Här kommer ännu en tävlingsdag, denna gång från vännen och kollegan Jenny Wibäck. Jenny tävlar på SM-nivå med sin Pingu, är int. lydnadsdomare, tränare/pedagog, mental coach, författare, skribent (listan kan görs lång) – och dessutom oerhört duktig på det hon företar sig. Att hon dessutom är en ödmjuk och engagerad person som alltid finns ”till hands” när man som bäst behöver hennes klokheter gör henne till en vän som jag värderar högt. Tack Jenny för att du tagit dig tid och svarat på frågorna.
Hur förbereder du dig på morgonen innan du åker till tävlingsplatsen?
Allt praktiskt försöker jag ha förberett dagen innan – packar bilen med det vi vill ha med oss, tankat, gjort matsäck och laddat kaffebryggaren 🙂 Därför blir den morgonen som vilken morgon som helst när man ska iväg – göra sig iordning – rasta -åka. Men en viktig skillnad; innan jag kör säger jag till mig själv ”Nu ska vi göra det roligaste vi vet. Och vi har aldrig varit så bra som vi är nu!” ( för även om vi kan ha en tillfällig bugg i någgt så tänker jag att vi alltid blir mer sammansvetsade och skickliga på det vi gör för varje träningspass vi får tillsammans!)
Vad gör du när du kommer fram och har anmält?
Rastar ordentligt. Kollar planen och förbereder mig på att få startnummer ett, vilket innebär en uppvärmning där Pingu både får springa, tänka och få busiga och lustfyllda påminnelser om den viktiga impulskontrollen!
Hur brukar du värma upp din hund och varför gör du på just det sättet?
Får vi ett senare startnummer så gör jag min uppvärmning en gång till. Hur jag värmer mer detaljerat varierar beroende på vad miljön tillåter men Pingu har så hög förväntan på det vi gör så generellt går hon bäst om vi går in på tävlingsplan ”mitt i träningen”.
Vad gör du för att komma i en bra mental känsla?
Är riktigt nära Pingu, både fysiskt och mentalt. Jag tänker på allt vi har tillsammans, hur galet mycket jag tycker om henne och är tacksam för att vi nu får ännu en upplevelse ihop. Börjar något kännas för viktigt eller allvarligt så hittar jag ofta tillbaka till rätt känsla genom att möta hennes lekfulla, busiga och varma blick.
Vad gör du direkt efter programmets slut?
Helst fortsätter vi träna lite till – vi tränar och tävlar på ett sånt sätt att det vi gör på plan inte är belastande i någon form utan 100% belöninsbaserat. Därav känner jag inte något behov av att skynda mig av planen för att tokbelöna eller ha en särskilt bra belöning – min ambition är att det vi gör på planen ska kännas som att vara på Liseberg och då vill man ju helst inte gå hem utan åka en attraktion till. Sen får Pingu såklart belöningar ändå och genom att förlänga programmet får jag chans att belöna en specifik detalj eller känsla som jag vill ha med mig till nästa tävling (något jag upplever kan bli det motsatta om vi släpper fokus och springer av och ofta på samma ställe). På köpet förlänger jag också koncentration och uthållighet hos oss båda.
Annat annat/mer som du vill berätta om?
Jag tror det här tänket kan vara gynnsamt oavsett hundtyp; att träna så lustfyllt, lekfullt och schysst så att det inte på något sätt är belastande för hunden att få leka lite till! Sen kan den uthålligheten behöva tränas upp väldigt successivt – men också desto viktigare att verkligen göra det om man har en hund där just uthålligheten brister. Jag har tränat och tävlat Pingu så här sedan starten så vet inte hur hon hade varit annars, men ingen av oss upplever någonsin att det är jobbigt eller tråkigt att göra lite till!