Vem är du? Vem är jag..?

Vad driver dig?

Eftersom jag tränar utifrån mitt ”modulsystem” behöver jag sällan planera speciellt mycket inför varje nytt träningspass. 

Jag vet hur jag ska lägga upp dagens pass, som till stor del bygger på det föregående.  Jag lägger väldigt lite tid på att skriva ner och utvärdera eftersom jag hela tiden har vår aktuella träningsstatus i huvudet. Små noteringar för att inte ”glömma” och en kort sammanfattning efter varje moduls slut är det jag skriver ner – vilket sammanlagt kanske tar max 10 min under en hel vecka.

Den allra största motivatorn för mig är utveckling. Det handlar sällan om några revolutionerande grejer utan mer om små saker – tekniska och känslomässiga – där jag kan ana att vi är på rätt väg. Så därför strävar jag hela tiden efter att hitta det optimala som stämmer med ”min röda tråd” . Med blandat resultat såklart.  Den röda tråden är definitivt inte alltid rak, klarröd och knutfri. 😉 

Jag funderar rätt mycket på hur jag själv kan bli bättre på det jag gör, ofta under mina promenader med hundarna. Många är grymt duktiga på att passa på att träna under promenaderna. Den gruppen tillhör inte jag.  Promenader för mig fungerar som meditation, energipåfyllnad och ett tillfälle där jag kan låta tankarna florera fritt.

Eftersom mina hundar inte kan gå fint i koppel (fattar inte varför ingen tränat dem på det!) är de nästan alltid lösa, så jag måste såklart hålla viss koll så de inte drar efter vilt eller försvinner över fälten. Men eftersom jag har hyfsat bra simultanförmåga kan jag ha koll och tänka på annat samtidigt. Och hundarna har oftast ganska bra koll på mig.

”Jag kan bara inte hitta den – instruktionsboken”

När man har flera olika hundar att träna krävs det att man kan individanpassa sin träning utifrån varje hund. Det tror jag alla ni som tränar flera hundar också ”brottas” med och ibland kan det vara svårt, eftersom det är lätt att hamna i ett och samma mönster.

 Det finns ingen manual, hur gärna man än skulle önska det i bland. Inte heller några quick fix eller standardlösningar. Man måste försöka förstå och anpassa sin träning efter varje hundindivid.

”Det går att vända den gråaste mus till en stjärna om den får klä på sig lite självförtroende!”

Vissa individer är trygga och har tilltro till sig själva från början – andra får man klä på plagg för plagg med självförtroende.

Medan Match är lite som Pippi Långstrump (Det har jag aldrig provat- det kan jag säkert!!!) så har jag fått boosta Swish lite mer i den känslan.

När du är svag, är jag stark!

Men i stället för att alltid undvika (för honom) jobbiga saker så vill jag ibland ”utsätta” honom – successivt och i lagom dos – men alltid med vetskapen om att ”Vi löser detta ihop! När du är svag så är jag stark” På så sätt blir vi Starka Tillsammans! *

Han ska aldrig någonsin behöva känna sig utlämnad eller osäker på vad jag vill och han ska kunna lita på mig i vått och torrt. Om vi väljer att tävla tillsammans kommer det alltid uppkomma vissa situationer utanför vår kontroll. Situationerna i sig kan jag inte påverka men jag välja att inte belasta honom med mitt sätt att hantera ”det svåra”.

För att min hund ska kunna bli trygg och ha självförtroende så måste ju jag känna samma sak. Blir jag osäker, tveksam, påverkas för mycket av andras tänkanden och tyckanden kommer det inte gynna min hund. Då kommer jag vela och hamna i den där förhatliga gråzonen där jag inte riktigt vet vad jag gör – eller varför.

Att vara öppen och mottaglig för feedback är en bra intention. Men det gäller att sålla bland alla frön och försöka påminna sig om vad man själv vill, står för och framförallt relatera till den träningshistoria man har med sin hund. Passar detta in i mitt koncept? Tror jag på den här idén? Kommer min hund förstå vad jag menar om jag ändrar och gör på det här sättet?

Vem vill du vara tillsammans med din hund?

Match och jag är med på Dianas valpkurs ”Rockdog Rookies”. Förutom att Diana är en duktig, erfaren och inspirerande hundtränare/instruktör så gillar jag upplägget på kursplanen som handlar mycket om holism. Många bitar som rör oss själva som hundtränare, konsten att ”se” sin hund med kloka ögon och förmågan att hitta sitt eget uttryck som ekipage. Ett kursupplägg som känns väldigt genomtänkt och ligger väl i tiden.

Tävlingslydnad är inte den mest kreativa av hundsporter. Det mest spektakulära som kan ske är väl att momentordningen är omkastad. Men just därför känns det extra viktigt att varje ekipage får blomma ut och visa just sin egen personlighet. Är vi spralliga, allvarliga, lugna, intensiva, prydliga, strama, yviga…  Det finns såklart bedömningsanvisningar att förhålla sig till men de ger- tack och lov – ändå utrymme för känslor och uttryck av olika slag.

Jag vet vem jag vill vara och vilken look/känsla jag vill förmedla med respektive hund.

Fundera över vem du är tillsammans med din(a) hund(ar). Börja med att försöka hitta det uttrycket på träningspassen för att sedan kunna plocka med det ut på tävlingsbanan.

*Du har väl inte missat att läsa Jenny Wibäcks inspirerande bok ”Starka Tillsammans”? 😉