Det skal vare gøy å trene lydighet!

I lördags morse styrde jag och Ingela bilen mot Kungsör för clinic i dagarna två. Väl på plats mötte vi upp Ditte, Marika och Helene P och hann med lite trevligt mingel och fika, innan Siv Svendsen drog i gång lördagens föreläsning. Vi var cirka 75 åhörare som samlats för att lyssna på hennes tankar kring  lekens betydelse för relation och samarbete.

”Det ska vara roligt att träna hund!” var det genomgående temat i hela Sivs clinic, och hon började med att prata om att man kan avläsa en hel del av hundens personlighet i dess sätt att leka med oss, och att vissa individer kräver regler kring leken medan andra kan tillåtas vara lite ”fräckare”. Viktigt att inte fastna i favoritleken utan försöka utveckla flera olika sätt att leka med hunden. Något som jag själv kommer tänka på är att kampa mindre och i stället använda mera jaktlek där jag inte vill ha Tarzan så fokuserad på mig.

Siv visade många filmsnuttar på olika typer av hundar, bland annat en border collie som hon fick som träningshund, och som inte ville kampa och dra alls till en början. Den var försiktig och avvaktande och vågade inte ta för sig alls i leken. Siv började använda en Frolic fastknuten i ett långt snöre som hon drog på backen. Till en början ville hunden knappt  jaga efter men efter några veckors träning hade den fått så mycket självförtroende att den både jagade efter, kampade och drog även med leksaker. Och med stort engagemang dessutom.

En bra strategi är att lägga in ”förväntasljud” på leken som senare plockas med in i momentrutinerna för att i vissa lägen kunna öka intensiteten hos hunden. Siv jobbar även med ”gladvåld”, vilket innebär att hon är väldigt fysisk då hon leker med sina hundar, vilket hon tycker gör hunden tålig på flera sätt.

Vi fick se prov på en mängd olika lekövningar, och här följer några olika exempel:

–Lek-sitt-lek

Hunden får bjuda på frivilliga sitt och stadga för att få leka igen. En övning som passar bra på intensiva hundar, som efterhand kan få sitta lite längre för att man ska få chans att förstärka stadga och koncentration.

-Klara-färdiga-gå

Kapplöpning mot leksak. Varva mellan att låta hunden vinna och försök sno leksaken eller godbiten själv.

-Jaktinkallning

En medhjälpare håller hunden medan föraren ”smygspringer” bort. Föraren ropar på hunden, men medhjälparen håller kvar den några sekunder innan den får springa efter. Mycket triggande för de flesta hundar.

-Varsågod bakom

Hunden lär sig snabbt vända och ta en leksak eller godbit bakom sig. En bra lekövning att plocka med sig in i ställandet så småningom.

-Runda föremål

Hunden lär sig springa ut och runda en pinne, ryggsäck, stol eller annat föremål. Den övningen gör att man efterhand kan träna en hel massa olika saker, både på väg ut mot pinnen, vid pinnen eller på väg tillbaka mot föraren.

-Bytesleken

1. Gripa kastad leksak snabbt och byta mot annan leksak hos föraren

2. Lära hunden hålla kvar i sin kampleksak och bara byta på kommando från föraren

Lekövningar är inte bara till för att stärka samarbete och relation mellan hund och förare, utan även för att förbereda den på – och öka förståelsen för – kommande momentträning. Förutom lekövningarna ovan lär Siv sina hundar omvänt lockande, tasstarget, handtarget, baklänges marsch (föraren backar och hunden följer efter framför föraren) och klossen (för bakdelskontroll).

Dessa grundövningar plockar hon sedan på olika sätt in då hon lär hunden de olika momenten i lydnadsklasserna. Exempel på det kan vara omvänt lockande i stadga och fasthållnade av apport, baklängesmarsch för att lära hunden följa och se att den är rak i kroppen inför fria följet, tasstarget för rutanträning och klossen för ingångar till sidan och bakdelskontroll i största allmänhet.

