Del 2 av intervjun med Sharon Emanuel

 

Här är resten av svaren jag fick på de frågor jag ställde till Sharon. Stort tack för din medverkan!

Koe är min finaste, finaste vän. Jag avgudar marken han går på och jag är så otroligt tacksam för allt han lär mig. Jag hoppas han tycker om mig bara hälften av vad jag tycker om honom ;-)) Inget har varit lätt – men den bärande känslan i vår träning har varit och är fortfarande lust och glädje, trots att jag ibland har kunnat tycka att det varit utmanande att hitta lösningar och bra tänk.

Koe har riktigt många fina kvalitéer. Dock är det också dessa som i vissa lägen gör att han är en svår hund att forma. Han är i positiv bemärkelse som en maskin. Han race:ar i sin egen värld vilket gör honom väldigt okänslig till min sinnesstämning. Han är faktiskt fullständigt opåverkad av min dagsform, mitt humör eller sinnestillstånd. Och det – är en stor fördel, för gudarna ska veta att jag har många emotionella nyanser och det är inte alltid en fördel, då hundträning aldrig blir bättre för att man blir irriterad eller frustrerad. Att just vi blir bra tillsammans – beror mycket på det, tror jag. Jag blir i alla fall min bästa version av mig själv med honom för att han inte speglar mina svagheter.

Sen har han en gudomlig inställning till arbete och en unik förmåga att fokusera och koncentrera sig. Han är balanserad mentalt, trygg i sig själv och finns det bara en boll inom närmsta riksgräns – så kan det bryta ut ett tredje världskrig utan att han märker det. Han är alltså störningstålig utöver det vanliga och har en god generaliseringsförmåga, vilket gör att jag aldrig behöver lägga energi på att träna på nya ställen, med störningar, främmande hundar eller människor.

Men – med det sagt, så finns det mycket jag vill utveckla. Han har lätt för att hamna i ett alldeles för starkt belöningstänk vilket gör att uppgiftstänket och förståelsen för vad han håller på med, hamnar helt i skymundan. Det är inte säkert, att han ens vet vad han håller på med. Många gånger så har han lärt sig hälften av vad jag trott – eller något helt annat, för att han enbart fokuserat på vad han ska få, inte på vad han ska göra. Det är något jag alltid måste vara uppmärksam på. Jag tror dock att det kan vara en av de aspekter som förklarar varför han många gånger går bättre på tävling än på träning – när belöningarna uteblir – då får han faktiskt mer fokus på uppgiften och det han gör.

Jag kan inte träna Koe med enbart positiv förstärkning eftersom det förutsätter att han skulle uppleva det som en förlust att bli utan belöning. Koe belönar sig nämligen själv genom att ”göra”, vilket betyder att för honom spelar det mindre roll om han springer rätt eller fel till rutan – han kan fortsätta springa fel 100 gånger till utan att det bekommer honom. Därför måste jag alltid ha strategier för att på ett tydligt sätt kunde förmedla vad som är fel, med samma precision och tajming som jag skulle ha belönat det som är rätt. Och då pratar vi inte om ett ’toookigt eller ett sorry’ eller att jag skrattar bort det – utan – jag korrigerar med min röst. Jag vill vara ärlig och tydlig. Jag tycker att det är oschysst att inte vara tydlig mot sin hund och jag tror att frustration många gånger läggs på hög, (vilket hunden märker) när många är så himla rädda för att korrigera eller begränsa – och att hunden i slutändan betalar priset för det – för att den inte förstår vad som inte var tillräckligt bra. Att Koe belönar sig genom att ’göra’ – är troligtvis också det som gör honom till en fantastisk tävlingshund, både i förhållande till uthållighet och att delarna alltid har samma tryck även när de kommer i en kedja i ett långt program.

Något som kan ge mig ett och annat grått hår, är att han gärna går händelserna i förväg, iallafall de ’händelser’ han själv ger ett högt värde. Han är inte ett dugg intresserad av att ge fokus till nuet – att exempelvis sitta fint i en start – han är redan ute vid konen eller har hämtat apporten i tanken. Inte heller att gå i rätt position i transporten i ett Z:a medan han väntar på kommando. I min träning vill jag alltid gärna punkta eller isolera delar för att arbeta med att utveckla kvaliteten, men med Koe så måste jag alltså ofta jobba med många delar samtidigt – och det tar en himla tid och ställer stora krav på variation av vad jag förstärker och kräver därför en skicklig planering.

Dessutom är han ju inte känd för att vara den stora tänkaren. Han springer hellre än han tänker, vilket jag är lycklig för, men jag kommer alltid att behöva jobba på hans förmåga att växla mellan explosivitet och koncentration och på att det är lika värdefullt att gå ett långt fritt följ som att apportera i 180 knyck. Ja som jag sa… – hans styrkor är hans svagheter…. Komplext…
- men intressant…

4. Hur lägger du upp träningen för att hitta en säkerhet och stabilitet som håller även på tävling?

Vill du ha ett kort svar?  Jag tränar för tävling – jag tränar inte för träning. Som jag pratade om tidigare – så gillar jag att tänka mycket på vad min hund ska bli bra på för att bli en välfungerande tävlingshund redan tidigt – och det tänket omgärdar all min träning. Jag tror att det skapar stabilitet och rustar till tävlingssituationen.

