Likheten mellan akvarellmålning och att lyckas på tävling

En dag när jag skulle rensa bland massa böcker hittade jag denna. Och en hel del minnen väcktes till liv.

Jag hade ramlat av min häst och skadat nyckelben och revben så illa att jag blev sjukskriven. Att sjukskriva sig var en ny erfarenhet för mig som inte varit sjukskriven sedan någon enstaka gång i mitten av 80-talet då jag började jobba som sjukvårdsbiträde på lasarettet i Linköping. Hur gjorde man när man sjukanmälde sig? Jag hade ingen susning men efter lite efterforskning fick jag ett telefonnummer. Damen i andra änden luren lät lätt road när jag berättade att jag blivit sjukskriven tre veckor av läkaren men att jag säkert inte behövde vara borta från jobbet så länge…

När det väl var gjort så låg eller satt jag i soffan och tyckte synd om mig. Varje försök till rörelse skar som knivar i kroppen och jag bad till gud att jag inte skulle få hosta för då var jag övertygad om att jag skulle dö smärtdöden!

Och långtråkigt blev det. Omtänksamma vänner och grannar kom med ljudböcker, hembakade kakor och små presenter så det gick absolut ingen nöd på mig.

Även Leffe gjorde sitt bästa för att hålla mig på gott humör och tyckte jag skulle ”utnyttja tiden till att göra något jag skulle vilja, men vanligtvis inte hade tid till”. Bra tanke av honom men det enda jag riktigt ville var att komma upp på hästryggen så snabbt som möjligt igen och ge mig ut och fixa i stallet, men det fanns inte på kartan just då.

Så jag tänkte efter.

”Akvarell, sa jag. Jag vill måla akvarell.” Leffe tittade på mig som om jag tappat förståndet, men jag förklarade för honom att just akvarellmålande varit lite av en dröm som jag burit på. I ungdomsåren målade jag en hel del i olja men just det skira, eleganta och lite diffusa i akvarellmålning lockade mig att prova.

Leffe gav sig in till stan och kom tillbaka med akvarellpapper, färger och en instruktionsbok i akvarellmålning. Allt för att hålla sin fru lugn. Eftersom det var vänster sida jag skadat kunde jag ändå använda högerhand och arm skapligt bra. Och jag var helt övertygad om att jag efter några sidors läsning i boken snabbt skulle kunna sätta ett antal vackra linjer i skira färger på det lite buckliga akvarellpappret. Hur svårt kunde det vara liksom???

Efter att ha studerat akvarellkonsten några sidor insåg jag att det inte bara fanns en teknik utan många. Vått i torrt. Torrt i vått. Vått i vått. You name it!

Ja ja, tänkte jag. Jag provar väl så får jag väl ändra om det blir fel. Ha!!!!

Jag vet inte hur väl insatta ni är i måleritekniker men jag kan säga som så att man ändrar inte något som blir fel i akvarell. Då man målar i olja kan man måla över massa gånger och ingen vet hur mycket fel det blivit från början. I akvarell har man ett försök. Nail it or fail it!

Min karriär som akvarellkonstnär blev kort. Man kan faktiskt säga att den aldrig ens hann börja. Efter en massa svordomar, förkastade akvarellpapper med färger som flutit ihop till en grå massa och livliga diskussioner med Leffe om att det måste varit billiga jävla skitfärger han köpt, medan han bestämt hävdade att kvinnan i bokhandeln försäkrat att det var de bästa och mest prisvärda färgerna på marknaden.

Vad har då allt detta med hundträning att göra? För det här är ju i första hand en hundrelaterad blogg och 99% av er som läser har säkert anknytning till hundar i någon form.

Jo, jag tänker mig att akvarellmålning kontra oljemålning är lite som att tävla hund kontra träna hund. Vill du bli skicklig på akvarell måste du måla akvarell. Det räcker inte att vara en fena på olja och tro att det räcker för att lyckas med konsten att få till vackra akvareller.

Båda bygger visserligen på ett intresse för form och färg och kräver lite talang, men sätten att jobba på är helt olika. Medan oljan är trygg och säker (du kan göra om hur många gånger du vill, färgerna är mustiga och lätta att jobba med och det är inte jättesvårt att få till ett skapligt bra resultat) så kräver akvarellen att du vet exakt hur, var och varför du använder en viss färgblandning på ett visst ställe och kan förutse resultatet på förhand. För du har bara ett försök.

Vill man bli bra på en viss sak måste man träna på just precis den saken. Inte något som påminner om det man vill lyckas med – även om det känns sååå mycket tryggare, lättare och sparar både gråa hår och svordomar.

Gott Nytt år på er alla!