…kan vara oerhört svårt för vissa.
Då jag så smått började lära in dirigering på Tarzan insåg jag snabbt att detta skulle bli en svårighet. Inte för att han är speciellt korkad, men så fort det kom in heta saker som apporter i bilden så slutade liksom hjärnan fungera. Han sprang hej vilt åt alla möjliga håll och greppade den han såg först.
Jag började från början med godiskålar. Även där hade han först väldigt svårt att stå och vänta på att jag skulle sända honom till antingen den högra eller vänstra, så jag la mycket tid bara på att låta honom stå där och belönade att han klarade vänta längre och längre stunder. I steg två fick ha gå ut på mitt handtecken och ett varsågod, och ganska snabbt plockade jag in en mittenskål. Och där blev det svårt igen. Han gick ut rätt, men såg han mitten först så gick han dit. Och även om jag till en början inte la godis i mitten och dessutom inte la på någon springsträcka, så klarade han helt enkelt inte av att sortera intrycken.
75% av den tid jag hittills tränat Tarzan har jag lagt på impulskontroll av olika slag. Att försöka få honom förstå att det finns ett värde i att vänta och lyssna, istället för att reagera på första bästa känsla. Det har gått upp och ner, men i det stora hela har det gått framåt rätt rejält. Jag tycker han blir bättre och bättre på att kunna fokusera och vänta även i ”heta” situationer.
Själv lär jag mig otroligt mycket på att träna Tarzan.
Att vara ordentligt genomtänkt så jag snabbt agerar då det blir fel – och rätt.
Att hela tiden försöka vara steget före.
Att sitta stadigt i förarstolen även då han försöker ta över ratt och gas.
Att aldrig någonsin – ens i vardagen – slarva med att låta honom resa sig eller röra sig då jag bett honom vänta.
Att försöka styra upp hans tankar på ett sätt så inte känslorna tar överhanden.
Att våga belöna hett och få ”go crazy” under förutsättning att han snabbt kan samla i hop sig då jag be om det. Jag vill ju så gärna att han ska känns sig duktig och bra, men jag vill inte att han ska ta över hela showen och tappa huvudet.
Därför känns det himla kul att han i dag klarar att välja rätt mellan två apporter, trots att han springer samtidigt. Visserligen hjälper jag honom genom att vara tydlig med vilken jag vill att han ska hämta, men för några månader sedan hade det inte hjälpt. Han klarar att vänta vid konen och han fixar att från en het belöning sätta sig och vänta medan jag lägger ut aporterna igen.
Små polletter faller ner efterhand, och vi jobbar vidare på den linje jag tror passar honom -och mig – allra bäst.
Nedan finns en liten filmsnutt på vår dirigeringsträning i snön. Min vanliga träningsplan är alldeles isig under snön, så nu är det baksidan av trädgården som gäller. Lite trångt men det går. 🙂
Hva en nydelig hund! 🙂
Var tvungen att slå upp ”nydelig”. 🙂 Tack, ja han är härlig!
Jag förstår precis hur du tänkt men det vore roligt att veta hur du sedan gick vidare. Nu ser man ju att han sneglar till på den andra apporten men ändå väljer rätt, hur fick du honom dit?
Jag tränade med två skålar och sedan två föremål som jag la bakom honom på nära håll, men så han ändå såg bägge samtidigt. Till en början hade jag koppel på honom för att hålla emot om han fokuserade på fel (så jag inte skulle behöva stoppa honom verbalt) och då han tittade på rätt så släppte jag kopplet och lät honom ta den. I och med att det gick så lugnt hann han med att tänka och lärde sig snabbt att det var den yttre han skulle fokusera på. Sedan kopplade jag loss och gjorde samma sak, ökade avståndet och la så småningom in apporter.
När man förklarar så här låter det som att det gått lite på räls, men så var det inte. Jag har fått backa i träningen många gånger och gått in på stickspår här och där. Men nu känns det som att han förstått så nu jobbar jag en del med vinkeln från konen. Det kan fortfarande bli fel men det blir oftare rätt.
Hoppas du förstod lite av hur jag tänkt. Om det blir fel nu så stoppar jag honom (har tränat ett positivt stopp mot leksak som en separat övning) och går fram och visar vilken han ska ta.