Det långa svaret är att det innebär att jag aldrig vill att det ska vara svårare på tävling än på träning och jag vill inte att Koe ska märka stor skillnad  – det minskar jag risken för om jag tränar tävlingsmässigt ofta och utvecklar de förmågor som en bra tävlingshund behöver ha. Dessutom så är jag aldrig feg för att använda dk’n för att hjälpa min hund i tävlingssituationen– jag bygger gärna mjuka övergångar – dvs. att jag kanske väljer att hjälpa honom på tävling med något jag inte gör på träning. På min senaste tävling la jag medvetet in ett långt sitt-kommando i Z:a för att vi en gång tidigare missat ett sitt. Då är det ett medvetet val – och jag tackar och bockar för betyget 8,5. Jag vill inte ge oss erfarenheten att missa ett skifte igen, då det sen lätt blir en grej.

Jag funderar även mycket kring vad Koe behöver för stöd ifrån mig på tävling – och så försöker jag vara så på träning också, så han känner igen sig på tävling. Koe behöver mycket inramning, tydlighet och hjälp med stadga och energiväxlingar– då skapar jag rutiner för hur vi agerar i de situationerna på träning så jag kan ta med mig dem på tävling. Det kan vara något jag säger eller en rörelse jag gör.

Sen förbereder jag mig noggrant. Jag visualiserar programmet och går igenom mina uppgifter många gångar inför varje moment i tankarna dagarna innan. För Koes del, så vet jag precis vilka beteenden, jag vill ska ligga högst på repertoaren och vad jag behöver ge honom för input precis innan vi går in på plan när vi tävlar. Jag är dessutom helt ointresserad av resultatmål och fokuserar enbart på det jag själv kan påverka, mina tankar, känslor och handlingar. Därför har jag alltid mål som relaterar till det. Sen handlar det mycket om hur man ser på vad tävling är. För mig är det investeringar för framtiden och handlar därför mest om en sak – att ge hunden en bra erfarenhet av situationen. Men jag vill också ha svar på frågeställningar på mina tävlingar, exempelvis hur en momentdel fungerar som jag kanske haft på kampanj eller om vi kan hitta en specifik känsla eller annat.

5. Har du något tips till alla som ännu inte har så stor erfarenhet, men som tränar för att komma upp i klasserna?

Hundträningen har blivit så allvarlig, tycker jag. Det har nästan utvecklats en folksjukdom i hundsverige och många brottas med svåra känslor och sitter fast i allvarsträsket. Vi lever i en prestationskultur och hundarna betalar prisen för våra självförverkliganden. Jag gillar det inte. Jag tycker generellt att många har för bråttom och jag tycker inte att man behöver ha tävlat 30 elit-tävlingar när hunden är 2 år eller promt ha kvalat till SM när hunden är 3. Mina svar ska ses i relation till detta.

Här kommer mina tankar;

Trampa upp dina egna stigar. Kör ditt race – på ditt sätt. Låt dig guidas av din inre kompass. Fråga dig själv vad som driver dig? Vilka är dina värderingar? Vilken känsla ska vara den bärande i din träning och i ditt tävlande? Och sätt träningen i proportion – det är ju bara en rolig och meningsfull lek alltihopa.

Jämförande är förödande men svårt att undvika. Var medveten om det. Ingen har dina förutsättningar och du har inga andras. Du får mogna med din hund i din takt och ni tillsammans äger er process.

Var uppmärksam på hur du pratar om din hund – beskriver du den alltid som långsam eller stressat – så blir den stressat och långsam i all framtid. Vänd på det och fokusera på hur du skulle vilja att din hund utvecklas, då skapar du positiva förväntningar och kan göra neutrala tolkningar. Det blir också tydligare vad du själv behöver göra och bidra med för att det ska bli så.

Tävla när du känner att du kan ge din hund en bra erfarenhet av situationen och har frågeställningar du vill ha svar på. Arbeta med uppgiftsmål och känslomässiga mål för då finns det alltid chans till personlig vinst. Resultatmål är ointressanta – du styr inte över dem och de gör dig beroende av andras prestation, dagsform och bedömning. Och framför allt tävla klokt med en ung hund – kanske till och med sparsamt. Och varför det – jo för att tävling är av-inlärning i sin renaste form – precis som allt operativt arbete med hund är. Premissen är att du inte har kontroll och möjligheten till påverkan är minimal. Det betyder att du inte kan ge din hund bra information om vad som är riktigt bra och vad som är mindre bra i situationen. Får du fel – då måste du vara tyst. Och vad var det vi ville att tyst skulle betyda? Bra eller hur….

Tänk så här ; Tävla… men åk sedan hem och laga. Förstärk upp det som var bra – och förbättra det som var mindre bra. Tävling är att ta tempen på ett nuläge. Som att besiktiga bilen. Du får med dig ett protokoll – åker hem och lagar det som var mindre bra. Du åker inte tillbaka och hoppas på en snällare besiktningsman. Ta träningstävlingar i anspråk för att få erfarenhet av en situation som skiljer sig från träning – men där du fortfarande kan kommunicera bra och mindre bra till din hund.
 Lär din hund vid de tillfällen att känna igen dig när du inte är ’som vanligt’.

Slutligen – drunkna inte i analyser, exceldokument och leta inte efter systemfel genom att dra för stora växlar på missar, svårigheter och utmaningar. Det för sällan träningen framåt.Låt dig guidas av din etiska kompass och ditt hjärta, lär av din hund, omge dig med folk som vill dig väl och njut av att du har världens mest meningsfulla fritidssysselsättning.

Foto: Linda Kullin