Maria B sa till mig för ett antal år sedan då jag var hos henne och tränade Mick ”Tänk på att det väldigt svårt att ändra en viss känsla som hunden fått i samband med ett moment – det är mycket lättare att ändra själva tekniken”
Sedan dess har jag tänkt mycket på just detta när jag lär in nya saker. Vill jag att hunden ska ha en ”ta i”- eller ”springa fort”-känsla så försöker jag se till att den finns med från början. Vill jag att hunden ska ha en lite lugnare känsla av koncentration så gör jag mitt bästa för att den ska ha det redan då jag börjar de första övningarna i momentet.
Ett moment som jag tycker är svårt att få rätt känsla i är fjärrdirigeringen, där man vill ha ett lugnt fokus, men ändå distinkta skiften med bra tryck i. Jag vill dessutom att hunden ska se frimodig ut då fjärren är ett moment där vissa hundar lätt kan bli både lite låga och/eller få låsningar. Och det tror jag beror på flera olika saker. Hög belöningsförväntan (då belöningen uteblir blir hunden osäker), hunden ska utföra tekniskt svåra saker en bit bort från föraren, i tävlingsprogrammet ligger fjärren oftast sist, lätt att ”trycka” hunden där man står mittemot med sitt eget kroppsspråk, röst och ansiktsuttryck fastän man inte är medveten om det. Och blir man lite osäker som hund är det alltid tryggast att ligga kvar, eller åtminstone göra långsamma rörelser.
Att vissa hundar har lättare för fjärrteknik än andra kan man lätt konstatera. På både Mick och Tarzan har jag valt att ha stilla baktassar, och medan Mick har haft ganska lätt för detta (eller lätt och lätt…mindre svårt är väl ett bättre uttryck) har Tarzan svårt.
Tarzan gör allt snabbt och vill helst lägga sig rakt ner, för det går fortast. Han kan börja med bakåttänk och bakåtförflyttning men så sista lilla biten så tänker han rakt ner och han tittar på mig med förväntansfull blick ”Bra va, matte?!”
Med tanke på rätt känsla i momentet så försöker jag få honom bli låååångsam och lite seeeeg, vilket gubevars inte är det lättaste. I Tarzans fall är jag inte rädd för att få en seg fjärr även om jag försöker träna in den överdrivet lugnt, för tror jag inte det är en känsla som kommer ligga kvar längre fram i momentet. Så vi nöter på med omvänt lockande, stadga och försöker få förståelse för det där med tunga baktassar på nära håll. Och när vi tycker vi är klara med det för dagen, belönar vi oss med lite apporteringar och rutskick! 🙂
Tack för din blogg och att du delar med dig av dina funderingar kring din träning, tycker den är super intressant att följa. Jag var med som deltagare i din mental träningskurs Ronneby för några veckor sedan och du har verkligen inspirerat mig! Dels att lägga upp och planera sin träning, men också att ta tag i de problem som finns och inte sopa dem under mattan.
Hälsningar Ulrika (med den energiska och sociala goldentiken) energiska)
Tack! Det var verkligen trevligt att komma till er fina klubb och väldigt roligt att höra att du blev inspirerad! Önskar dig all lycka med den Energiska! 🙂
Tack! Har du förslag på någon mer blogg som kan vara intressant att följa?
Antar att du menar bloggar som är mest inriktade på träningsfunderingar. Nu är jag rätt dålig på att följa bloggar men några som jag brukar kika mellan varven är är skogsborg.net, borderen.wordpress.com, vovpedagogik.se. Det finns många andra bra också men det är dom jag har i huvudet … 🙂
…och propiraya.wordpress.com om du vill läsa kloka saker om mental träning, bla.
Ja den där känslan ja, den letade vi.. ja eller jag efter i dag.. 🙂 De är kul att klura på sånna saker 🙂
Kram
Visst är det så Lotta! 🙂
Kram