Vet inte om ni, liksom jag, i bland känner omedelbar kemi med vissa personer. Man är på samma våglängd, talar samma språk, har samma humor och – inte minst – samma tempo. Vill man förklara det med ett enda ord kan man säga att man har ”rapport” med den människan.
Rapport härstammar från franskan (uttalas rappååår) och betyder ungefär ”samspel”. Man kan medvetet välja att skapa rapport med en annan människa genom att använda sig av liknande kroppsspråk, uttal, språk, andas i samma rytm mm, som den personen. Men många av oss använder rapport helt omdevetet. Så här lyder en av definitionerna av detta fenomen:
Med hjälp av att skapa rapport*, god kontakt, kan du lättare skapa förtroende och därmed ha en bra grund för bättre kommunikation. När man studerat människor som har god kontakt ser man att de har en tendens att likna varandras rörelsemönster mm. Rapport kan till en början skapas medvetet, sedan blir det lite så att det går automatiskt. Man kan jämföra med att synkronisera två klockor eller ett par som dansar i takt.
Rapport gör också att du lättare förstår den andre personen, förstår mer hur han tänker. Och man gillar också den som är lik en själv. Det behöver inte betyda att man lägger ner sin egen personlighet utan mer i inledningen att du skapar en bro till den andre personen. När du upprättat en god rapport är det lättare att leda. Ofta i praktiken man ömsom leder ömsom följer. Det är förstås viktigt att man använder det här kraftfulla verktyget med respekt och inte lurar den andre, det skiner förstås igenom.
Sätt att skapa rapport:
• Kroppsspråk; gester, kroppstyngden, hur man håller huvudet, ansiktsutryck mm
• Andning: djup och hastighet (mycket kraftfullt sätt att skapa rapport)
• Röst: talhastighet, tonfall, ljudstyrka, talrytm
• Språk: ordval, fackuttryck mm (jämför att prata till bönder på bönders vis)
Obs. Viktigt att det inte uppfattas som att man härmar den andre utan att det görs med respekt.
Om man läser Henrik Fexeus böcker så får man god förståelse för hur detta med rapport kan vara till fördel i olika sammanhang. När jag först hörde talas om begreppet insåg jag att jag använder mig mycket av det, fast jag aldrig varit riktigt medveten om att jag faktikst gjort det. Och jag är inte ensam om detta i familjen. Till exempel brukar jag garva läppen av mig åt min man Leffe som, då han pratar med någon italienare i telefonen, alltid talar engelska med perfekt italiensk brytning. 🙂 Utan att tänka på det (säger han i alla fall…).
Detta är ju ett intressant fenomen i sig. Ännu mer intressant blir det om man ställer sig frågan: Fungerar rapport på djur? Då jag var på första delen av utbildningen i hypnos för några veckor sedan frågade jag vår lärare om det. Han svarade: ”Ärligt talat vet jag inte säkert. Men det finns inget som talar för att inte INTE skulle funka.”
Och då sätter ju tankeverksamheten i gång i fru Lindströms huvud… 😉 Tänk OM det fungerar! Tänk OM jag, genom att försöka hitta gemensamhetsfaktorer i form av uttryck, kroppsspråk, andning och sinnesstämning kan hitta ett sätt att kommunicera där mottagaren (hunden) är helt öppen och i samklang med mig. Hur jäkla häftigt som helst!!
Så jag har börjat testa mig fram. Jag har valt Tarzan till första testobjektet för han är den av de tre som har mest minspel/uttryck och den som jag har lättast och snabbast att läsa av. I går kväll låg jag i soffan och läste en bok. Tarzan hoppade upp och la sig – som han oftast gör – tätt intill och med halva kroppen på min mage. Där ligger han och kikar på mig med lätt viftande svans och pigga ögon.
Jag la ifrån mig boken, tittade tillbaka på honom och försökte känna hans andetag. Det var ganska lätt eftersom han låg på mig mage, och jag lyckades tajma min utandning med hans. Jag studerade hans ögon och försökte hitta samma känsla som jag trodde att han hade. En ganska lugn och harmonisk känsla, men ändå med en lätt förväntan på att något kanske skulle hända. Han la huvudet lite på sned, och så gjorde även jag. Han rätade upp sitt huvud och la ner hakan på mitt bröst, och även jag rätade upp huvudet och lät det sjunka ner mot bröstet. Så provade jag att dra ett djupt andetag. Och Tarzan gjorde exakt samma sak. Jag väntade lite, blundade lite lätt och drog ännu ett djupt andetag. Och Tarzan drog ett likadant djupt ändå nerifrån magen. Och han var fullständigt avslappnad.
