Inte bara en hund…

 

I dag är det nio år sedan Jackson förolyckades.

Jag tänker ofta på min lilla jack russell med ett leende, och så gör jag även i dag även om just den 6 oktober 2007 kom att bli den mest chockartade dagen i mitt liv. 

Ett hundliv är kort. Vissa kortare än andra. Vi har dom hos oss, och väldigt nära, under en tid i våra liv och jag tror varje hund lär oss något nytt om oss själva. Vissa lär oss tålamod. Andra lär oss att kliva utanför vår komfortzon. Och någon annan lär oss att värdera saker vi kanske inte uppskattat tidigare.

Jacke lärde mig många saker. Dels därför att han var min allra första hund som jag tränade och tävlade. Och dels för att han var en terrier, 25 cm hög och inte fungerade riktigt som en större brukshund.

Jag har alltid haft en ganska stark intuition och ”magkänsla” men vågade inte alltid lita på den. I synnerhet inte inom områden jag inte riktigt behärskade. Magkänsla är en egenskap som utvecklas genom en blandning av erfarenheter och lyhördhet, och då det gällde hundträning saknade jag erfarenheten. 

Trots det började jag successivt lita mer och mer på min känsla då vi tränade. Jag lyssnade gärna på andra och tog emot råd, men omformade ofta råden på ett sätt som jag trodde skulle passa oss bättre.

Jag minns vårt allra sista träningspass tillsammans. Det var på på idrottsplatsen i Stjärnorp och jag körde genom hela elitprogrammet med Jacke eftersom vi hade tävling inplanerad. 

Solen sken och det var en sådan där härlig höstdag med hög luft. Jacke var på sitt allra bästa humör och briljerade. Han sprang så grästovorna rök, svansen viftade, hans stora öron fladdrade i fartvinden och vi hade så jäkla roligt den där dagen. Jag berättade för honom att han var värdens bästa och härligaste lilla hund och det höll han med om. 

Det känns bra såhär i efterhand att jag tog mig lite extra tid den där dagen att ödsla både kärlek, beröm – och köttbullar – över honom. 🙂

Livet går vidare även då man förlorar någon – människa eller djur – som man älskar. Och även om just den 6 oktober 2007 är en hemsk dag som det tog lång tid att återhämta sig från, är det ändå ingenting mot all den glädje vi i familjen fick uppleva tillsammans med Jackson.

För oss var han inte bara en hund. Han var en vänlig och ytterst personlig liten individ som lämnat starka minnen hos var och en av oss. <3