Under en längre tid har jag haft funderingar kring hur jag ska förhålla mig till min hobby – hundträning.
Tankarna har växlat från att sluta helt och ta upp ridningen i stället, till att byta inriktning eller byta mål. Jag har bestämt mig för det senare. Anledningen till mina beslut är flera.
Det senaste året har jag varit nära att tappa bort mig själv och mina egna värderingar i tävlandet med min hund. Glädje och lust – som är drivkraften i det mesta jag företar mig – har fått stått tillbaka för ”jakten” på SM-poäng och resultatmål.
När jag åker hem från en tävling och har fått till en fin runda, haft energi och engagemang ute på planen och synkat fint med min hund och ändå känner ett styng av besvikelse då poängen ”bara” kom upp i 293… då är det något fel. I synnerhet då jag tycker Tarzan utfört momenten nästan så bra som han kan på träning, och att våra betyg är helt rättvisa. Men med tanke på de höga kvalpoäng som krävs för att få delta på SM så räcker det inte.
Kanske är vi inte så bra som jag hoppas och tror… Och då får jag givetvis lägga i en högre växel och träna mera och bättre, om det nu är SM som hägrar. Eller så är det något annat som är fel. Något jag inte kan påverka.
Jakten på SM-poäng har också gjort att jag anmält till fler tävlingar än jag egentligen skulle vilja. Och då jag har tävlingar framför mig tränar jag på ett mycket mer kortsiktigt stället för att jobba på lång sikt med det som har förbättringspotential. Ingen bra trend.
Det finns inte många saker som ger mig större glädjekickar än att gå ut och träna med Tarzan. Hans energi och glöd har en smittsam effekt på mig och jag har aldrig haft – och kommer förmodligen heller aldrig få – en häftigare teamkänsla med en hund. Den känslan kommer jag att vårda och inte låta grusas av saker jag faktiskt inte kan påverka.
Det här är en av anledningarna till att jag bestämt mig för att ändra mina mål och förhållningssättet till min hobby, men det finns flera skäl. Gemensamt för dom alla är känslan av att jag så sakeliga glidit ifrån mina egna värderingar, och till viss del blivit beroende av andras bekräftelse för att känna mig nöjd. Och den tendensen ska jag bryta nu. Exakt hur vill jag inte gå in på, och det är säkert inte heller intressant för omgivningen att veta.
Jag har även tagit bort mitt facebookkonto eftersom det senaste tagit mer tid och energi än vad det givit. Fb har i vissa fall plockat fram negativa sidor hos mig – sidor som jag inte vill odla. Några har hört av sig och undrat om det är någon enskild person eller företeelse som gjort att jag valt att gå ur facebook, men det är det alltså inte. Det har bara med mig själv att göra, ingen annan.
Nog om detta. Över till senaste tidens händelser.
Nu är jag inne i en period med mycket jobb. Hudvård blandat med föreläsningar, kurser och en del skrivjobb. En salig blandning kan man tycka men jag gillar att kasta mig mellan olika områden.
I helgen var på Eslövs BK och hade kurs för ett härligt gäng som bokat in mig vid fyra tillfällen. Karlskrona, Halmstad, Stockholm och Jönköping är andra orter som kommer besökas under hösten.
Micks rehab går framåt sakta men säkert under Maries överinseende. Även Tarzan går numera på mer regelbundna fyskontroller och blir genommasserad av Marie. Man skulle kunna tro att han har många spänningar i sin explosiva kropp men han är konstigt nog mjuk och jämn i sin muskulatur, hans höftböjare är elastiska och smidiga och han är har inga direkt ”ömma punkter”. Förvånansvärt… men skönt att veta. 🙂
Foto: Åsa Jakobsson
Alltid lika klok. Har också haft dom tankarna fast det är när vi kom upp i elit bruks då blev det en helt annan grej. Folk frågade inte hur det kändes eller ens hur många poäng utan fick du cert. Man blir stressad och glädje som du säger försvinner. Jag försöker tänka bort cert och tävla/träna på att vi skall ha kul och att tävling är bara ett kvitto att vi tränar rätt. en det här med FB det tar tid och energi, tar mer än ger. Kommer att följa dig här för du ger mig energi och lite kvitto på mina tankar.
