Egna uppgifter och attityd

Semester – men ändå inte.

Nu har jag ledigt fyra veckor från mitt jobb på Laser&Hudvårdskliniken. Jag har försökt att inte boka in så mycket kurser och privat träningar under juli eftersom tanken är att vi ska börja flytta, men två helgkurser och några små privat träningar kommer det bli.

Den första helgkursen gick av stapeln i helgen som just passerat. Det var Dittes och min numera årliga sommarkurs här på Nydala. Tolv ambitiösa deltagare fick både träna praktsikt och lyssna på lite teori om förarens uppgifter på tränings/tävlingsplanen och hundens personlighet och hur man på bästa sätt kan ta tillvara den. Vädergudarna växlade lite i humör, men under hela söndagen var det strålande sol.

Jag tycker personligen det är väldigt givande att gå på kurser och läger där det diskuteras mycket kring träningen, och av den anledningen försöker jag (och även Ditte som jag vet är av samma uppfattning) lägga upp våra kurser så det ges tid för just detta. Att träna praktiskt är givetvis också en viktig bit, men målet är ju inte nödvändigtvis att man ska lyckas just på kursen utan att man får med sig idéer och tankar hem – för det är ju där man verkligen kan prova och utvärdera vad det ger för resultat. Detta gäng hade många bra tankar om både sin egen träning och sina kurskompisars, vilket gjorde att det blev ett stort engagemang och bra diskussioner.

En av alla frågor som togs upp var detta med att ”sila mygg och svälja elefanter”. I bland lägger man (alltför?) stor vikt vid små detaljer som i det stora hela har relativt liten betydelse, till och med i riktigt stora tävlingssammanhang. Exempel på moment som verkligen kan petas sönder och ger många (både hundar och förare) en lite dålig känsla är fria följet och fjärren. Dessa kan verkligen orsaka frustration om man inte hittar en fin balans mellan flow och precision. Jag tycker många gånger det sistnämnda tar överhanden, i vissa fall på bekostnad av en flytig helhet och inte minst – självförtroende och attityd hos hunden.

Vi pratade också mycket om våra egen uppgifter i varje del av träningen och tävlingen, och hur ofta vi glömmer bort dom – i synnerhet då vi tycker att hunden inte sköter sina. 😉 Och i samma stund som vi glömmer bort vår uppgift börjar andra tankar och känslor göra sig påminda.

Att påminna mig själv om mina uppgifter inför varje träningspass är nästan ett måste, annars kommer jag bara i håg dom så länge allt flyter på och går bra. Och inte ens då är jag alltid 100% fokuserad på dom.

Jag försöker också sträva efter att hundens attityd och utförande inte ska förändra min egen attityd. Det är svårt, men känns väldigt värdefullt att träna på. Om hunden har en dålig träningsdag är det ännu viktigare att jag själv har en bra.

Allt detta är mål jag strävar efter. Med det inte sagt att jag alltid lyckas. Men bara det faktum att jag är medveten och har en strategi gör att jag genast känner mig tryggare. Och tränar jag på det varje dag blir jag förhoppningsvis bättre och bättre. Det funkar ju ofta så med träning… 😉