En mycket trevlig helg hos fam. Edström i Kristinehamn är till ända.
Hundintresset ger inte bara glädje i form av gemenskap med fyrbenta vänner, det ger också glädje genom alla de härliga människor man lär känna. Människor som brinner för samma sak som man själv.
Och som alltid finns det personer man tar till sig lite extra. I mitt fall handlar det ofta om människor som jag upplever som opretantiösa, empatiska och som jag får ett omedelbart förtroende för. Och Lillemor Edström tillhör definitivt den kategorin. Hon var dessutom den person som, genom sin omsorg, fick mig att börja känna träningsglädje igen efter olyckan med Jacke och Mick.
Det finns två övergripande saker som är viktiga för mig i min relation till andra. Det ena är humor. För humor kan verkligen bryta isar, bygga broar och skapa starka band mellan oss. Det andra är trygghet. Att känna förtroende och trygghet tillsammans med mina vänner, veta att de säger och gör saker för att de gillar mig och vill mitt bästa. Och givetvis hoppas jag kunna ge detsamma tillbaka.
Vikten av humor och trygghet var en av de saker vi pratade om under denna härliga träningshelg. Lydnads-VM var ett annat. Denna VM-resa var – enligt flera landslagsdeltagare – en av de absolut trevligaste och sammanhållningen hade varit fantastisk. Härligt att höra, för jag tror just detta faktum spelar otroligt stor roll när det gäller att prestera på topp.
Att känna att man har hela laget med sig då man går ut och presterar. Att alla stöttar, peppar och lyfter varandra. Att ens lagkamrater är lyhörda för allas önskemål. Allt detta tror jag är en avgörande faktor om man vill får ett starkt och framgångsrikt lag – oavsett sport.
Och detsamma gäller i en träningsgrupp. I en optimal grupp ges alla utrymme att växa och utvecklas. Småsinthet, avundsjuka och missunnsamhet motas effektivt bort till förmån för generositet och glädje inför andras framgångar och prestationer. Om min vän och träningskamrat presterar bra vill jag känna mig delaktig i framgången.
I övrigt denna helg avhandlades allt från lydnadsbedömningar till ”Sveriges snyggaste fria följ” 😉 och våra egna mål och känslor inför vår älskade hobby. Men man blir ju inte bättre genom att bara prata, så därför ägnades den största delen av helgen till träning med Tarzan och Shikka. Det finns vissa gemensamma drag mellan de båda hundarna och det kändes värdefullt att få Lillemors tankar kring träningen.
Jag hade bestämt mig för att gå igenom moment för moment i klass 3-elit – så långt vi nu kommit med de olika delarna. Dessutom blev det en tävlingsmässig kedja med några moment där jag ville ha Lillemors domarögon på mig, både vad gäller momenten i sig men framförallt övergångar, momentrutiner och tävlingsmässiga belöningar.
Tarzan jobbade på fint och var som vanligt full av entusiasm. Det är en egenskap jag verkligen gillar, detta att spotta i nävarna och jobba vidare även om det råkar bli fel eller känns lite svårt. Med andra ord, lite jävlar anamma. 😉 Han gör mycket som är fint, medan annat har desto mer utvecklingspotential.
Det jag generellt behöver mycket mer av är säkerhet och jämnhet. Han kan springa ut och lyfta fel pinne på vittringsapporteringen för att nästa gång göra en klockren. Likaså kan han göra en superruta ena gången, medan han nästa gång springer vid sidan. Omständigheter, aktivitetsnivå och störningar spelar fortfarande en alltför stor roll för träningsresultatet, och är en bit som vi kommer jobba hårt på att förbättra och stärka upp. Ska man tävla gäller det att sätta allt på första försöket. Att hunden gång två gör ett 10-mässigt moment hjälper knappast.
Tarzans styrka är hans attityd, fighting spirit, snabba rekationer och vilja att samarbeta. Hans svaghet är brister i stadgan, hans svårighet att hålla kvar samma tanke i huvudet en längre tid och att han gärna överarbetar och lätt blir exalterad.
Jag fick många råd och bra tankar från Lillemor vad gäller dessa bitar, och jag är väldigt tacksam över hennes engagemang och stora hjärta. ”Peta inte i det där, utan lägg fokus på det och det i stället. Upprepa inte beteenden gång på gång. Skapa rutiner så han lyckas på första försöket. Var tydlig – låt honom aldrig gissa. Se till att han alltid är trygg och vet vad som förväntas av honom” Det är några av de saker jag kommer ha i åtanke.
Lillemor och Shikka tränade på SM-upplägget och det såg väldigt fint ut. De har – förutom flashiga fartmoment – också fått till ett mycket fint och fokuserat fritt följ. Roligt och lärorikt att se hur de jobbar i hop sig mer och mer och hittar nya trådar hos varandra att knyta i hop.