Jag tror vi alla har olika sätt att hantera negativa känslor på, och det gäller för var och en att hitta sitt. Jag hoppas du hittar ditt – annars får vi ta ett snack om det då vi ses. 🙂 Tack för din feedback och för att du lägger tid på att läsa min blogg. 🙂
Jag bara älskar din balanserade öppenhet. Du är modig, opretentiös, generös och klok, Heléne. Många kommer känna igen sig i det du skriver.
Är så glad att jag har dig i mitt liv <3
Sharon
Fina, goa Sharon. Det är så ömsesidigt. <3 Och det är ju tack vare dig jag numera ständigt går med utsträckt arm…med risk för kramp! 🙂
Fina kloka Helene! Vilken tur att du valde alt 3. Rida kan du få göra när du vill bara hojta till så sadlar jag en. ? Ni inspirerar så många mer än mej och det är inte bara Tarzan som har energi och glöd, även du strålar. Säger som övriga…. öppen, prestigelös och väldigt klok och alltid vänlig och ödmjuk. Behövs fler Helenor i världen. Kram
Du får gärna sadla en åt mig någon dag – och då helst den mörkbruna killen med lång lugg och schvung i steget! 😉
Tack, blir glad för dina ord!
Kram
hejja dig!
Tack! Läste dina ord på high5:s fb-sida så jag förstår vad du menar. Tror vi ska vara väldigt rädda om det vi har tillsammans med våra glada, svansviftande energiknippen.
Kram på dig!
Kloka tankar och kloka vägval!
Känner igen mig mycket i dina tankar och val, vilket också är en av anledningarna till att jag valt rally på hyllan. Det blev till slut bara en hets jakt på poäng och man glömmer liksom bort varför man började från första början. Jag tyckte inte det var kul längre och det smittade av sig på Lystra. Även om det är hur häftigt som helst att starta på ett SM och en enorm utvecklings möjlighet som förare och människa, så är det inte värt det när resan dit bli på bekostnad av att glädjen förtas. Resan är målet! 🙂
Stor lycka till med dina nya mål, val och vägar. <3
Tack Zandra! Jag tror man måste hitta en balans i tränings/tävlingsglädje kontra resultat. För egentligen är det inget motsatsförhållande. Problemet är ju när man blir utelämnad till omständigheterna och man känner att det är svårt att påverka sin egen situation.
Trist med rallyn, men desto roligare att vi får glädjas av dig och Lystra i lydnaden i stället. Tror ni kommer glänsa lika fint där! 🙂
Det är två bloggar jag aldrig missar, din och Jenny Wibäcks. Man ömsom ler igenkännande, tänker till, får nya id’eer och inspireras. Utan att känna dig personligen tror jag du har gjort ett bra val och tagit ett steg som kommer gynna dig på alla sätt. Önskar dig massa lycka till med din härliga kompis Tarzan. Och sluta aldrig skriva blogg. ?
Jenny är en stor källa till inspiration även för mig. Och tack för dina fina ord som du så generöst bjuder på dom. Det värmer! 🙂
Håller med o känner igen allt du skriver! Hoppas Sthlmsbesöket blir tillräckligt långt för att träffas!
Tack vännen! Jag tänkte komma upp till dig en helg UTAN att ha kurs inplanerad. 😉 Ser fram mot cucina italiana och lämplig dryck därtill… och kanske lite träning däremellan. 😉
Kram
Du är säkert inte ensam om ditt tänk!
Har själv tänkt hela tiden str klart jag ska tillbaka till SM för de va ju så sköj å speciellt.
Men nu funderar jag faktiskt på om det är värt allt jobb å varför det inte duger med 290 ….
Kör iaf en brukstävling snart för å känna efter …
Lydnaden känns idag mer proffessionell än nått skoj ?
Även om jag å min hund har skoj ändå ?
Med en 9a på ff får man ändå råd som Ja där har du å jobba på …..
Det ska va skoj tävla,
annars kan det kvitta ….?
Ja det verkar som att många har glädjen som drivkraft, men tycks ha lätt att tappa bort den på vägen mot de höga resultaten.
Jag säger som jag gjorde till Zandra ovan… tror det är just känslan av att inte kunna påverka som är boven i dramat. Och när hunden i vissa fall mer blir ett verktyg för självförverkligande än en härlig kompis som man försöker hitta ett gemensamt språk tillsammans med. Den fällan vill jag inte hamna i! Lycka till på dina tävlingar och fortsätt ha sköj!!!
