Den viktiga leken

Vi har haft en otroligt slapp söndag!

Eller vi och vi…  Leffe har rensat förråd och grejat i trädgården, medan jag varit på Brukshundsklubben och tränat, solat i trädgården, gått promenader och läst vidare på min bok som jag aldrig tycks komma igenom. Hundarna har varit ute hela eftermiddagen, tuggat på märgben, solat nosarna och spanat ut över fälten. Väldigt skönt och välbehövligt.

I går var jag på kurs för Tobias Gustavsson och Jessica (SWDI) på trevliga Fiestad Hundklubb utanför Mantorp. Kursens tema var ”Lekens betydelse” och för en gångs skulle hade jag med hund (Tarzan)  – jag som annars oftast väljer att gå på kurs som åhörare. Med facit i hand skulle jag nog gjort det även denna gång, då det hade varit ännu mera värdefullt att gå runt och kika då de andra deltagarna lekte med sina hundar, och höra vad instruktörerna hade för tankar kring deras lek,  samarbete och relation.

För inte så länge sedan var jag och lyssnade på när duktiga Siv Svendsen höll en clinic i samma ämne (se tidigare blogg ”Clinic i Kungsör”). Jag varken vill eller kan jämföra dessa två, då de var helt olika upplagda och dessutom inriktade på lite olika saker. Men budskapet var detsamma – leken är oerhört viktig i relationen – både mellan hundar och hund/människa.

Efter en kort introduktion av Tobias om SWDI och deras arbete, pratade han bl a vidare om olika lekbeteenden och syftet med dessa. Han nämnde dessutom hur oerhört få vetenskapliga studier det finns då det gäller träning och träningsmetoder om man jämför med medicinska studier på hund. Personligen hade jag gärna lyssnat mera på Tobias tankar kring  detta, men då vi var tio deltagare med hund och fyra åhörare (bland dessa vännerna Pia och Diana) var det hög tid att ge sig ut för lite ”lekuppvisning”.

Vi fick en och en visa hur våra hundar betedde sig då vi kastade i väg en leksak (tre gånger) och därefter på vilket sätt vi leker med våra hundar hemma i vardag och träning. Vi som tittade på skulle fundera över 1. vilken typ av lekar som används 2. vad hunden egentligen leker med (föremål, förare, sig själv…) 3. om hunden tycker det är kul 4. om det finns några konflikter i leken 5. om leken är social eller ej.

Då det gäller Tarzan har jag använt mig av leken i flera olika syften. Dels givetvis för att ”bara” skoja, flirta, ha kul och på så sätt stärka vår relation och ömsesidiga förtroende. Men lika mycket för att styra/stärka hans impulskontroll och för att hitta olika typer av lekar som passar till belöning i olika delar av vår träning. Jag vill nog påstå att jag är ganska genomtänkt då det gäller de bitarna. Med det inte sagt att jag alltid gör rätt. Än mindre hittat det optimala sättet att leka i alla situationer.

Av de tio hundar som deltog fick vi se prov på många olika beteenden och sätt att svara på leken. Då det var Tarzans tur sprang han snabbt ut till leksaken alla gånger, klippte den direkt och skyndade sig in till mig för att leka. Det har han gjort från ända från första gången vi lekte, och det är inget jag lärt honom eller tränat honom att göra.

Därefter lekte vi som vi ofta gör, d v s jag styr leken så tillvida att han måste vänta på en signal från mig innan han klipper i leksaken, sedan får han go crazy och kampa så mycket han orkar under förutsättning att han släpper direkt när jag ber om det. Han får aldrig försöka ta sin belöning utan ett ok från mig. Jag vill i alla situationer kunna ta fram leksaken helt synligt (exempelvis då han springer mot mig med apporten) men han får aldrig släppa apporten om inte jag ger en signal. Jag vill ha honom så öppen i skallen som möjligt, vilket innebär att han måste kunna vänta, lyssna och tänka även om han är aldrig så sugen på sin belöning. Han får heller aldrig låsa på en viss belöning, för då får han inte ta den. Antingen måste han växla tanke och ta en annan belöning, eller så får han ingen alls just då.

Vi har även tränat på att då jag blir helt stilla i kampen och bara håller emot ska han göra samma sak – utan att släppa. Den övningen har jag använt mig mycket av då det gäller att hålla apporten stilla i munnen, men även då det gäller att få renare gripanden. Alltså en gripa snabbt&hålla stilla-tanke i stället för en jakt-tanke där det gärna blir mer lek och slit (och det gärna kommer en tass på apporten innan gripandet).

Jag blev aldrig helt på det klara med om Tobias köpte mitt sätt att tänka kring, och använda mig av leken. Kanske jag själv var dålig på att förklara varför jag gjorde si och så, och hur jag tänkt kring våra lekar. Han var dessutom lite tveksam till om det var föremålet i sig som engagerade Tarzan eller om det verkligen var en social lek mellan oss båda. Tarzan är tyst (inga lekmorr, skall eller andra ljud) när han kampar och ligger ganska lågt i kampen, dv s han hoppar inte upp på, eller efter mig för att ge mig leksaken. Däremot kommer han ända fram till mina händer och erbjuder mig den glatt om jag står stilla, och följer efter om jag backar.

Om jag förstod Tobias rätt så ville han ha så lite regler, rutiner, kommandon och styrning som möjligt  i både lek och vardag. Och då i synnerhet på den typ av hund som Tarzan är (intensiv, reaktiv, stort föremålsintresse, låg impulskontroll). Nu i efterhand har jag funderat mycket, och känner att jag skulle ställt mera frågor kring detta för det är så oerhört intressant. Pia, Diana och jag diskuterade en del efteråt. Diana – som ju är en av våra mer erfarna landslagsförare i lydnad – har en border collie (Dio) som är ganska lik Tarzan i flera avseenden, och det kändes värdefullt att få bolla lite tankar med både henne och Pia i ämnet lek och belöning.

En trevlig dag hade vi i alla fall på Fiestad Hundklubb. Jenny och Alexandra som driver klubben är två glada, positiva och duktiga tjejer som håller alltfrån valpkurser till kurser i allmänlydnad och spår. Jag har aldrig varit där tidigare men blev glatt överraskad av de fina miljöerna, kurslokalerna och den goa stämning de skapar kring sin verksamhet. Gå gärna in och kika på http://www.fiestadhundklubb.se

Efter kursen for jag hem i ilfart, duschade, bytte om, slängde på lite make up och for vidare till Oppreva där Kristina Hallendorff  fixat träff för Chokladpuddingarna. Som alltid då vi ses är det högt till tak, och en underbar stämning. Jag tycker det är skönt att i bland träffa vänner som inte håller på med hund, och prata om helt andra saker än träning, tävling och annat som är relaterat till min hobby. Kvart över två var jag hemma efter en magisk middag, massa vin och lätt ont i magen. Om det berodde på all god mat eller  träningsvärk efter allt skrattande är svårt att säga. Och jag lovar att det framöver kommer ett recept  på en av de godaste laxrätter jag någonsin ätit!

Bilden på  glada Mick och mig är tagen av Sofia Edlind.