Om hunden känns bra -på hugget och fokuserad – när den är full av energi i början av träningen men snabbt tappar fokus när energitoppen faller… Ja då tänker jag att hunden inte nödvändigtvis behöver tankas med mera energi utan få mer förståelse, och framförallt högre motivation för de uppgifter vi erbjuder den.
Det här återspeglas ganska ofta även på den uppvärmning vi gör innan tävling där vi försöker tanka hunden med massa energi för att den ska ”hålla” ett helt program. Hunden känns pigg och alert när vi leker och belönar upp den men sjunker ofta ganska snabbt när vi kliver över startlinjen (vilket givetvis kan bero på flera orsaker).
I sökträningen har det här blivit väldigt påtagligt för mig. Swish (som är nybörjare i söket precis som jag) tycker det är väldans ballt att springa och leta figgar. Jag har nyligen börjat introducera lösrullen så i stället för att få jackpot varje gång han hittar sin figge ska han nu plocka upp rullen, springa in till mig och lämna den. Sedan springer vi ut till figgen tillsammans och där får han belöningen. Det här innebär att det blir mer än dubbelt så mycket spring (och inte minst fokus) för honom än vid direktbelöning hos figgen.
I början springer han rakt, snabbt, full av energi och nosen är på hugget. Men ju tröttare han blir minskar hans förmåga att ha nosen på högsta frekvens vilket också innebär att han springer mer ostrukturerat. Och den här förmågan att orka fokusera även när han är trött här är ju något jag måste bygga långsamt och målmedvetet hos honom.
En sökhund behöver ha en sjuhelsikes kondition – i synnerhet i de högre klasserna när det blir massor med tomskick. Men den måste också ha massa motivation för sin uppgift så att den orkar tänka och fokusera även när den blir trött.- för trött kommer den bli!
Jag tänker på samma sätt i lydnaden även om den inte på långa vägar är så konditionskrävande. Även då hunden är trött – fysiskt eller mentalt – så måste motivationen för uppgifterna vara så hög att den ”orkar” hänga i och tänka ändå. Det hjälper inte hur mycket energi jag försöker tanka i den om den inte tycker uppgifterna i sig är motiverande nog.
Men hur gör man då för att höja själva motivationen?
Ja det är såklart individuellt (som allt annat) men jag tror på att bygga motivation i små steg. Inte nöta och traggla för mycket.
Belöna upp de olika delarna i momenten så att varje del får ett högt värde (inte bara springdelarna).
Inte slaskbelöna i tid och otid utan vara medveten av vad man förstärker – och varför.
Ha en plan för hur man förklarar för hunden vad som blev fel – och hur man vill att den ska göra i stället. (Att bara ”oja” kan nog för hunden uppfattas som ganska diffust om man inte samtidigt förklarar varför man ojar…)
Ha en tydlig skillnad mellan träning och paus. Ska du prata med din träningskompis eller behöver tänka till över något så sätt hunden i pausläge innan och starta upp den igen när du pratat klart. Ha samma fokus själv som du vill att din hund ska ha.
Låt hjärnan vila och återhämta sig mellan varven – både din och hundens.
Det finns såklart massa fler saker att tänka på när det gäller att öka hundens motivation för uppgifterna. Och framförallt tror jag man ska försöka bli medveten om skillnaden mellan energi och motivation. Båda delarna behövs men håll koll på att du tankar hunden med rätt bränsle. 😉
Hej Helene
Många bra tankar. Jag håller med dig i mycket men sedan ska jag försöka överföra tanken till min egen hund, Duva. När det gäller söket har vi kommit lite längre och där är fokus på alla tomslag och för hennes del är det lite tvärtom, känns som mkt spring i början och mer tanke o lagom tempo på slutet. Har nu börjat testa för att se att nosen verkligen är med i både början o slutet av en 200-250 m ruta och ja det verkar så. Detta speglar sig även i lydnaden, mer ofokuserat i början av ett pass jmf med när vi kört en stund. Jobbar med att försöka komma till den fokuserade punkten när vi går in på plan och att göra av med all spring och tittande under uppvärmning men vi är inte riktigt där än. Tycker det är svårt att hitta nivån på uppvärmningen.
Vi ses om några veckor.
Ha det bra
Anette och Duva
Kloka tankar Anette! Jah upplever också att jag i lydnaden ibland kan få bättre fokus efterhand och jag jobbar – precis som du – på att ha lika bra koncentration första steget som sista. Och att alla delar i momenten ska ha lika högt värde (ja nästan i alla fall).;) I söket tror jag att orutinen gör att han tar ut sig lite för mycket de första skicken. Jag var och kikade på ett på en söktävlingen i helgen och i elitsöket var det en hund som verkligen jobbade enligt min målbild. Full fokus från början och bra driv men inte ”tokrus”. Den hade samma driv och fokus sista skicket efter 300 m och det fanns ingen stress – bara fokus på uppgiften. En fin målbild för mig att jobba mot.
Som alltid mycket tänkvärt och bra inlägg
Tack Suzanne! 🙂
Jättebra och viktigt. Tack 🙂
En fundering. Du skriver ” Att bara ”oja” kan nog för hunden uppfattas som ganska diffust om man inte samtidigt förklarar varför man ojar”. Hur visar du det?
Kul att du gillar det!
Om min hund t e x missförstår och gör ett ställande under gång fast jag säger ”ligg” sig så kan jag stanna till och säga typ ”det var ju ligg” och så får hunden lägga sig. ”Där är ligg, bra – då provar vi igen!” Jag belönar inte hunden för att den lägger sig på min påminnelse men däremot talar jag om att ”det var ju det jag sa”. Sedan beror det såklart på hur långt hunden kommit i sin utbildning och hur träningen ser ut rent allmänt. Men jag säger aldrig bara OJ! i tid och otid och hoppas min hund förstår vad jag menar. 😉
Ja men då hänger jag med. Tack för förtydligande.