Medan vi roat oss i Värmland har flera av mina vänner varit ute och gjort fina prestationer och resultat på tävlingsbanorna. Grattis till er alla! Ett extra stort grattis till Karin Daun och Snikke som tävlat int. lydnad och tagit Caciob i helgen. Jag tror broder Snikke kommer bli minst lika grym på lydnadsplanen som han är i spåret. En annan vän som förtjänar ett stort grattis är Ingela Karlsson som med Viska gjorde en riktigt fin tävling i Västervik och slutade på 315, 5 poäng. De har verkligen hittat en linje i sin träning där de presterar jämt – och högt. Himla bra gjort!
Intressant läsning som vanligt! I mitt tyckte finns det några ekipage som har riktigt snygga fria följ men den jag har som målbild är Niina Svartberg och hennes Skoj som både har ett tekniskt bra och showigt fritt följ. Niina går dessutom snyggt själv.
Jag håller tummarna för dig och Tarzan ute på tävlingsbanorna framöver!
Håller med, det finns många som har snygga fria följ. Niina och Skoj är definitivt en av dom, och det ekipage som folk oftast nämner på mina mental kurser/föredrag om jag frågar vilken visuell målbild de själva har. 🙂
Tack! 🙂
Förstår att du haft en härlig helg. LIllemor är en fantastisk människa och jag beundrar henne och hennes hundträningsframgångar mycket.
Eller hur Emma?! Håller med dig fullständigt! 🙂
Goda träningsvänner är guld!!!! Tack för att du delar med dig av dina upplevelser. 🙂
/Mariette
Tack för att du läser! 🙂
Åh, som vanligt ett inspirerande och härligt inlägg! Gött att du haft en sån fin helg 🙂 Hoppas du kommer till Värmland igen, och att jag får nys om det i tid, då lånar jag gärna en timma av din tid till en privatlektion. Annars har jag en löst planerad resa till dina trakter i sommar (till Louise & Kite), förhoppningsvis kanske det kan gå att kombinera då 🙂
Jag hoppas du kommer hit Louise så vi kan valla och åka till Heléne ihop 🙂
Louise & Louise! Ni är så välkomna. Hör av er i god tid bara så ska vi nog få ihop något.
Ha det gott båda två! 🙂
Vilken härlig helg! Jag gillar tankarna från Lillemor, verkar vara en klok kvinna 🙂 Hoppas jag får träffa henne någon gång!Ha det gott! 🙂
Hon är guld! Jag ska försöka få ner henne och Kjell hit till hösten som gästintruktörer och lovar ha dig i åtanke då. 🙂
Ha det gott!
När två så härliga människor som ni tränar i hop kan det väl bara bli positivt och bra. <3 Håller med dig i allt du skriver om det där med att unna varann framgångar och att vara stöd åt varann när man behöver. Det är viktigare än att träningskompisarna är jätteduktiga, för kan man inte vara ödmjuk är det inget värt alls.
Så himla gulligt skrivet Hanna, tack!! 🙂
Ser fram mot att få höra mer om er träff på fredag. Längtar!! :))))
Det ska du få!
Kram H.
Niina Svartberg och Mona Kjernholm är två tränare som lyckats kombinera en fin position och korrekthet med en glad svansviftande hund som vill och vågar visa upp sig. Det finns nog fler men det dem två jag kommer tänka på i första hand. På tal om snygga fria följ alltså. 🙂
Som sagt, det finns flera. Men jag håller med – både Niina och Mona har ju förmågan att visa upp riktigt snygga fria följ (och inte bara fria följ) där både förare och kommer till sin rätt. 🙂 Skickligt!
Lillemor Edström är min absoluta förebild, alltid lika ödmjuk och vänlig. Har även varit på kurs för henne och gillar att hon tränar utan att krångla till saker vilket jag tycker alltför många instruktörer gör. Man ska gå omvägar hit och dit och prova något mode i stället för att göra allt så enkelt som möjligt så både man själv och hunden förstår. Att den ”enkla” många gånger är det som vinner i längden är väl Lillemor Edström ett levande bevis på.
Håller med dig. Make it simple – jag är övertygad om att det lönar sig i längden!
Hemma efter ett veckoläger så jag har inte läst din blogg förrän nu….
Tack själv för ett par superroliga dagar tillsammans!
Tarzan o du börjar gå från klarhet till klarhet, du har gjort ett mycket bra jobb med honom.
Ser ju många likheter mellan honom o Shikka o VET att det ligger mycket tankearbete o några grå strån här o där, upp o ner, men så ROLIGA att träna med.
Tack än en gång för dagarna tillsammans o hoppas vi ses snart igen!
Våra agendor är ju inte synkade så det är bara bonus när vi hittar några dagar tillsammans.
Kram till dig, Mick, Trasan o lilla Tigge (o övriga familjen förstås)
Tack! Det var en suspertrevlig helg – och väldigt välbehövlig. Nyttig och rolig träning och underbart att bara få sitta ner och prata. Krama Kjell och tacka än en gång för markservicen. Och då det gäller tankearbetet med racermaskinerna så finns det ju alltid hårfärg…
Kram från oss alla!