Jag har förmånen att ha två olika jobb – av väldigt skiftande karaktär. Halva min arbetsvecka tillbringar jag på Laser & Hudvårdskliniken inne i Linköping, där jag jobbar som hudterapeut. Resten av arbetstiden ägnar jag åt kurser i tävlingslydnad och mental träning för lydnadsförare och i viss mån dressyrryttare (fast den senare kategorin är tämligen liten).
Dessa två arbetsområden är av väldigt skiftande karaktär, och den enda gemensamma nämnaren är väl kontakten med de människor jag möter. Men jag gillar verkligen konstrasterna i övrigt. Lika mycket som jag uppskattar att fräscha till mig, lägga make up och prata om ytliga saker som utseende och styling, lika mycket älskar jag kliva ur sängen, slänga på mig ”hundträningskläder” och inte behöva tänka på något mera än vad jag ska förmedla på dagens kurs eller vad Mick och Tarzan ska få göra på kommande träningspass.
Det ena området ger mig viss en distans till det andra, vilket känns skönt. Samtidigt som jag är väl medveten om att livets väsentligheter varken handlar om pigmentfläckar, nyans på läppglans eller hundens placering i rutan. Men det fina i kåksången är att både jobbet som hudteraptuet och mitt engagemang i hundsammanhang ger så mycket bonus i form av nya relationer med olika människor, nya vänner, kontakter av olika slag som i sin tur utvecklar mig som person. Och är det något jag strävar efter så är det personlig utveckling på olika plan.
Att stagnera vore en dödssynd för mig. Jag har massor sidor hos mig själv som jag vill utveckla och förstärka, och andra sidor av min personlighet som jag skulle vilja tona ner och på sikt jobba bort. Jag vill lära mig nya saker, och bli ännu bättre på andra som jag redan har viss kunskap i. Det finns få saker som är så personligt utvecklande som att ta del av andras liv, tankar, mål och filosofier. Vissa som liknar mina egna – andra som skiljer sig radikalt. Jag tror på balans. (Balans är INTE samma sak som lagom…)
En förutsättning för balans är kontraster. Vågar man inte bejaka kontrasterna har man förmodligen svårt att hitta balansen. Eller åtminstone hålla kvar den…
Tummen upp för kontraster och balans! 🙂
Själv tycker jag inte det är ytligt att bry sig om sitt yttre. Har man som jag haft acne ända sen man var liten och gått på regelbundna behandlingar blir det lika vanligt som och gå till tandläkaren. I dag är jag fri från acnen men går fortfarande och behandlar min hud, fast inte lika ofta som förut.
Hälsningar Lollo
Olikheter gör ju det mesta mer intressant 😉
Jag arbetar som spaterapeut och har ett gediget hund och hästintresse på min fritid. Tycker som du att det är en optimal kombination att gå från det ena till det andra. Det berikar livet.
Jag tycker det hade varit intressant att läsa lite om ditt jobb som hudterapeut. Jag funderar på att vidareutbilda mig till dig, men är osäker på vilken utbildning som är bäst att gå. En del är så hiskeligt dyra!
Har du några tips?
Vänlig hälsning
Lise-Lotte
Jag är glad att ni finns och tycker inte det är fel att vårda sitt yttre. Det röda på mina kinder är nästan helt borta och jag är glad att du tipsade om behandlingen. Hade jag bott närmare Linköping hade jag givetvis kommit till er. 😉
Kram
Jag tycker inte heller det är ytligt att ta hand om sig själv – varken den yttre eller inre sidan (balans igen…!)
🙂
Lise Lotte, Int Beauty Ther School, Gildaskolan och Elisabethskolan har alla bra rykten inom branschen, och det finns säkert flera. Jobbar du redan som spa-terapeut borde du ha större chans att komma in, men jag låter det vara osagt.
Jag gick inte privat utan sökte in på mina gymnasiebetyg (som jag var tvungen att komplettera upp…) och kom in först tredje gången jag sökte. Skam den som ger sig. Jag fick vissa extrapoäng i och med att jag hade sjukvårdsutbildning. Lycka till! Det är ett roligt jobb. 🙂