Sammanfattning av hundåret 2015

Dags för en liten sammanfattning över hundåret 2015.

På tävlingsfronten

…har Tarzan och jag gjort 13 starter, vilket är rekord för min del då det gäller lydnadstävlingar under ett år.

Det har varit bra för oss. Jag är egentligen inget fan av att tävla alltför ofta eftersom jag tycker det hämmar oss en del i träningen, och gör att vi inte tar tag i de mer långsiktiga projekt som behöver förbättras.

Men jag skulle inte velat vara utan dessa tävlingar, för jag har lärt mig väldigt mycket om hur min hund tänker och fungerar i tävlingssituationen. Vi har blivit stabilare, mer synkade som team och hittat bättre flyt och harmoni i våra program.

Vi har brutit 3 tävlingar, varav 2 gånger p g a nollat gruppmomnet där jag valt att inte fortsätta, och en gång då han kom utanför markerat tävlingsområde under dirigeringsapporteringen och vi helt enkelt blev diskade.

Vi har startat på en rankingtävling i Linköping. På lördagen gjorde vi en rätt bra runda (några småmissar) men en klart godkänd prestation, och vi slutade på plats 12 av 24. På söndagens tävling råkade Tarzan hamna utanför markeringen på planen då han inte såg vänsterapporten och vi blev tyvärr diskade.

På 7 av våra 13 starter har vi haft 285 poäng eller högre.

Och inte minst…vi har gjort 8!! starter utan någon nolla! Jiihaaa!!!! Just detta har varit ett av våra främsta mål under 2015.

Jag är stolt och glad över lille Trasan som lärt sig att använda huvudet – inte bara benen. Han är en rolig tränings- och tävlingskompis, och den speciella relation vi har är jag väldigt mån om att bevara.

Vi har fn 296,17 i snitt inför kommande SM. Det kommer tyvärr inte att räcka och vi får se om vi lyckas höja det under nästa säsong.

För vår del är det inte snutet ur näsan att gå ut och prestera 300+, men å andra sidan kan man inte ha poäng som mål – det vore ju verkligen att lämna ut sig till omständigheterna! Mitt mål är att försöka göra en ren, snygg, och ”flowig” runda. med massa härlig energi. Mycket mer än så kan jag ju inte påverka.

Vi har våra träningskamrater att tacka för mycket. Vänliga och observanta ögon, engagerande samtal, ryggdunkar i framgång och peppade ord i motgång. Och inte minst, stor lojalitet och en hel massa humor. Ni vet vilka ni är och förhoppningsvis också hur mycket ni betyder. <3

Det finns också en hel del människor som jag egentligen inte känner så väl men som  hör av sig och engagerar sig i såväl Tarzans träning&tävling som Micks mående. Det värmer givetvis jättemycket. Stort tack till er!

Vad gäller Mick

…så har året varit lite mer upp&ner – mest ner. Vi hade kommit igång med agilityträningen vilket Micken uppskattade. Men i juli fick han en akut blödning mellan två ryggkotor (förmodligen p g a trauma) och blev förlamad i bakdelen. Nu, efter snart 6 månaders rehab, är han betydligt bättre och rör sig obehindrat om ej helt rent ännu. Håller tummarna för att han fortsätter sin fina förbättringskurva.

Tiger

…är i alla fall piggelin och frisk och har varit så under hela året. Han får träna lite mellan varven men mest ”på skoj”. En kul, läraktig och väldigt rar liten terrier.

Under 2016

…hade jag tänkt dra ner lite på hundverksamheten men det ser inte ut att gå så bra, ha ha. Jätteroligt med många förfrågningar och bokningar såklart, men precis som i allt annat gäller det att få till den där balansen i livet. Jag jobbar vidare på det…

Till sist vill jag tacka

…för att ni orkar gå in och läsa på min blogg, trots att det är betydligt lättare att följa någon via facebook. Valet att stå utanför sociala medier känns helt rätt för min del och jag kommer inte starta upp mitt fb-konto igen – inte som det känns nu i alla fall. Inte heller gå med i Instagram trots påtryckningar… 😉

Desto roligare att ni hänger i och följer med här på bloggen. Ett par tusen besök i veckan (lite beroende på hur ofta jag bloggar) och trevlig feedback gör att det känns både kul och motiverande att fortsätta.