En enkel sak för många hundar, men ett stort steg för Tarzan!

Det känns väldigt roligt att blogga när besöken på hemsidan ligger på mellan 4955-7747 per månad sedan denna nya sida startade i feb 2012. Nu tror jag i och för sig inte det är unika beökare (kan inte se det via statistiken) men tanken att folk återvänder för att läsa känns inte mindre trevlig den. Tack!

I fredags hade jag en bra dag tillsammans med Diana fd Ljungström, numera Samuelsson, på Jönköpings BK. Solen strålade, Diana hade boostat upp med enorma mackor, fikabröd och två termosar kaffe – allt för att vi skulle orka träna så länge som möjligt. Och tränade gjorde vi – yehaa!!

Jag hade flera riktigt goa pass med Tarzan, ett helt ok med Snygg-Mick – och ett lite halvostrukturerat minipass med Tiger. Diana – som jag faktiskt bara tränat med en gång tidigare – hade massa kloka tankar kring Tarzan och var oerhört engagerad i min och Tarzans träning. Trevligt! Jag hoppas att jag bidrog med lite input till henne också.

Förrutom sin Zack – som hon konstant deltagit med i landslagssammanhag sedan 2008 (imponerande!) – har hon nu även nyförvärvet Dio. En trefärgad bc, inte helt olika Tarzan i rörelser och sätt att fungera, med mycket karisma och energi. Tillsammans är dom ett härligt ekipage som det liksom gnistrar lite extra om, och som man gärna tittar på!

Så blev det lördag och då var jag och passade mitt lilla svarta gudbarn Streamlights Kayos Mighty Magic, till vardags kallad Magic, så att Abby skulle kunna få lite egentid med matte Ditte. Söt som socker är hon den lilla, och verkar dessutom vara en bestämd dam med lite humör. Och sådant gillar ju jag!!! 😉 Ditte håller som bäst på att flytta till Motala, och vi konstaterade det faktum att så fort hon kommit i ordning där så ska det bli mer kontinuitet i våra träffar och träningar.

Och i dag söndag, halkade jag lite oplanerat in på en kursdag för Towa Lind i Åtvidaberg. Eftersom några av de  förare som skulle gå med hund blivit sjuka, så fick jag chansen att ha med Tarzan och få Towas synpunkter på vissa bitar i vår träning.

Jag tycker det är väldigt roligt att se och höra hur duktiga hundtränare inom andra grenar tänker. Nu tävlar Towa förvisso även lydnad på SM-nivå, men det är väl med skyddet som man förknippar hennes mest. Särskilt med tanke på hennes otroliga framgångar där. Extra spännande är det att höra hur många av dessa tränare klarar av att ha sina hundar så ”på” (och med sådant självförtroende) och belöna dom så högt, utan att det slår över i stress, ljud eller andra oönskade beteenden.

Towa är inte rädd att belöna sina högtempererade hundar högt. Men som alltid gäller det att inte belöna vid fel tillfälle, det vill säga när hunden ”tänker” belöning – eller ännu värre ”kräver” belöning..

Om man hela tiden väntar ut, och har som kriterie att hunden måste vara helt lugn innan den får göra något alls så blir det svårt på tävling där hunden måste lyssna och vara fokuserad trots att den hamnar högt i intensitet. Towa utmanar till exempel hunden med mycket ordförståelse då den är gasad. Att kunna sortera sina tankar, lyssna och vänta. Och att gå från full fart till absolut stillhet.

Tydlighet, trygghet, glädje och en god vardagslydnad är några av Towas ingredienser för att lyckas med sin träning – och inte minst tävling. För attan vad hon är bäst när det gäller – gång på gång.

Tyvärr hade jag inte möjlighet att vara med hela dagen, men jag fick ändå många bra tips och tankar från Towa. Tarzan skötte sig fint. Han låg duktigt vid sidan av planen och väntade (och gjorde nog sitt allra bästa för att se lugn och passiv ut), men är alltid på hugget direkt ,och jobbar järnet när jag ber honom om det. För att sedan omedelbart kunna lägga sig, vänta – och faktiskt koppla av. En enkel liten skitsak för många hundar, men ett stort steg för hunden Tarzan! 🙂

Bilden på den flygande Racer-Råttan är tagen av Sandra Kagevik.