Att kunna utföra uppgifter trots att hunden har en leksak i munnen är något jag själv kommer börja använda på Tarzan. Sivs hundar visade prov på snygga ställanden, lägganden och andra färdigheter i situationer då de kom springande med boll eller kampleksak i munnen. En bra övning för hundar med stort föremålsintresse som lätt blir högintensiva och låser sig i leken.

Efter en jättegod lunch med hemlagade pajer och hembakat bröd som Familjen Hagström fixat åt oss alla, tog Siv upp tre olika moment – inkallning med stå och ligg, rutan och dirigeringsapportering – och visade steg för steg hur hon byggde upp dessa. Hon gjorde skillnad på lek- kontra tankeövningar hos hunden, där lekövningarna byggde på fart och aktivitet medan tankeövningarna byggde mer på stadga och koncentration.

Till exempel i apporteringen där förberedande lekövningar kan vara 1.Varsågodövningar (både godis och leksak) då hunden snabbt ska springa till godbiten eller föremålet 2. Byteslek då hunden lär sig gripa snabbt och vända för att byta till leksak hos föraren 3. Jaktinkallning med föremål i munnen så hunden lär sig springa snabbt även då den håller fast

Tankeövningar i apporteringen kan vara 1. Hålla fast leksak i stå och sitt och bara byta på kommando 2. Omvänt lockande med föremål i munnen för att lära hunden hålla stilla och inte tugga 3. Handtarget där hunden lär sig lämna föremål i handen

Sista punkten för dagen var kedjor och tävlingsmässig träning. Ju längre kedja, desto häftigare belöning, var Sivs strategi för att inte tappa engagemang och uthållighet hos hunden. Hon gjorde också skillnad på uthållighetsträning och tävlingsträning, där uthålligheten oftast tränas då hon och hunden är själva. Då blir det längre, obelönade länkar medan det ofta läggs in lite ”random” belöningar då det ser tävlingsmässigt ut med folk på planen, kommendering osv. Allt för att ge hunden en så positiv bild som möjligt av ”tävling”.

Siv varvade mellan att prata, visa olika övningar med sina egna tre hundar och visa videos på olika övningar. Det var intressant att se hur hon jobbade med hundarna som alla var av olika temperament och personlighet. Clownen Kry bjöd oss på många skratt då hon på eget bevåg showade omkring för att påkalla mattes uppmärksamhet, då de andra hundarna fick visa något ute på planen. Och är man riktigt snabb – vilket Kry är – så hinner man både ut ur buren, norpa åt sig en leksak och sticka in igen, innan matte hinner vända sig om.

För egen del tycker jag bland det absolut svåraste som finns i hundträningen är att försöka leka med en hund som inte svarar som jag önskar, och som väljer bort mig som lekkamrat. Det är så himla lätt att man bygger upp en egen frustration och tar det hela personligt (va tusan… är jag så tråkig att du väljer bort mig när jag erbjuder den här roliga leken?!). Att kunna behålla en lekfull distans, läsa hunden så man ser hur mycket man ska agera – och på vilket sätt – samt bygga upp detta samarbete i små, små steg är viktigt för att lyckas nå fram.

Jag tycker man kan se väldigt mycket av vilken typ av relation och samarbete som finns mellan hund och förare genom att titta på hur de leker tillsammans. Det är lätt att tro att ett gott samarbete förutsätter en lektokig, kampglad hund som går genom eld och vatten för en stunds lek med sin människa. Men jag har sett flera exempel på försiktiga hundar som inte riktigt våga släppa till men där matte (eller husse) valt att på ett klokt sätt lotsa sin fyrbenta vän framåt en liten bit i taget, utan minsta stress, prestige eller ”misslycknadetänk”. Mycket skickligt!

Överlag känns det som att prestige och hundträning har mycket lite med vartannat att göra, och jag köper Sivs koncept rakt av…Det ska vara roligt att träna hund!!

Nästa blogg kommer handla om Maria Brandels clicic ”Effektiv inlärning”.