Kul med så mycket positiv respons på nya hemsidan! Tack! 🙂
Jag har i skrivande stund inte löst problemet med att mina blogginlägg inte verkar hamna under menyn Blogg, utan under Senaste Nytt på startsidan. Men jag jobbar på det. Tillsvidare får ni läsa blogginläggen på High5 startsidan.
Vi pratar mycket om vikten av rätt känsla när vi tränar. Men vad är egentligen rätt känsla, och hur uppnår vi den?
Jag tror det skiftar för olika personer, men om jag talar för mig själv så gillar jag att ha en humoristisk, lite småbusig känsla med min hund. Det kanske låter knasigt men jag kommer ofta på mig själv med att blinka med ena ögat då vi är på väg att mot en övning. Det ger mig en känsla av samförstånd – du och jag killen! – och en vetskap om att vi kommer reda ut svårigheter tillsammans, glädjas tillsammans och vara trygga med varandra i allt vi gör.
En klok kursdeltagare sa nyligen ”Det är lättare att gå in i bubblan och känna sig trygg med vissa hundar än det är med andra” och det är väldigt sant.
Om jag tänker på min jack russell Jackson så upplevde jag nog aldrig känslan av bubbla och trygghet då vi tävlade. Denna högt älskade lilla hund gav mig däremot nerver av stål på många sätt, eftersom jag visste att precis vad som helst kunde hända inne på planen. Och det gjorde det också… Han var en självständig och oförvägen kille som ofta tyckte momentet behövde hottas upp lite, och bli mera spännande. Men kul hade han – och jag också… oftast. J
Med Mick känner jag mig ganska trygg. Han har en bra simultankapacitet och kan ofta få till saker rätt snyggt även om han i bland är splittrad i tankarna. Han har ju så många intressen i livet den gode Micken.
Tarzan däremot har bara ett intresse, och det är att jobba med mig. Även om han är halvgalen på vissa sätt så väljer han alltid att göra saker med mig, framför att göra dom på egen hand. Jag har nog aldrig haft så mycket vi-känsla med en hund som jag har med Tarzan, och det är en härlig feeling.
En annan sak som jag jobbar stenhårt med är att hundens agerande inte ska få bestämma min känsla i träningen. För lika lätt som det är att bli euforisk över bra träning, är det att bli småirriterad över dålig. Nu vore det förvisso lögn om jag skrev att jag har en lika go känsla oavsett vad hunden gör och inte gör. Men numera fixar jag oftast – genom mycket mental träning –att behålla min lite humoristiska ton även då saker strular.
För mig underlättar det att försöka se saken ur hundens synvinkel i stället för ur min egen. Det gör att jag har lättare att hitta lösningar i stället för att fastna i en dålig känsla. En annan sak som underlättar är kloka träningskamrater, som hjälper mig på rätt tankebana igen om jag skulle svikta. Men i slutänden är det mitt eget ansvar att se till så omständigheterna – så lite som möjligt – bestämmer vad och hur jag ska känna.
Svårt? Absolut! Men träningsbart som det mesta annat.
Vilken känsla vill ni ha när ni jobbar med era hundar, och hur gör ni för att skapa rätt känsloklimat kring träningarna?
Superintressant ämne som vanligt helene.
Jag måste känna att mina träningskompisar är riktigt engagerade, inte stå och prata om annat utan vara med i träningen hela tiden. Själv vill jag gärna ha en lugn känsla eftersom jag är hetlevrad i grund och botten, när det kör i hop sig försöker jag med lugnande signaler på mig själv. :)))
Din kursare satte huvudet på spiken. Jag har tränat flera hundar och den bubbla du beskriver har jag bara känt med en, kanske två. Flera av dom andra har flera kanonhundar med ändå har jag inte fått riktiga vikänslan med dom.
Som svar på din fråga vill jag ha en glad och sprallig känsla på både mig och hunden, inte så allvarlig som man kan se många lydnadsmänniksor som verkar ha. Visst är träningskompisar viktigt! Vissa undviker jag träna med för som jag vet inte tänker som jag.
Min känsla: Fokuserad och lugn. Hur jag uppnår den: Visualiserar mycket. Involverar träningskamraterna om jag har tillgång till sådana. 🙂 Och som du mycket riktigt skriver är det alltid lätt att vara lugn och behålla sin goda känsla när det går bra. Men en bra tränare är den som kan ha en god känsla även i motgång.
Tack för en bra blogg!
mvh Anna Westman
Jag vill ha den känslan som du och Mick har på bilden ovan!!!!!!! 😉
På tävling vill ja känna mig trygg i att hunden är med mig in på planen och genom första delen av programmet. Sen brukar det ge sig självt. Men är hunden inte med mig tappar jag direkt självförtroendet redan innan vi ställt upp oss. Vet att det är fler än jag som har det problemet att hunden går jättefint på uppvärmningen med sen tappar direkt man går in på planen. Och då försvinner min bra känsla direkt.
/ Lollo
Både när det gäller träning och tävling tror jag att jag uppnår VI känslan. Så måste det ju vara om man inte märker något annat runt i kring. Jag varken kollar in hur kamraterna tränar (föränn jag pausar) eller ser vilka siffror jag får på momenten.
Ofta ofta har jag hört mig själv säga till andra, att det är känslan som räknas. Vad menar jag då? Jo, att ibland kan man vara mindra ”nöjd” på en tävling där poängen blivit höga, än vad du kan bli för färre poäng om känslan är rätt.
Inser att det låter luddigt, men jag antar att känslan jag menar är den samma som när du menar VI känslan.
Jag använder mig av positiv energi 😀
Nu har jag forskat lite: Under adminpanelen, inställningar, läsa så kan man välja startsida respektive inläggsida. Välj då vilken sida som du vill ha som startsida och sen väljer du bloggsidan som inläggssida! Tror detta borde lösa ditt problem 🙂
Fin sida du har skapat förresten! Funderar på bilderna överst, de hänger inte med när man byter sidor. Hur har du lagt dit den? Ligger den som ett eget sidhuvud så bör den ju följa med?
Sen kan du ju för varje sida redigera om du vill att man ska kunna kommentera och i vilken ordning du vill ha dom, men just det verkar du ju ha löst 🙂
Jättefin sida! Jag ser fram emot att följa er här. Fick du mitt mail förra veckan om pantertanterna? Har problem med min uppkoppling från och till och kan inte se ifall folk mejlat mig.
kram Suss