Härligt litet energiknippe! Roligt när man upptäcker att jobbet man lagt ner lönat sig, ser jättefint ut! Lycka till i fortsättningen, vi följer er på bloggen.
kram Louise
Tack! 🙂
spennende hvordan du legger midt apporten nærmere og nærmere! For å kvalitetssikre?
Lite så Nina. Och för att han ska lära sig att alltid gå på den yttre även om han ser bägge. Fast jag jobbar även mycket med vinkeln då jag vill han ska gå ut aningen extra till höger resp vänster. Det syns inte på filmen för där är det lite för smalt… .)
Vi som sett Tarzan från början inser vilket jobb som ligger bakom detta. Du är så duktig Helene och ni är ett härligt team tillsammans. <3
Kram på Alla Hjärtans!
Tack gulliga du! Och kram tillbaka! <3
Skulle vilja veta hur du gör om han till fel apport och hur du lärt honom välja rätt då han ser båda. Läser din blogg med stor behållning och blir alltid träningssugen av att titta på era glada trevliga filmer. 🙂
Hälsningar Annette
Tack, roligt att läsa. Om du kikar det jag skrev till Ninni ovan så hittar du nog svaret där. 🙂
Jag har rätt nyligen börjat följa din blogg och med stort nöje läst ett par månader tillbaka i tiden. Jag gillar ditt sätt att skriva och känner igen mig i mycket. Din blogg är inte bara en hundblogg utan lika mycket en tankeväckare i övriga livet. Jag är verkligen glad att jag upptäckte den!
Jessica&Jim
Jätteroligt att du tycker det, tack snälla! 🙂
Fina framsteg han gör lille ”trasan”. Jag har för mig att Heidi Billkvam lär in dirigeringen på liknande sätt genom att aktivt lära hunden välja bort mitten. Är det så du tänker också? Härlig attityd!
Jag tror Heidi berättade det på det frsta talanglägret jag var på och jag vet flera som jobbar på detta sätt. Även Siv Svendsen berättade på clinicen att hon har ett liknande tänk. 🙂
Tack, Hélene för att du delar med dig! Så bra det har blivit med detta moment. Ni är på väg att få till detta mycket bra. Jag blir så glad. Tarzan och Uzze är lite lika. Explosiva, allt på en gång. Jag lär av dig. Ser nu hur pedagogiskt du delar upp momenten. Min brist är att jag kör gärna hela momentet. Stackars Uzze, vilka krav jag ställer på en gång inte undra på att det blir fort och fel ibland. Tack fröken för att du delar ut dina bra metoder. Kram Mia och Uzze bus.
Ja på dessa individer som vill ”allt på en gång” är det nog extra viktigt att lära in en sak i taget. Fast se till att man inte fastnar i detaljtänket… 😉
Kram på er!
Läst både blogg och kommentarer och fastande för ditt sätt att träna med koppel. 🙂 Lite samma tanke som slalom med koppel…..hållemot så hunden inte kan gå fel. Aldrig hört någon som gjort så på dirigeringsapporten tidigare, smart….
Ja, det kan man ju säga. Har inte tänkt så men det har du rätt i. Funkar säkert inte lika bra på alla hundar men på de som gärna och glatt kastar sig över föremål och apporter kan det kanske vara en bra strategi för. I alla fall har det fungerat bra på Tarzan. 🙂
Såg att du fått din blogg publicerad på Canis ”proffsbloggar”, så himla roligt. Grattis ! Har du gått några utbildningar genom canis?
Tack! Nej, jag har inte gått några Canisutbildningar. De hörde av sig och frågade om jag ville skriva lite åt dom, och om jag ville lägga upp min blogg på deras sida. 🙂
Trevlig helg!
Ah vad roligt ! Ja du skriver väldigt bra och lärorikt så din blogg passar in där ! =)
Underbart glad vovve! 🙂
Rolig läsning som vanligt:)
Tack Susanne! 🙂
Jag håller på och filar med min vovve också, låter inte helt olik din Tarzan. Fantastisk blogg, alltid spännande läsning.
Jag menar Tack Marika ovan… och här skulle jag skriva Tack Susanne. Ha ha, är nog inte riktigt vaken ännu… 🙂