Äntligen tävlingsdebut efter ett års ofrivillig paus!

Den senaste tiden har det blivit lite dåligt med träning för Tarzans del, beroende på ett visst litet Smil. 🙂

Jag får passa på att träna när Leffe är hemma, och vid vissa tillfällen har jag prioriterat lite längre skogspromenader med de andra grabbarna i stället för att bara ägna mig åt Trasan och vår träning när jag har barnvakt. 

Trasan är mycket bättre i kondition och flås även om han fortfarande har en bit kvar tills ”innan lungmaskhelvetet”. Men vi tar en bit i taget och hoppas på fortsatt förbättring.

Jag anmälde till tävling för ett tag sedan med förhoppning att han skulle vara tillräckligt i form för en start, och i går var då dags efter nästan ett års ofrivillig tävlingspaus att debutera Class 3. Vi ligger lite efter så att säga. 😉

Själv kände jag mig rätt ringrostig och bl a gav jag fel kommandon vid några tillfällen. Som tur var gissade Trasan rätt och gjorde vad han skulle ändå, ha ha. Han var bra i gasen men klarade ändå att hålla ihop sig fint under hela programmet. Många moment upplevde jag lika bra som på träning vilket är ett bra betyg i min värld. Men det allra bästa var att han varken kändes trött eller andfådd. 🙂  

Några små missar, bl a ett extra kommando på nedläggandet i gruppmomenten (vi har tränat mycket stadga!), och ett felskifte på runda, men i övrigt en bra Class 3-debut av Apansson och fina poäng. Det är alltid lika roligt att tävla honom. Han går ”all in” och även om han fortfarande kan tappa huvudet ibland och röra ihop saker, så händer det mer och mer sällan. 

Söderköpings BK bjöd på bra tävlingar och god stämning. En proffsig TL och en ”ren” och bra upplagd plan bäddade för många fina rundor. Flera goa vänner var på plats vilket var extra kul. Vi hejade på varandra och bjöd på glada tillrop och applåder och sådant gör det hela så mycket roligare och trivsammare. 🙂

Leffe var hemma som barnvakt medan vi var iväg. Det lilla Smilet hade skött sig bra och sovit en lång stund efter att vi åkt. Han var dock väldigt vaken när vi kom hem, överföll oss med ”vassa” pussar och kampade vilt i mina byxben innan han fick gå in i buren för att natti nanna. Han kopplar ofta av snabbt i sin bur vilket är jätteskönt – både för honom och oss. 🙂