Lite häftigt var det allt! Jag vet ju inte säkert vad Tarzan tänkte och kände, men själv upplevde jag i alla fall att vi både delade samma goa och lugna känsla av harmoni, gemenskap och samhörighet. Vi låg där en stund och bara fanns till. Efter sådär tio minuter reste Tarzan upp huvudet som vilat på mitt bröst, såg mig i ögonen med en varm blick och gav mig en puss i ansiktet innan han gick ner och la sig på golvet nedanför. Förmodligen rätt varm efter att ha spenderat tio minuter liggandes på min mage och andats på min hals.
Jag tänker fortsätta jobba med att försöka skapa rapport i olika sammanhang. Har ingen aning om det kommer funka i andra situationer, och om det i så fall kommer leda till något positivt. Men roligt är det att prova lite nya vägar, och inte fastna i gamla hjulspår.
Rapport följer…(ha ha!!) 🙂
Bilden på lugna, fina Tarzan är tagen av Sandra Kagevik.
Jag gillar din förmåga att tänka utanför ramen. Titta på alla som lyckas inom sina områden, inte är det dom som kopierar andra. Fortsätt så.
Tack! 🙂
En teknik man använder sig av i diverse olika sammanhang. Att det skulle kunna fungera på ett djur har jag inte ens reflekterat över, men varför inte. Intressant, berätta gärna framöver.
Det ska jag. Intressanta reflektioner nedan också. 🙂
Det fungerar!!! Jag jobbar mycket på det här sättet när jag rider och gjorde det långt innan jag hört talas om begreppet Rapport. Nu för tiden arbetar jag med det i mitt yrke också och att det fungerar är det ingen tvekan om. Jag såg din rubrik på fb och var tvungen att gå in och läsa bloggen. Själv har jag ingen erfarenhet av att hundträning på sättet du beskriver, men rapport borde fungera lika bra på hund som på häst och människa.
När jag värmer upp inför ett pass känner jag in hästens rytm, andning, kort sagt jag försöker känna vad hon känner. Jag gör det utan att riktigt tänka på vad och hur jag gör men vi hittar ofta en gemensam kanal att jobba genom och det är en underbar känsla när man och hästen är ett både mentalt och fysiskt.
Det du beskriver med din hund som suckar tungt då du suckar tungt är ett tydligt exempel på att ni också hittat samma kanal. Och hittar man den blir allt annat så mycket lättare.
Lycka till med rapport och träning!
Kul och jätteintressant! Jag tror många använder det utan att tänka på det. Nu fick du mig dessutom sugen på att rida igen Nina! 🙂
Vi blev uppflyttade med god marginal! Är så vansinnigt lycklig så det inte finns ord! 🙂 🙂
Tack du underbara människa för att du hjälpt oss hitta motivationen och vägen tillbaka. En fantastisk källa av inspiration och kunskap är vad du är och jag är jätteglad att vi får ta del av den. 🙂
Bamsekramar från Maria&Laz
Härligt! Så glad jag blir – ni är så himla duktiga! 🙂
Kram!
Intressant läsning, hade ingen aning om att det fanns ett ”ord” för den typen av beteende. Jag använder mig mycket av det i mitt arbete omedvetet (jobbar med en hjärnskadad person) och där nyttjas ofta bla andning och sinnesstämning för att komma närmare personen och få en gemensam trygghet och närvaro.
Men min fundering blir då, kan det vara tvärtom när det gäller hund? Alltså kan hunden anpassa sig till oss utan att vi medvetet försöker få den till det eller är det bara en form av enklare ”härmning” då? När Tim på eget initiativ kommer och vill ligga riktigt nära mig (inte kela, bara vara) längre stunder börjar han alltid andas i takt med mig och oftast så kan vi gäspa/sucka till nästan samtidigt, jag har alltid trott att det bara var en tillfällighet men man kan ju inte låta bli att undra. Dom stunderna är nämligen oftast mer ”känslomässigt närvarande” än ex om vi gosar och kelar.
Spännade läsning! Jag tror absolut att det kan funka tvärtom också (jag upplevde det så med Tarzan), och jag förstår precis vad du menar då du skriver ”mer känslomässigt närvarande”. Vi får prova oss fram och se vad man kan få för svar och vad man kan åstadkomma med hjälp av rapport. 🙂