Konstruktiv kritik blandat med positiv feedback

En synnerligen intensiv – men rolig – första vecka på semestern. 🙂

Själv kan jag inte tänka mig ett mer perfekt semesterväder, soldyrkare som jag är. Jag älskar dagar med värme och sol följda av långa, ljumma sommarkvällar och laddar verkligen massa ny energi. Inte heller upplever jag att mina hundar är speciellt påverkade av värmen. Klart dom går och lägger sig i skuggan där det är svalt när dom får välja, men i övrigt känns dom som vanligt.

Förra helgen hade jag och Ditte Andersson vårt årliga sommarläger ”Träna och tävla med hjärta och hjärna”. Tolv ekipage som samtliga var väldigt intresserade och engagerade. Enskild träning varvades med ”tävlingsträning”, teori och diskussioner och både jag och Ditte konstaterade den här typen av kurs är en av de roligare och mest stimulerande vi kan tänka oss.

I början av veckan firade jag och Leffe 25-årig bröllopsdag och tog bilen – och färjan – till Köpenhamn. Shopping på Ströget, smörrebröd och Tuborg Grön, Tivoli på kvällen och middag på en underbar Italiensk restaurang. Åh vad jag gillar Köpenhamn!

I torsdags var jag i Flen med några träningsvänner som jag inte tränar med så ofta annars. Inspirerande att se deras fina hundar in action, och dessutom ta emot tips från personer som man inte tränar med regelbundet. Det blev en varm heldagsträning där vi varvade att kommendera varandra och kika på speciella saker som vi ville bolla med de övriga. Fika, lunch och mängder med dricka gick det åt för att orka hålla energin på topp.

I fredags for jag till Fyllingarum för träning med Ingela och Adelia. En efterlängtad återträff. 🙂 Vi valde att träna bredvid varandra på planen och därmed få lite störning. Ingela gjorde  t e x en inkallning mellan mig och Trasan då vi tränade fjärr, och mellan varven kom en apport farande då man minst anade det. Den bästa störningsträningen tycker jag är den som sker slumpmässigt (och som man inte själv vet om innan) och inte hela tiden, för då blir störningarna mer som en hjälp för hunden. Trasan hanterade situationerna bra. Han tittade till då det dök upp något oväntat med var sedan snabbt tillbaka i uppgiftstanke igen. Och jag lyckades också bibehålla mitt fokus, vilket nog är en förutsättning för att hunden ska klara det. 🙂

Så blev det lördag och då bar det av mot Kjell och Lillemor i Kristinehamn. Det blev en härlig helg med långa samtal, god mat och så hundträning så klart. I dag åkte även Kjell med mig och Lillemor till träningsplanen och bistod med många tankar och goda råd utifrån ”en domares ögon”. Och på tal om det…nästa blogginlägg kommer vara en intervju med Kjell Edström angående hans tankar kring Lydnads-VM. Så ha koll ni som är intresserade av att få ta del av en VM-domares intryck och upplevelser.

Både Kjell och Lillemor var väldigt bussiga och engagerade sig mycket i min och Trasans träning. Många värdefulla tips som jag tar till mig varav de flesta handlar om mina egna uppgifter, sätt att ställa upp, ge kommandon, gå i Z:at…. (detta Z:a alltså!!) och insikten i hur mycket en liten förändring i kroppsspråk kan förändra t e x en ingång till sidan. Vi gick igenom samtliga moment i dag, varav vissa gick väldigt bra – andra sämre. Dagens jackpot var Kjells kommentar  ”fin position – snyggt” i fria följet. Nu var Trasan visserligen aningen mer samlad i fotgåendet än han vanligtvis är men ändå… jag blev glad!

Förutom fotgåendet var det blandat ris och ros. Det finns såklart mycket som kan bli bättre i många delar, och jag kommer jobba stenhårt med att få till dom. Men vi fick även credit och beröm för vissa saker, b l a Tarzan stora engagemang, fokus och sätt att samarbeta med mig, plus en del moment som han gör riktigt snyggt. Och så klart hans tryck och tempo som jag lyckligtvis fått lite ”gratis”. Däremot är stadga, impulskontroll och ”tänk först och gör sedan” något som jag nog alltid kommer få jobba med.

Då det gäller mig själv och mitt sätt att gå och föra min hund finns bitar som jag måste få in i ”autopiloten”. Sättet att stå vid ingångar men även uppställningar. Min egen linje i Z:at… och lite till.

Min målbild är att  lydnad ska se lätt ut. Jag strävar efter att vara korrekt och inte ha några som helst kroppsdk:n. Inget hafs eller slarv. Blicken åt det håll vi ska mot, avspänd då jag går, mjuka kommandon som inte låter som  att jag ”kräver lydnad”  (där har jag en förebild i Mona Kjernholm) och ett uttryck som jag hoppas förmedlar hur roligt jag tycker det är att vara där tillsammans med min fina hund. Jag vill inte se ut som att jag är där under tvång eller pistolhot. Jag är där frivilligt. Tycker tävlingslydnad är roligt. Och jag vill att det ska synas!!!

Korrekt för mig betyder inte stel, stram och spänd. Jag vill föra min hund mjukt, lättsamt och liksom ”smälta in” i vår gemensamma helhet som ekipage. En slags förlängning av min hund – det är hans stund i rampljuset och det är han som ska få glänsa! Stundtals en svår avvägning, men jag jobbar konstant på att finna balansen.

Helgen hos fam Edström bjöd på en bra blandning av konstruktiv kritik och positiv feedback. Lillemor och Kjell var bland de första som såg Tarzan några veckor efter det att han om till oss. Dom var gästinstruktörer på Vadstena BK och vi var med som ett av de deltagande ekipagen. Lillemor påminde mig hur han betedde sig då… Visst finns det i dag fortfarande massor att jobba på. Men i bland måste man även påminna sig om hur mycket som faktiskt hänt på resan. Och den resan är ju inte slut ännu… 🙂