Vänta. Lyssna. Och tänk.

Vi tränar en del kluriga grejer, jag och Trasan. Saker som gör att man måste tänka lite extra och anstränga sig för att hålla huvudet kallt – även om det brinner under tassarna… och i skallen.

En svårt placerad ruta. En dirigeringsapportering i linje med rutan som han nyss sprungit till. En knepig vittring med många pinnar på en plats där jag vet att en kurshund kissade häromdagen.  

Sådant här må vara a piece of cake (eller en tårtbit som min kompis brukar säga) för vissa hundar, men för Trasan – som definitivt är mer Doer än Thinker – är det svårt. Men träningsbart som tur är. 

Häromdagen imponerade han på mig den lilla pälsraketen, och satte alla sina uppgifter på första försöket. Rappt och distinkt…  sån´t gillar jag.

I dag var det andra typer av störningar. Ingela tränade apportering med Skoja nära där jag valde att lägga Tarzans dirigeringsapport. Den störningen var inga problem för killen. Men den andra apporten som syntes dåligt i gräset blev svår. Han sprang förbi den med fokus på rutan men tog mitt stoppkommando och jag kunde dirigera om. Just detta hade jag kalkylerat med och var snabb att ta till Plan B.

Plan B är bra (i synnerhet när den funkar) men helst vill jag ju att han håller sig till Plan A,  i detta fallet lär sig var apporten ligger och håller sin linje även om han inte ser apporten direkt när han startar. Så den biten får vi träna mera på. 

Det är verkligen superviktigt att ha en färdig plan i huvudet så man inte själv börja tveka när man väl står där. Jag tror många gånger inte det är felen i sig som skapar osäkerhet hos hunden, det är vårt eget luddiga agerande när vi inte riktigt vet hur och vad vi ska göra när det blir galet. Sedan kan det ju förvisso inträffa saker som det är mer eller mindre omöjligt att räkna ut i förhand, men då får man lägga det på erfarenhetskontot. Till slut har man förhoppningsvis täckt upp allt, ha ha.

Svåra pass varvas med lätta så i morgon blir det ett enklare pass. Vi kampanjar just nu de nya gruppmomenten, speciellt inkallningsdelen. Jag fick en påminnelse om det förra veckan då Diana var här och vi tränade gruppmoment. Tarzan var helt övertygad om att han hette Dio, inte bara en gång utan flera … så nu är är det hjärntvätt på att bara få springa på ”Tarz” och ingenting annat.