När man tränar sin häst är man noga med uppvärmning och nedtrappning.
Minst tio minuters skritt på lång tygel och så joggar man i gång hästen i trav och sedan galopp i lång, låg form på omväxlande raka och böjda spår. Mycket övergångar mellan olika gångarter och tempoväxlingar för att hästen ska kunna korta respektive länga sig och vara kvick i sina fötter. Allt för att förbereda den på det lite mer krävande arbete som kommer efter själva uppvärmningen. Efter passet varvas hästen ner i lång, låg form igen och skrittas sedan av på lång tygel.
Jag önskar att jag hade lite samma tänk när det gäller hundträningen, men tyvärr ser det inte alls ut så när jag tränar Tarzan.
Varför var jag så mycket noggrannare med min häst än jag är med min hund? För en sak är säker – lydnadsträningen med sina explosiva starter, snabba stopp, tighta svängar mm sliter minst lika mycket på hundens rörelseapparat som dressyrens rörelser gör på hästens.
Beror det på tidsbrist? Nej, för i så fall borde jag inte haft tid med det då jag tränade hästen heller. Beror det på lathet? Ja, kanske till viss del. Men till största delen tror jag det beror på att vi inte ”tänker fysiologiskt” på samma sätt när vi tränar hund som man gör som ryttare.
Jag skulle egentligen vilja att ett hundträningspass såg ut ungefär så här: Promenad med avslutande 5 minuters skritt i koppel. 5-10 minuters uppvärmning utanför planen. Träning 30-60 minuter. 5-10 minuters nedtrappning med skritt i koppel. Det skulle innebära att jag förutom den egentliga träningen skulle få lägga 10-20 minuter extra på uppvärmning och nedtrappning. Och det är inte särskilt mycket extra tid.
Skritt är en underskattad gångart för många hundtränare, inklusive mig själv. Jag tror många hundar aldrig skrittar mer än när dom går inomhus. Och det gäller nog i synnerhet oss som bor på landet och nästan alltid har våra hundar lösa på promenaderna.
I skritten får hunden verkligen jobba genom hela kroppen, länga ryggen och ta ut steget. Viktigt för alla hundar, men extra viktigt tror jag det är för explosiva individer som alltid springer fort och lätt blir spända i sina muskler.
Något jag tror är rent skadligt är att sätta in en nyss tränad, varm hund i bilen (även om det inte är direkt svinkallt) och låta den sitta i buren en längre tid.
Många tror jag i dag är duktiga på att förebygga skador hos hunden genom regelbundna besök hos fysterapeut. Men om man slarvar med det till vardags gör ju de besöken inte så stor skillnad. Ungefär som att gå till hudterapeuten och göra ansiktsbehandlingar var 6:e till 8:e vecka och däremellan tvätta ansiktet med tvål och vatten… 😉
Jag ska bli bättre på att förebygga och vårda min hunds fysiska hälsa. Små förändringar kan göra stor skillnad. Och jag tror det finns ett värde i att passa på att värma upp – respektive ner – sin egen hjärna i samband med träningspasset.
Som vanligt klokt och bra skrivet 🙂 och extra skoj för min del eftersom jag faktiskt är noga med både upp- och nedvärmning på mina hundar, och dessutom ser till att det blir minst ett par pass i veckan med bara skritt och ofta då med klövjad hund 🙂 och det främst beroende på att skritten just är en undervärderad gångart.
Jag har ju även haft förmånen att ha Ultunas duktiga fysioterapeut Kjerstin Pettersson som nästan personlig PT när det gällde Lizzies fysträning , så t ex inför Lydnads-SM gjorde Kjerstin upp ett fysprogram som följdes väldigt noga, just med tanke på allt ” slitage ” i samband med hastighet och snabba stopp och kombinerade även fysträningen med vattentrask <3
PS För övrig t lite avis att en av mina kompisar var och tränade för dej nyligen 🙂 DS
Vad duktig du är! Skrittpass med klövjeväska tror jag stenhårt på.
Du och Lizzie är så välkomna hit närsomhelst. 🙂
Gillar att du lyfter diskussionen. Då (oftast) allt för få hundförare tänker på det. Jag vet när jag körde sök förr hur förvånade de andra i min grupp var att jag la så mkt tid på uppvärmning/nedvarvning. Slarvar tyvärr lite nu med uppvärmning och nedvarvning inför och efter träning, så tack för påminnelsen! Jag går med mina hundar regelbundet till en sjukgymnast för koller och feedback på deras fysträning. Även om jag till vardags jobbar med rehab på djursjukhus vill jag gärna vara ”hundägare” och ändå ha den hjälpen. Är i övrigt noga med att täcka då de ligger i bilen, fysträna, behandlar/underhåller musklerna på dem med laser, massage och stretch.
Tack för bra blogginlägg ??
Tack själv för dina tankar! 🙂 Ja, jag tror man överlag kan bli mycket bättre på att förebygga skador genom ganska ”små&enkla” förändringar. Men det är som med tandborstning…det måste bli en regelbunden vana. 🙂
Superbra inlägg!! Har på kort tid fått två kortare/enklare föreläsningar om bland annat detta, och försöker tänka på det själv. Men visst slarvar man. Dock så går vi alltid före och efter att hon får springa lös, just för att värma upp lite innan, och sen varva ner lite.
Men det behövs mer för våran del. Och även för resten av hundsverige.
Är ingen hästtjej själv, men det är en intressant jämförelse. Hur skulle hästvärlden se på en om man bara satte igång att träna utan att värma upp innan? Misstänker att man skulle bli kallad både det ena och det andra.
Men att man är så noga med häst och inte med hund kan ju ha att göra med det ekonomiska också. En hund är inte superdyr i förhållande till en häst. Och jag misstänker att en skada på häst, förutom att det kan vara dyrt, kan även sätta hästen ur spel, så att man inte längre kan använda den i den gren man tävlar. Och det kostar mer pengar än om en hund inte längre kan tävla i sin gren.
Tack för kommentar!
Jag är övertygad om att du har helt rätt i det du skriver. En häst som ofta kostar sexsiffriga belopp är man säkert mera mån om att vårda.
Jag tror de som håller på med agility, drag mm generellt är mycket bättre på att förebygga skador än lydnadsfolket. Det är lätt att underskatta de slitningar och påfrestningar som lydnadsträningen faktiskt innebär. 🙂
Bra och tänkvärt inlägg. Sedan Kite blev skadad har jag blivit väldigt noga med upp och nedvarvning. Tycker uppvärmningen har många positiva bieffekter i träningen och nedvarvningen hinner man reflektera över träningspasset =)
Sant!
Och visst är det som du skriver… Har man haft skadad hund så blir man automatiskt mera medveten om vikten av att värma upp och trappa ner. Jag håller med dig om att nedtrappningen är ett jättebra tillfälle att själv varva ner hjärnan och reflektera i lugn och ro. 🙂