå, hur tvärt jag svänger, hur jag sätter mina fötter osv. Men så handlar det ju också om att lära Tarzan gå längre sträckor utan att bli mer och mer intensiv. Eller kanske snarare, lära honom behålla rätt balans även då han är intensiv. Jag tror mer och mer på den sistnämnda tesen faktiskt. Men det kan vi ju prata om i en annan blogg.

Jag tycker hans fotgående generellt blivit mycket bättre och även om han nog alltid kommer vara het så känns det inte längre som att gå med en bomb vid sidan. Han har kommit längre bak i positionen, är rak i kroppen och inte lika tight som han var från början.

Men, som Leffe sa, inga inställningar är statiska utan man får känna på bilen (hunden) varje gång man är ute och testar  (tränar) och göra små eller större justeringar tillsammans med mekarna och teamet (träningskompisarna). Och ju mer hästkrafter, desto viktigare att man får till den perfekta balansen.

Ha en bra dag vänner. Själv ska jag ut och skruva lite på min Formel 1 bil. Nej, Ferraris behöver inte alltid vara röda, dom kan vara svart-vita också. 🙂

Den aerodynamiska teckningen på Tarzan är gjord av duktiga illustratören Lefi Wärme.