Foto: Ingela Karlsson
Tiden rusar iväg!
Nästa vecka är det Lydnads-SM. Vi har fått till några träningspass med SM-upplägg. Vissa har gått väldigt bra. Andra helt ok. Och några halvkasst.
Jag har lärt mig en del nya saker under denna tid. Det kommer jag ta med mig under höstens och vinterns träning med Tarzan, som kommer läggas upp på ett lite annan sätt än tidigare. Åtminstone vissa av dom.
I övrigt kommer jag fortsätta träna enligt den linje jag efterhand kommit fram till, och som passar oss båda bra. Efter några års träning och vardag tillsammans känns det som att vi förstår varandra rätt bra och är trygga tillsammans. I både med- och motgång. Vilket också innebär att vi båda fixar att kliva ur vår comfort-zone, utan att det påverkar vår relation och vårt samarbete. Vi garvar ihop. Vi kämpar ihop. Tar nya tag och hittar lite jävlar anamma där det behövs.
Jenny Wibäck påtalar ofta att hundträning har med personlig utveckling att göra. Man lär känna sig själv, sina styrkor&brister och sin förmåga att vara kreativ, ödmjuk och lyhörd. Man lär sig hantera motgångar och hitta nya vägar. Och man lär sig också att glädjen ofta ligger i det lilla. Det som vi ibland tar för givet, men som är långt ifrån givet för alla.
Glädje för mig kan vara vänner som helt osjälviskt erbjuder sin tid och sitt engagemang för att de vill väl. Det gör mig varm i hjärtat och jag hoppas innerligt att jag är en lika storsint människa själv. I alla fall kommer jag jobba på att bli det.