Sällan sett några som utstrålar mer glädje än er på tävlingar. Den känslan gör du rätt i att ta till vara. Klart ni hör hemma på sm! ??
Tack snälla du! Jag blir jätteglad eftersom det är ett av mina viktigaste mål! 🙂
Du sätter ofta ord på sånt jag tänker men inte riktigt kan formulera och inspirerar både som hundtränare och människa i största allmänhet. Tack för ännu en bra blogg som det verkar vara många som känner igen sig i.
Underbar bild på din fina hund!
Tack! Ja i bland kan jag också ha svårt att sätta ord på hur jag egentligen känner. Desto roligare att några rader i min blogg kan hjälpa dig att sätta ord på, och kanske förklara lite av det du tänker på och känner. Och visst är bilden fin! Duktig fotograf och fin modell… 🙂
Du skriver fantastiskt fint om Tarzan – och jag tror precis som du att det är i hans pigga blick du hittar det du söker. Du behövs i lydnadsvärlden och du hör hemma på ett SM, men det ska aldrig få ske på bekostnad av att du tappar er fantastiska glädje. Jakten på SM-poäng kan vara en påfrestande utmaning i sig och många har nog snubblat på målsnöret av motivationsskäl och känslan i att inte kunna påverka. Du kommer inte snubbla -du tar bara ny ansats för att hämta ny energi och sedan ett rejält skutt över.
Fokus på glädjen och det som är ert -så kommer det andra på köpet! (Och gör det inte det av ngn outgrundlig anledning så har ni ju ändå det viktigaste kvar!) Är det ngt ekipage som är duktiga på att utstråla och sprida glädje, så är det ju ni!!
Jenny…du vet vad jag sagt. Finns det någon som skulle kunna inspirera och rekrytera folk till lydnadssporten så är det du! Eller till vilken sport som helst faktiskt… Tror du skulle kunna få svensk varpsport att bli världsledande om du bestämde dig för det. 😉
Tack & kram!
Takk for et ærlig innlegg. Du satte ord på mange av de tankene jeg også sliter med, selv om jeg konkurrerer på et svært lavt nivå. Takk
Tack snälla du! Det värmer att läsa. <3
Hej Helene!
Kloka ord. Förstår precis vad du menar. Glädjen får aldrig försvinna. Den fina glädje som dina hundar ger. Det är det viktigaste. Knäppa regler och knepiga bedömningar kan vi inte på verka. Kanske skulle det kännas roligt för dig att prova brukset med Tarzan. Han har sådan lydnad så får du bara ihop spåret och uppleetandet skulle han och du klättra snabbt upp till elit. Som tir är är brukset fortfarande ok regler. Prova! Häst och ridning med din kompis i släptåg gör säkert susen. Underbart att Mick blir bättre och bättre. Kramar från Mia, Uzze och Unike Två lyckliga, busiga schäfersyskon.
Tack Mia! Jag har haft tankar på att prova bruks med Tarzan (har ju en fin förebild i Karin D och broder Snikke) men tyvärr är Tarzan skottberörd. Och som gammal dressyrryttare är det ju lydnaden jag egentligen brinner för, då steget däremellan inte är så långt.
Och jag tycker lydnad är kul! Det som oroar mig är då saker jag inte kan påverka får mig att tappa lite av den glädjen. Men nu har jag tänkt ganska länge… och kommit fram till en strategi som jag tror – och hoppas – kan få mig att behålla min glädje och mitt driv i lydnadssporten. Och om den strategin inte skulle hålla… ja då får det bli dressyrridningen igen! Tack för din fina feedback på mitt inlägg!
Kram!
Alltid, ALLTID lyssna på sin inre röst och gå på magkänsla! Det har jag lärt mig under min korta period i hundvärlden. Så hur/vad du än väljer att göra Heléne så är jag säker på att du för rätt för du gör det DU och Tarzan mår bäst av. Bara ni har kul och bara ni fortsätter att dansa på i ert fina samspel så kommer ni komma dit ni vill ändå – Till era mål, heja er!
Tack snälla Ida! För dina fina ord och för att du är en så otroligt peppande och uppmuntrande person. Både från åskådarplats, på planen och utanför… 🙂
Kram!