Nyckeln till framgång

Framgångsträning

Att Jens Fredriksson och hans team på Flyinge kallar grundridning för framgångsridning är ingen slump.

Alla(?) verkar vara överens om att man inte kan finlira utan att ha grundat ordentligt, men samtidigt är inte alla beredda på att lägga ner den tid som krävs. I stället blir man irriterad över att hunden inte håller fast apporten, tränger i fria följet eller flyttar framåt i fjärren.  Men problemet ligger sällan i själva momentet utan har skapas på vägen dit.

Skapa samarbetstanke

Innan man överhuvudtaget börjar ”träna” måste det finnas en samarbetstanke hos hunden/valpen. Den skapas delvis i vardagen (relation/kärlek/trygghet) men även i en träningssituation där leken är en stor del. Jag vill också ganska tidigt få valpen att förstå att för att få något gott eller roligt, måste den göra något först. Just på det här stadiet lär jag mig mycket om hur min valp tänker och fungerar och jag testar mig fram för att se vad den har lätt respektive lite svårare för.

Men allra mest går den här första tiden åt till att hitta en kommunikationskanal med valpen där vi börjar förstå varandras språk. Dessutom vill jag lära den att träning med mig är roligt – inte svårt eller jobbigt. Vi kommer med största sannolikhet hamna i tränings- och tävlingssituationer under vårt liv tillsammans där det känns både svårt och lite jobbigt för oss båda. Men om grundinställningen från början är att det är lätt, roligt och att vi löser saker tillsammans så kommer de jobbiga stunderna bli både färre och mer lätthanterliga. 

Hundens synvinkel – eller vår egen?

Ibland förutsätter vi att hunden ska begripa saker som vi inte riktigt lärt den och som dessutom är ganska onaturliga för den. Vi vet hur vi vill att det ska se ut (och det är ju en förutsättning) men hur förklarar vi det för hunden? Att hålla en apport stilla i munnen. Att behålla en viss position vid vänstersidan och dessutom tycka det är viktigt. (Helst ska den också vifta på svansen och gå med ”attityd”).  Att vara stilla med bak- eller framben då den lägger, sätter och ställer sig upp på stället. Att hålla fokus på sin förare och sina uppgifter trots att det händer spännande, roliga eller läskiga saker i miljön. Att orka hålla koncentrationen under en längre tid och prestera flera uppgifter efter varandra utan korv eller boll.

Vissa saker tar lång tid att lära in. Och när vi tycker hunden kan det skapligt ”hemma” ska det generaliseras och fungera i olika scenarion. Om vi då upptäcker att det inte fungerar lika bra i nya miljöer kanske det inte nödvändigtvis beror på bristande momentteknik, utan handlar om brister i förmågan att koncentrera sig. Det innebär att vi förmodligen behöver höja värdet i att fokusera, även då det finns störningar i miljön. Kanske vi också behöver höja motivationen för uppgiften (eller träningen generellt?!) för störningstålighet är förknippat med såväl förståelse som en hög motivation för uppgiften.

Varje individ är unik

Match ska precis fylla 7 månader. Jag tycker vi har hittat en bra kommunikationskanal och samarbetstanke ( i träningen…lite svajigare i vardagen!). Jag har ett hum om vad han har lätt respektive svårare för och hur han svarar på mina signaler. Vissa saker som jag ”testat” har jag lagt på is därför att han inte är mogen för det ännu och behöver mera grunder innan jag tar upp det igen.

Något jag är uppmärksam på är i vilket mood han behöver vara för att inlärningen ska funka bra. Och det är lite olika beroende på vad vi tränar. Men rent generellt försöker jag ha honom i en relativt lugn sinnesstämning.  Match har lätt för fokus och behöver inte ligga så högt för att orka koncentrera sig. Med Swish har det varit tvärtom. Han har haft svårare för fokus och har behövt ligga högre för att orka välja bort miljön. Hög motivation för uppgiften har också varit viktig och där har jag fått testa mig fram med olika typer av belöningar, olika belöningsfrekvens (det är inte alltid som en hög belöningsfrekvens ökar motivationen!), men även min egen sociala inblandning i belöningen har spelat roll.

Det är jobbigt att känna sig dålig

En väldigt stor del av träningsresultatet beror på mig själv – en mindre del på hunden. Det är jobbigt – men mänskligt – att mellan varven känna sig dålig som hundtränare. Men jag tror det är minst lika jobbigt för hunden att känna sig dålig så jag gör vad jag kan för att den inte ska behöva uppleva det. Det handlar inte om att curla, belöna ”allt”, aldrig tala om vad som är fel osv. I stället tror jag det handlar om att inte smitta hunden med min egen känsla av otillräcklighet. För en sak är säker… känslor smittar!

Tur att ingen hör mer än hunden…

Ibland när det kört ihop sig har jag satt undan hunden i buren eller lagt honom på fällen medan jag häller upp en kopp kaffe och andas. Och så har vi en liten dialog. ”Det här var ju inte direkt glimrande. Faktiskt ganska uselt. Hur ska vi lösa det tycker du? Förklarar jag lökigt säger du? Och är otydlig? Okej, då backar vi bandet och kör lite påminnelser om vad som är vänster och höger. Ja jag vet, det är skitsvårt och jag säger ofta fel till dig. Men du är en smart kille, du borde ju fatta ändå!!”  🙂 🙂 🙂

Vid det här laget brukar han stirra på mig som om jag inte vore riktigt klok! Och jag blir ofta bli full i skratt eftersom jag fått lite distans till det som hänt och kanske även insett var buggen ligger. Humor är hjälpsamt för mig i träningen.

De här små dialogerna är enbart för min egen skull för han fattar ju absolut ingenting av vad jag säger. Men kanske han märker att mitt tillstånd går från spänd och stram till lättsam och trevlig igen. Och det kan ju vara skillnaden som gör skillnad i slutänden. 🙂

Är grundträningen den enda nyckeln till framgång?

Nej. Såklart inte. Det finns många fler parametrar som spelar in. Dessutom betyder säkert begreppet ”framgång” väldigt olika för oss alla. För mig handlar framgång om allt från en pytteliten detalj i träningen (en speciell blick från min hund i en viss situation som talar om att han förstår vad jag menar) till trevliga prestationer på tävlingsplanen.

Och även om jag alltid strävar efter ingredienser som glädje, lättsamhet, harmoni och humor i träningen så lyckas jag inte alltid. Jag tycker inte att varenda träningspass vi gör är ”häftiga&magiska”. Att påstå det vore ren lögn. Några är fantastiska. Andra rent usla. Men de flesta ligger på skalan däremellan., d v s från mediokra till rätt skapliga. 🙂